tisdag 22 november 2011

sepia är en vacker ton

sepiaregnen




andas

milda



ögonskogars grumliga vatten



rörs

av



sepiavindens fjärilspenslar mjuka



pupillen vidgas



solskogar bildar ring



runt sovande



ur kvinnodalen

kom

hon



drömvandrerskan



uttröttad sjönk hon samman



förmådde ej bära

fotvägarna längre

i händerna



sepiaeld mildrar

uppgivenhetens ensligskugga



det gångna håller lågor upp

i östan



eurus

tar emot

var



sepiagnistor dansar i vindalle



det vilket är

blir det kommande



av sefyrs

hågkomst



strömmar nedin

ur vänstra handskålen baldakin



den vilande gnyr

rullar ihop sig



ännu

ett varv



sepiaregnen skrudar

ögonskogens diamantängder

strålande



månsilverflamma

flyger



in i hennes bröst



nu



vaknar hon



i ringen av träd

i mossans bädd



bär krans av myrtenkvistar

med vitblommande gryning



hon sträcker sig varsamt ur sömnen



kransen löses

upp





i ringen av träd

växer blommande myrten



stigen ur kvinnodalen



sepiaregnen

smeker bladen

skimrande

Inga kommentarer: