pärluggla
vakar
med
natten i vingar
intet passerar obemärkt förbi
skogen vidgar
ögonstrimmas
ljusinsläpp
glesnar gör fransarna
träden
vindmoder andas ut pärlslöja
hjorten lyfter huvud
ur tjärnens bjudhänder
droppar
hänger
kvar
vid mule
kanske är det spindeltrådar
med silverpärlor
drömpärlor
hjorten hör stegen komma
nalkas
vandraren nalkas
kommer
stannar
tillåter hjorten smaka
doften av
hans närhet
med låg stämma ber han hjorten stanna
tillåts röra vid
hon står vid tjärnen i hjortskinnsklänning
hans hand
rör mjukt vid hennes kind
i halsgropen vilar
en kristall
ren
droppe
de stannar i skogens hägn
så länge
morgonsolenselden brinner
strör sand över glöd
vid dagens inträde
hör röster säga;
dimman är tät
de ler
mannen kvinnan hand i hand
i det de läser
rökens
danser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar