stearinhav

jag målar mina drömmar


i eldskrift

med penslar givna av allvärldar





jag vet att ni undrat



samtliga ljus har eldpinnar antänt

befinner mig i ett lågande

stearinhav



värmeforsen böljar skimrande

väggbladskvistar skriver ljusbörd



nej älskade

jag slutade aldrig skriva

insåg väl mina slocknade blad

lade dessa annorstädes



vattnar bladen

klangbladen i månkällan var natt

lyrans strängar stämmer jag i varje insteg



mina fingertoppar blöder

rosenblad

det var längesedan jag slöt lyran

såömt till mitt bröst



i smedjans glödögon

stiger gnistregnen

befriandelösande

mitt brösts

taggtrådsknut





vi har alla rätt att drömma

inte slå in

banka in drömmarna i stenar

ty stenarna är vackra

sensibla kronfingrar

bär

varje vår andning



trädens kronor

inandas

stenblads tystleende

människa

du är

träd

träd in i ditt yttres verkan



och ängeln sade



se



se jag steg in i dig

lindade sidendimma runt din hud



nu stiger jag ur

i omfamnandes

tröstevingar



träd in i ditt yttres verkan



nej älskade

jag slutade aldrig skriva



mina kristallblad brast

oh

ve

ve denna smärta



i månsilverfloden

helas kristalltonerna



i det mina fingrar

smeker lyrans strängar



färgas

skruden

röd