det fanns en
i en av trädets alla ringar
andades ett handminne
en ungkvinna
en kvinna
vilken rörde vid stammen
redan då var för kvinnan trädet mäktigt
i denna stund är trädet mäktigt ståtligt
en bit högre
rötterna är
mannens händer är ådriga av arbete
så länge hon
kunde minnas hade trädet
dansat
kittlat hennes hud
modern
jordens moder
hösten är kommen trädet har släppt sina bladfåglar
fria
händer hade ej plockat trädets frukter
mogna frostnupna hängde de
kvinnan nådde ej
leende såg hon frukterna
gyllenpärlor i trädets nakna fingernypor
lanternor kanske
kvinnan lade sig runt trädet
en sjal runt trädets fötter
jag stannar här hos dig
inväntar lykttändarens fingerljus
trädet nynnade jordens vandringar
in i kvinnan
jordens moder andades in kvinnans okända drömmar
strödde dem i trädets ringar
jag minns din ungdomshand
hur du lade den till mig
hur din hand ännu andades en strimma hopp
en gnista svag
vilken ströps
jag minns din kinds väta
tårarna
jag bär dem i mina fingrar
de skall lysa upp din natt
hon bärs av rötters sånger
till dalen där valnötsträden blommar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar