näktergalen öppnar med stämma
buren
flyger fri
i ökenvinden
hon sjunker
in i
stenen
ögat blickar vida
strålande i
fäste
pyramiden är
kalken i hans hand
fylld med källans
klara
vatten
allseende
inseende rör hon vid
randen
löses
upp
horisontens strimma
sköljer synen
ur frukter flyga nektarljusen
han hör henne
nynnande vagga
sömnen
hon stiger ur
skrider i midnattsblå
mantels vågor
böljande
färgar diamanter
nattens
ögon
koltrasten
bjuder
gryningsstämma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar