kvinnan
står
i
öde
trädgården
dörrfästet
är mjukbugande
spalje
murgröna
stiger uppför
blommar du
ja för dig bär jag vita blad
in i rosenvinden
väggarna har rämnat
av vindar
stolpar
har slagit rotfäste
träd växa med kronor i jordbörd
blommande
körsbärsfjärilar
flyga i
bröst
av grund
ligga stenar mjukmumlande
berättargärning
se vi öppnar oss för dig
stig in i kristallgrottans djup
drick din törst
släckande
taknocken
bär vingar
kondoren sveper regn
möter den vithövdade
ur stormar
lyfter de
ögon
brister in i varandra
varande
kvinnan
stiger
ur
kristalldrömmen
i öde
träd
gården
stiger den sista rosen
in i hennes ögonhand
med långa släpande kjolar
vandrar kvinnan
till
vattendragets
klara
välkomst
en kvinna
förenas med
vattnets
strömmar
möter sjö
den sjö
vari bergen mötas
lägereld
målar sjöfjädrar
rödskimrande
en man smeker
trumman
till
sång
sakta falnar eld
in i stjärnglöds indigo
mannen
glider ned
i sjö
hon rör vid hans hjärta
med rosenfingerblad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar