vilsen

en vilsen vandrar
i det mörker
vilket sluter tätt om

i den ena handen bar vilsen ej en lie
bar vilsen en fjärilshåv

i en händelse
av en händelse
slängde vilsen upp fjärilshåven
i luften
kanske såg vilsen en fjäril vilken vilsen ville fånga
det svischade i luften
nät svischar med en speciell sång
i det nätet far genom luften
kanske består nätet av tusende ljudtunnlar

i en händelse slängde vilsen upp fjärilshåven i luften
detta utan att släppa taget om
handtaget
skaftet av bambu

bergen ligger insvepta i mjuk dimma
regndroppsdimma
fuktdimma
skogen andas moln
träden
vajar
sakta
susande
lugn

rörelsen lever i träden
en sakta rörelse i svart och vit
vit och svart
pandor
mumsar
bambublad

vilsen fångade en stjärna
slöt nätet om
vilsen sade
slink inte ut genom maskorna

markerna var böljande rörelse
ur maskhålen slingrade
ringlade daggmaskar sig upp
se våra ledringar
hör klangerna
vi myllar jorden
så dina frön
se frön spira

slink inte ut genom maskorna sade vilsen till stjärnan

stjärnan teg
lyssnade in i vilsen
skimrade mörkret till aning

vilsen sökte i lådor
i skåp
i hörn
i vrår
fann sig
böjliga slanor

böjde dem i valv
i bågar mot golvrundeln
en dörr vek vilsen upp
lirkade med håven
satte stjärnan i bur
stängde skyndsamt dörren
vred låset nionde varv

stjärnan teg
lyssnade in i vilsen
skimrade mörkret till aning

för varje stund vilsens ögon såg in i stjärnan
klarnade mörkret en strimma

en fjäderstrimma målade ljuskvist
med solfågel spelande solharpa

sakta vande vilsen sig vid skimret
började alltmer känna sig hemma
närmre hem

stjärnan teg
lyssnade in i vilsen
skimrade mörkret till aning
kände sig
instängd

mattades en aning
hörde vilsens inombord
sträckte viljan en aning längre
skimrade mörkret till möte

det kom
det
mötet

vilsen såg klart in i mötet
stegade fram till buren
vred låset
nionde varv
vek upp dörren
släppte stjärnan fri

sju vita
duvor flög fria in i själens bröst

ledde vilsen in i bo