det är märkligt hur fort mitt liv tog slut
vindar far genom luften
soltrådar av spindelljus böljar
ljustrådars ljus följer djup andning
solmoln seglar i silverhav
trädens blanka är vatten
stilla havs klädnads blanka spegel
bamburören, bambuspelet
sjunger
i
vinden
vindar far genom luften
lyfter solblad
en silvervärld andas mina ögon
och jag är en fågel i vindens hand
i flykt säger de
ja – i flykt ifrån alla spikar vilka vill nagla fast mig i en ram vilken ej är
och ändå är spikarna så många.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar