hur vet du det

berget frågade vinden

vad ser du

vinden satte sig stilla hos berget en stund

vad ser jag

jag ser det du upplever.

berget uppgav bergsskruden

vinden uppgav vindskruden

elden vaknade stilla

berget andades lugnt

vinden andades lugnt

en människa nalkades

bjöds in i begrundan av är

av tingens verklighet

det är vackert hur vi stöter på varandra

kallar du detta stöta på

jag menade inte så

hur menade du då

då menade jag att jag är tacksam i detta möte, i människotal är du berg

ett av det hårdaste material och du vind ett av det lösligaste. ser jag det så är du berg det vi stöter på och du vind är den vilken stöter dig på berget.

berget samt vinden satt och hurmlade murmlade mumlade, inte alls elakt eller nedlåtande, det lät väl mer skrockandes tockande tok du far ju fram är ett lok skall du ångan släppa eller skjortan knäppa kanske njuta istället för att tuta varför gör människan allt så invecklat svårt allt är inte hårt nötter är goda knäcka med lov att äta sedan kan du remmarna fläta till dina tummar så kanske du slutar mumla. stopp och belägg – vad skall vi lägga ägg jag ser inte en höna vad kan vi då röna kanske en omelätt mera en plätt och järnet kokar i slaggen smöret fräser i laggen doften sprider sig in i slätten och du har int klätten. stopp, stopp, stopp – jo detta skulle jag säga om detta: nu har du väl krånglat in dig du ser ju alldeles tankeskrynklig ut, vad menar du nu – eller har du tappat tråden, den tråden kan du inte tappa den följer dig i alla dina labyrinter. hur menar du nu – vi stöter på berget.

ja visst blir det konstigt ibland – kanske såhär; berget kan jag inte sticka fingret in i, igenom. hur vet du det – du kanske tror att berget är hårt, det kanske bara är en tro och istället är berget en vetebulle eller hur berg – du ser ju inte speciellt hård ut även i det du just nu ser ganska sträng ut.

ja, jag spänner min sträng alla strängar mina för att tonerna skall vina. ni talte om järn och många är det vilka söker värn. järnet skall gjutas utan att tjutas, kläppen skall smidas

med trasa vacker gnidas, repet skall knytas fast det blir inte en last, först måste vi repet vira till en snodd så kan vi ta ekan till en rodd. nej det kan du ej veta huruvida du kan sticka fingret igenom mig och varför skall du det, jag sticker inte fingret genom dig.

människan lade tanken till vänster axel – jag tror allt ni söker förvirra mig –

kanske det kanske sa berget och vinden

fortsätt nu dina tankevirvlar – det är mer än lovligt spännande. vi leker att jag inte kan sticka fingret igenom berget

nej det kan du ej då måste du ha ett väldigt, väldigt långt finger

låt mig fortsätta nu – låt mig slippa bli avbruten

inte är du avbruten – du sitter ju ihop.

ja   men

berget kan jag ej sticka fingret igenom det kan jag genom dig vind.

allvarligt talat – har du upplevt det eller är det en konstruktion

det vet jag väl

det v e t du väl inte

lugn sa berget skall ni fortsätta sådär kommer ni att sitta så resten av stunden, det kan väl vara vackert i och för sig, det kan ju bli en ramsa och så spelar jag till.

lugn sa berget det är ju sant.

skulle jag vara berget det höga skulle du stöta dig krocka med mig och skulle jag försöka krocka med dig när du är vind skingras du

ja – just det sa människan

hur kom du på det

jo, så länge har jag sökt förverkliga mina drömmar, bara för att se motstånd resas, se motstånd växa – alla blir rivaler med huggtänder och långa rivande klot griptänger. motstånden har jag sett växa och egentligen finns ju inte motstånden.

så lämnade jag fyrkanterna

kubseendet och märkte att

drömmen drömmer i allt

drömmen är vaken

medgörlig är ej att avvika

det är med skapande handen andas jag

elden började sakta sluta ögon

stjärnor skred sakta in i himlaängder

vinden hörde vindens moder kalla in

berget gäspade stort

människan såg sina vänner i glädjeljus

ses vi snart igen

du är med oss

du är i oss

vi är i dig

så skred berget in i bergsskrud

öppnade porten till vindarnas grotta

vinden iklädde sig vindskrud och gled in i moderns famn

människan

lade sig i mossans mjuka bädd

vandrade in i drömmens stigar

hörde avlägset nära vacker strängmusik

hörde susande sånger

stjärnorna såg ett leende ansikte vänt in i drömmen.