(sannhets korn)
i nordanvinden
sitter ett korn av sannhet
i gnistrande klarhet
viker fjällen ut mantlar
flyger vida med kornet
planterar det
i krukan hon bar till brunnen
brunnen
vilken gav kornet
svarets rena klang
varvid
hon mötte stigen i tillit
*
(vagga vagga)
vagga
vagga
bröst
i solnedgångens
sista
däri solpenslar
fjädrar
målar ögonoceaner röda
gunga barnet
i trädgungans
mjuka andning
segla
drömlanterna
vagga
vagga
bröst
*
(rör)
vindar andas i rör
hud
knottras in
till märgen
vindar andas
frigör vattnets strömmar
i din
låsta
kropp
*
(ansiktsmålning)
ditt ansikte
andades mina stigar
i nätter utan tofflor
barfota i frostmarker
ej i lä
ej i värn
mina stigar
andades ansiktet ditt
morgonvinden
suddade
ut
stigen
jag faller
en stilla stjärna
vit
smälter
i sjöns ännu ej islagda
*
(ögonrönn)
jag täljer staven
av ögonrönn
hängen skrudar
drömträden
jag lyfter staven
av ögonrönn
täljer skeden
lyfter locket av
bröstgryta
järnklang
ljuder
järtecken
grytan kokar
vilda stormar
jag ser
dem
virvla
varsamt sträcker jag
rönnstaven i
rör vid stormarnas vilda
locket
förmörkelsen
glider undan
*
(vindmästare)
vindmästare
vindens mästare
hon andades dig
tala in i ögonen mina
lyft hättan
av kronbrunnen
brusa källa
ned
in
igenom
led mina stigar
in i grottan vilken talar
dig
andas hon
*
(dolk)
närmast hjärtat
bär hon
en dolk
hon täljde dolken av silverådror
skaftet bär
ädelstenar
hon frågade bergsfolket
skogen bävar
skogen darrar
hon knäpper upp bröstet
nu
lyfter hon
dolken
sekvojastammar
sveper in henne i röda mantlar
frid
andas
hon
lyft
ur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar