(solskepp)
solseglen
är spända
in i
vindarnas händer
segel
vingar
vidgas
ögon blickar
in i kommandeär
solskepp vaggar
mjukt i livshav
klippor är skålen
vilken bär stämman
*
(himmelspärlemor)
pärlemor
andas himlar
midskepps
fönstermosaiker
gnistrar
i mjuka
ädelstenstrådar
varpen
varpen möter
vävarens inlyssnan
vägen
vägen ligger öppnad
i det seende ögat
*
(örtakorg)
träden
viskar örtakorgens omhänder
strör
doftblad
av myrra
in i stigens lagda
solfjädersveck
*
(du kom)
älskade
du kom till mig
i den stunden
vindarna lade sig stilla
ömt
lade du din hand
till min kind
dina ögon viskade
allt är väl
innan du drog
bort
min viskning
ekar tom
du kom för att stanna
jag sköljde dina ögon med mig
skyndsamt
drog du bort
*
(bergsdok)
de svarta bergen
bar
doken
ty bergen visste
hur ådrornas inre
kunde
blända insikten
ändå
drogs
doken
av
de svarta bergen skändades
för en stund
sjönk armodet
in i
ett folk
månmoder
vaggade dessa
i sina silverhänder
åren
spred ringar
solen steg röd
upp över bergskammar
det helade folkets hjärta
kupar kärlekshänder
runt bergskälla
ur armodet steg insikten
*
(du vita)
oh du
vita
ansikte
vilken tänder
lågorna
i eldcirkeln
runt mig
du såg mina händer
sträckta in i himlarna
dina händer leder mig in
naken
blottad
ådernätet
är
scarabeernas
vandringar
ur min huds upplyfta
trenne vita fjädrar
lade du på mitt bröst
i var och en
viskade
du
orden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar