(stillheten)
stillhetens moder
sitter
orörlig
rosengården
böjer grenar
till gnistrande diamantbroar
stjärnor
vandrar
bro vägar
strålande stavar i natten
rör vid
blåsilvers vita
kristalldraken breder ut
vingars omfamn
andas klarhet
ur
sannhet
*
(gnistrandefingrar)
fingrar
gnistrande
drar genom vindars vita hår
manar lugn
in i virvlande
strömmar
tankemonsuner
föres in i lagunens stillturkosa
snäckblåsaren
lyfter toner
isblad flätas sakta
samman
kiselströmmar andas
*
(stamresan)
mjuka ögon
sveper varsamt
vila in
över
stigars revor
hon kvider
stöveltrampens
räfflade sulor
spred odör
av stålhättor
stammar föll
kvidande
mjuka ögon
reser nu stammarnas liv
levande
*
(isansikte)
natten nynnar
skäran
sveper
silverhängen
vilar stilla
i halsgropens vingmöte
ispilars blå
inandas mitt bröst
kylan
sprides
han kom
med mejselfingrar
ur
ur
och jag bad
skulptera mitt ansikte
in i rena linjer
vari
intets fullhet
andas
tomhet
källor finner ej varandra
källor är funna av varandra
så viskade skäran
träden viker undan
mantlar
källorna ser jag stiga
ur rötternas
vida
glödande
mitt ansikte
är
av is
skulpterat
av de andetag
vilka jag glömde
så lätt smälter isens
bubblor
andas
fria
historias sannhet
var det
andningens
tag
*
(ännuen)
ännu en dagtima kom
sparvar
lyfter
vitgnistor
bländar
husens hårt knutna
vrår
och jag
drar snötäcket över mig
faller
faller
*
(alm)
alm
i gryningssolen
bär lavmantels mjuka
sträcker handen
till fågels
frysandevinge
andas ur hjärta värme
förtäljer
rötternas
resor
möten
i eldkupornas
ordspråkande
ord finner ej varandra
ord är funna av varandra
hennes hjärta
skänker dig värme
så hördes almen i tima andas
till fågels frivinge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar