(solspetsar)
hon knypplar solspetsar
ur pärlemorgarn
ur silkestrådar
till dagens silvermötande
andning
vari träden viskar
hav
*
(bröstkorn)
kornen
i bröstet
har famnats av hjärtjord
roten är funnen
kornen spirar
stiger ur ögonhänder
in i viljegärning
de kornen såddes
de kornen sås
är det du
var det du
stiger in i det du är
säg mig
hur kan den sådden upphöra
de kornen vissna
molnen smeker mjukt
din
oros panna
vacker är du
människoblomma
i din alltidfägring
*
(blottad tid)
den blottade tiden
är det dragna svärdet
jag gav dig allt
suddade ut mina givna linjer
till att vara
ditt behag
jag lyfter nu
vingarna mina
är manteln med de skrivna tecknen
*
(kolpuls)
i kolen
andas
pulserar
glöden
av de släckta städerna
mina fingrar
rör
vid det lagda
*
(draget svärd)
den blottade tiden
är ett draget svärd
vilket i kärlek
skär rent
molnens solkade innebörd
av tankar stignakastade
den blottade tiden
är svanen vilken
störtar till marken
breder i kärlek
ut vingarna
samt reser sig
i helgad eld
*
(armlänk)
han frågar
stenarna i havsbädd
han frågar
spinnerskorna
i havsvåg
han gives stenar till
gives tråd till
med hjärtduk
putsar han stenar mjuka
in i vitt
pärlskimmer
trär dem på tråden
skänker
armbandet
länken
till hon
vilken lever vid havet
(eldlagda)
tiden
är
den röda skymningsflamman
är gryningens väckta röda
den blottade tiden
är det dragna svärdet
jag gav dig allt
suddade ut mina givna linjer
till att vara till dig behag
att vara
ditt behag
den blottade tiden
är det dragna svärdet
jag viskar till mig
se dig djupt in i ögonen
håll dig
barnet i din famn
stig in i denna tomhets oändliga
viska jag älskar dig
väck
askbladen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar