(badande vatten)
de möts
där vattnet badar i silver
där
under
valvet
stegen kan de höra vandra över
bekommer
dem ej
hon smeker hans panna lugn
vassen susar
andas dessas möte
vida in i hamn
hon är den
vilken rörde vid vattnet
*
(sorgevioliner)
de sorgsna violinerna
väcker gryningen
de har vakat med henne
vilken gled ur natten
*
och havets
oändliga andning
kysser strandens tåblad
nosandes
in i detta okända
kända
upplever rörelsen
kommen
komna
ur
i sömnen får jag vila från
smärtan
tankens smärta
kroppens smärta
jag är stranden
vilken havet möter
upptar i sig
ensam satts jag
i mörkret till upplevande av
vad ensamhet egentligen är
och när vi smälter
är vi i samma hav
*
(namnstråle)
komna ur gryning
stiger de vita fram
ur bergen
vilka vakar med
klippornas stränder
vita
sköljer de hans ögon
i den våg vilken upptar
hans hjärta
han ropar tyst hennes namn
det namnet
strålar
i hans hjärta
*
(silverskodda)
silverhuvad
svävar falken
ängens
slummers
mjuka penslar
målar stigen
de en gång vandrade
silverskodda
i lyftad fjäderskrud
*
(stormlagd)
stormen
har lagt sig
är lagd i tjärnens
blänkande öga
hon vaggar
stormens ursprung
stormen
kvider
svagt
näri hon rör vid taggarna
de blommar en dag
en dag näri
natten lyfter dagens skärpa
*
(käre)
du vilken sitter på den högra stjärnvingen
i min högra ögonvrå
du vilken andas
däri genom
värmer
mina
händer
ur köldhäva
vilken vinkar mjukt
i det nätterna drömmer
är det fläkten av din närhet
vilken rör vid mitt snörda bröst
vilken suddas ut i morgonväkten
*
(stenlagda)
låt mig
smälta i din hand
stenlagda
viskar
molnen smeker
bergens
toppar
ljusvågen stiger ur dalen
snölammen
bräker gryningsstrimma
stallet
öppnar violinens
strängar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar