den 31 januari 2015

(jonglör)

han släpper hamnen

av fjäderskrud

jonglerar

med bollar

givna ur snö

gnistrande eldfacklor

skimrar i ringar

bollar

landar

en lykta lyser väg

där isvandrare

irrar

i blindo

han vakar med lågan

skänker syn

*

(isklätter)

is

klättrar upp

kisar

in i solvind

vassens dunbolster

yr moln

ur sommarhänder

vinterängen

håller isens blad

bergsbild

tonar

in

breder ut händer

*

(viteldsbärare)

snövandrare

gnistfolk

viteldsbärare

skrider

in i

vintertempel

tänder med facklor

tysthetens stämma

fötters bara sonater

smälter

i isskålar

synes rosenminnen

*

(trädväktare)

trädväktare

skådar

vägarna

är täckta

sju hermeliner

dansar i ring

fem korpar

vilar stilla i åskådan

hjorten är

ett gnistrande lanternaträd

*

(sorgestege)

på en sorgestege

klättrar jag

uppåt

för att snudda vid

molnen

mitt hjärta säger mig

att markens rotfingrar

håller fästet

stadigmjukt

(”)

det talet är ej delbart

det talet existerar ej

det talet är

oändlighetens stämma

*

(”)

det har alltid funnits de vilka vet vad sikt är

och de finns

*

(”)

omfamna tystnaden med din hud

lyssna

den 30 januari 2015

(eldrök)

rök

stiger

upp

ur ringen de lade

stjärnfingrar

rör vid

slöjor

ur himlar svävar

spindelnät

skimras

in

i

toner av

ädelstensljus

mannen smeker harpan

med lyhördhet

gives

nycklar

till

*

(du är)

tonen

den ton

vilken rör vid

trådarna

ur silver smidda

nycklarna

kan du

ana

älskade

jag begav mig till skogen

där människoblommor växa

så skira i bladkronor

så vackra

vävda av det vilket hon andas

pärlemorblad havsblad gryningsblad

det går att se igenom dem de har intet att dölja

ty de är sannhet ur det dolda stiget ren

de nakna ansiktena

i mitten synes de mest sällsynta pärlor

pärlorna lyser upp

i milda toner den dunkla natten

där vandrade jag en stund så lycklig

plötsligt stelnade bilden

eller knöts mina steg samman

is lades

dun

blad

begynte falla

smälta

fuktade mina sinnen

jag bars in i mina släckta rum

ej helt släckta

ty en vakarlampa skimrade

det kunde ha varit

havets slutna mussla

kröp in i hörnet

en skugga

så begynte

vakarlampan mjukt nynna

jag såg att lampan var

mina kupade händer

vilka höll lågan

insåg sakta att detta är ej det slutna

hörde dina ord

du är vacker

jag kunde

ta in

orden

varsamt öppnade jag musslan

såg i spegellågan mitt hjärtas urton

bakom mina ögon spreds ljus

detta är spirande insikt

i detta förblir jag

du är

tonen

den ton

vilken rör vid

trådarna

ur silver smidda

nycklarna

kan du

ana

*

(doft)

doften

given ur trädens blad

träder bilder

av nåd

in i naknade fotblad

tåknoppar

bidar

solgrynings sländor

spinner

livstrådar

väver

doften

given ur

träd

in i dina pärlsteg

*

(lyfter du)

lyfter du

berget

planterar du

pärlan

berget lyfter

breder ut

vingar

kondor

möter örn

mitten

origo

hälsar i vidhet

däri orden spirar

planteras pärlan

förenar

stammars språkstavar

därur växer ett bergsträd

med

vingar av enhet

*

(silverdag)

silverdag

i solöga

ödla

vakar i vindens månhand

fjällen

kammar bäckens

kristallhår

ödla

lyfter sammetssand ur stenkorgar

stjärnor gnistrar

slår varsamt rot

i vandrarens såkupor

solöga blommar

i silverkallas

nätters klarhet

*

(”)

du kan drömma sotflagornas befrielse

därigenom öppnas

urdrömmens ton

dessa flagor bad elden regnen lösa

*

(”)

det finns händer böjda till klor av slag

dessa händer kan bli sugrör, dränage, livsdränage

hör dock

dessa händers bön; giv oss liv

det finns händer böjda till kolor av slag

badda dessa händer med helandeessens

detta är öppnandet av mirakelvägens alltid närvarande

*

(”)

det finns händer fyllda med skvallertoner

dessa brännmärker renhetens hjärta

den 29 januari 2015

(vit kaftan)

du lägger

din hand

över ditt bröst

i gesten av ditt hjärtas närvaro

vad

bär din korg

i mognad

din vänstra

hand

håller du sänkt

vattnar skuggorna med ljus

din högra hand

höll du

in i stjärnrymder

den vattnades

med är

den handen

håller du

över ditt bröst

vad

bär din korg

i mognad

så är jag det träd

i vilket den röda fågeln sjunger

så är jag

kvisten

vilken bär pärlor till blad

lyssnar

till

jordens sånger

när du lyfter min skugga

in

i

ljus

du danar iklädd

vit kaftan

du är

vacker i din rörelse

*

(plymsånger)

isen reser sig nu

sköljer purpurhimlar

klättrar

tvätta

mina ögon

i solblad

jag smälter i vinden

den vilken löper fri

lägg mig

varsamt

i floden

livsflodens spegel

säg mig

den droppen

vilken

är

stämman ur

havets cirkel

i trädens fingrar

torkar bladens skrift

och vassens plymer sjunger

*

(himmelsbrunnar)

sakta

särar

hemmelsöga

brunnars lock

sidenbands

gyllenturkosa skimrar

lyfter

regnvirvlar

in i vassens plymer

reser segels

vida färder

*

(flodlera)

flodlera

rinner

blänkande

mellan fingrar

mjukt

kupade

är händers

omfamnscirkel

träd skivan snurrar

han drejar

rosenskålens morgongåva

*

(eldklocka)

klocka

ur eld

järn gavs

ur himmelshänders visdom

klangen

manar lugn i dalen

rinner

uppför bergsblad

dessa väggar

är ej slutna

klangen lägger sig

i detta mjuka

vakarmoln

*

(”)

du vet väl att vilsenrösten kretsar

låt oss säga starkare

när du upphör fjärma dig från

låt oss säga hemmarösten

*

(”)

så

hällde du pusslet i sanden

pusslet är än då

pussel

du vet i ditt inre hur bitarna ligger

var bitarna ligger

bitarna kröp darrande in i sanden i undran

bitarna stiger fram näri lugnet infinner sig

den 28 januari 2015

(natträd)

natträd

flätar fingrar

tätt så

tätt

samman

i korgen gungar vind

skimrar

stenarna i gryning

badar purpur

vita moln landar

färgas

flamingo vilar

ben

flamencon

stilla

lyfter nattvandrare

träden löser fingrar

vind

lyfter flamingo                

*

snöfågel

du smälter in

sjunker

tonar

in

in

du

rör vid

mina ögon

snöfågel

din vinge

är handen vilken

sköljer

min skuldra

du

är tonen vilken

väcker tonen i mitt hjärta

ditt namn.

andas.

älskade

*

(dagseld)

dagen

tänder elden

handtrummor ljuder

öknen

ett vaggande skepp

sammetsdjupguld

han tvagar huden

i sandhav

vit

är kaftanen

han hoppar högt

över eldens flammor

landar

i oasens källa

*

(mild)

mild

skrider

andningen

kristalltoner

tonar

in

uppfyller

hjärtskålen

vari rosenblad

lugnt skådar

essensen

av tankeblommans

rena ådring

*

(grenen)

grenen

är ditt hjärtas navel

strängen

är harpans

tongivan

spela

dina stigar

tomblomma

vidga

pupillens

djup

naveln

nålens öga

håller strängen

ej

fången

*

(”)

för att droppar

skall bli regn

faller dropparna i strida strömmar

detta är ej. det. strida är ej . den . striden

det är det enskildas upphörande

*

(”)

det är bra lyfta luren för att kunna ta emotta in budskapet

kanske luren är märgen, livsstängeln

den 27 januari 2015

(tillägg till bekännelse)

och

det är detta

denna hösts

denna vinters

stämmas vindar

regnfloder

visar

*

(nålsöga)

hon sitter

i kammaren

viker röda sidenblad

eldskål

skimrar

skuggorna

in i milda toner

och kammaren är nålens öga

och ögat är ett rede

bäddat med

dun

svanen gav hägern gav

tranan storken den vita örnen gav

kolibri

sätter luften i rörelse

kysser hennes fingrar

och udden

är

en månstrimmas

silveråder

och sidenbladen

är silkesblad

hon lyfter handen

till den hand

vilken

når henne

han möter en silkesros

i grynings

strimma

*

(i insikt)

i insikt av nåd

faller

silverblads

strimmor

in i de dunklaste av

nätter

skär kedjor

skär

vrider

upp

nåden omfamnar

det blinda

ögats

spruckna

*

(stenviskning)

den

sten

vilken lade sig stilla

bredvid

tröskeln

av de trasade stegen

viskar stegens

hålrum

fyllda

med stigande

hav

maneter

bränner ej

bladen

rullade i bidan

*

(solfamnsvalpar)

valpar

i solfamn

droppar

i dansande

mjukvindar

hoppar

skuttar

ur

grenar

kvistar

tak

förenas

rinner i porlandebäckar

glittersmeker

ögons blick

*

(snövandrare)

snövandrare

sitter

lutad

till ekens stam

täljer spilåpipa

lyfter flöjten

andas

mjukt

snöhjord

nalkas lugnt

betar kristallgräs

allt medan

tonerna

sjunker

in

*

(klocka)

klocka

i äng

blå

andas färden

pendeln

vaggar

orden i rymd

så

vad är vad

i de stigar rådjuret lagt

vem skäller

vem råmar

klocka i äng

blå

andas färden

*

(”)

det är väl egentligen kroppen

vi skall fylla med liv med

det ande är

i balans

*

(”)

detta bryta är ej att bryta dina fingrar

det är att hela dina fingrars rörelse

*

(”)

detta böja är ej att knäcka

det är stjälkens böjlighet

och är det knäcka

är det skalets uppsprickande