hon
håller skålen
med svärtan
i händer
skäran löpe i silverstråk
stjärngräs
faller
flätas
reses
silverdroppar
faller i
skålen
svärtan löses i tusenden djup
hon håller
skålen
med regnbågssfärer
i händer
*
(öriken)
nebulosaöar
svävande i oceaner
meningsoceaner
andas
stillhet
lugn
viskar
manar
leder
hjärtblad
ädelstenar
skapade
i urton
*
(molndjupnan)
moln
djupnar
vindar blåser ballonger
luftskepp
svävar
öppnas
ur djupen
rörs havet
varvid klarhet stiger
upp ur dimman
nornan spinner tråden
öppnar djupens klang
*
(staven)
detta
är staven
vilken landsatte orden
detta är orden
vilka staven landsatte
i bokens trädda pärlor
*
(jag
vet ej)
jag vet ej
om jag någonsin mer
vill
resa mig
någonsin mer
gå
ut
*
(”)
att vara fri efterlängtas
besjunges
frihet
ändå sökes tillhörighet
*
(”)
vidare – ut – veckla är ej att överge meningen
det är att resa sig
*
(”)
att påstå förklaring är ej att skapa förklaring
det senare är skänkande av ljus i mörker
*
(”)
om huvudets tanke är ett ägg
vad är då hjärtats tanke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar