den 8 januari 2015

(snäckskal)

stranden

älskade

är vit

gnistrande

ren

stranden andas  frid

stenarna

älskade

är vita

gnistrande

rena

in under isen den lagda

höres strömmarna porla

strömmarna

älskade

andas vårt samtal

våra ögons

möte

*

(du)

du näre

man

din längtan

rör vid mitt hjärta

du

skriver havet in i mina ögon

det hav vilket är alla strömmar

mina ögon är 
mitt hjärta 

vi lever ej fjärran

vi är

andningsdroppar

i vinden

i nätterna

nuddar våra drömmar

vid

är

*

(strängen)

du rörde vid

en av strängarna

silvertonen

andas

i vibrerande

tonande

efterklang

och pilen den vilken lutade sig

in över vattnet

forsens

stillhet

andas

bron lagd i ömhet

*

(blå skål)

blå skål

kommen ur sand

blåst ur glasblåsarens

andning

skålen vilar stillhet

i trenne vita

vinrankeblad

ser henne

vandra

till brunnen i oasens lä

hämtar vatten

till glasblåsaren

den

hon bär

i sitt hjärta

*

(sammetsmoln)

sammetsmoln

tyngda

drar sig samman

tätt

slutna

sammanslutna

ansikten

lutar sig

in i

eldens blad

läser

det hon skriver

med magma

lyfter ansikten

breder ut

tyngda sammetsmantlar

tyngden

faller

in i

nåd

renar flodens stämda

*

(”)

det är lättare att rikta slagen utåt än att se orsakne

säg

önskar du själv ta emot dessa riktade slag

*

(”)

det vilket synes vara tyngd

kanske är en luftballong

vem står i krogen

*

(”)

har du levt med bilden av vad bollkastning är

*

(”)

du kastar troligen ej en boll i luften samt går därifrån

du gör dig redo att ta emot bollen

vad innefattar dina bäner

bollen kanske är en välsignelse

*

(”)

någon sade

det är för långt

vem

vad

säger att floden är för lång

i det vita andas meningen