vidvingad
svävar
svävar med blicken
fästad vid rörelsens ursprung
följer
den vilsnes höga
pulsgång
fladdrande låga
i hand
snubblar faller
orkar ej resa sig mer
somnar i
drivan
vidvingad sänker sig ned
lyfter den fallne in i värme
blåser liv
i lågan
vakar tills ögonen åter
orkar se
*
(såg)
i ängen
av snö
såg jag dig
du var vacker
dina steg strömmade med
ängen hördes
porla
i glädje
din närhet
fröjdade hennes händer
skogsvandrare
du bär kärlek
i
dina händer
*
(av
axlar)
hon lyfter
dimmorna av
axlar
lyfter
dagens
former in
i stigar
sakta klarnar linjer
allt medan själar
stiger
in
hennes silverhänder
är svanevingar
komna
ur hav
*
(sabeldans)
sablar
dansar i mina ögon
i eldsken
övar de
rörelsen
mjukt lägges klingor an
mjukt följa de
tonens cirkel
sablar
smidda ur
månskärans bergsflod
givna
in
i
dessas händer
dessa
övar
rörelsens
är
i mina ögon
är dessa vackra att skåda
*
(”)
den utsträckta handen kan lätt ta över
stödjandegest är en vacker innebördsbild
*
(”)
vem är vad i allt
är icke närvaron det enda
den är ej ett nu den är ständigt strömmande
den droppe du mötte vid floden är kanske ej den du möter
vid stranden
än då
är det den droppen
*
(”)
varför tror du hjulet, urhjulet liknar ögats iris
pupillen kan vidgas samt slutas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar