(nära)
granar
kupar händer
in över marken
gnista
tänder
elden i kojan nu
till
i bädden
ligger hon
utslagen
darrande
minns hon alla
dessa förrädiska händer
han förs till henne
av stjärnhänder
kroppen hennes
är målad med mönster
sigill
lås
till honom
att lösa
varsamt närmar
han sig bädden
lägger sig tätt intill henne
lägger armen runt henne
låt mig
endast
vara dig nära
tills du upplever doften
av
mitt hjärta
*
(sekvenser)
sekvenser
rör vid ögon
blad vidgas
i öar
av
månsilver
*
(ögonomfamn)
ögon
omfamnar ett hjärta vilket gråter
en ljusilning
far genom hjärtat
en stund
i liv
så faller
det dunkla
tätare
om
floden stiger
*
(tunga
steg)
tunga
vandrar hans steg
i minnet av vingen
vilken lyfte
han viker undan
händer vilka sträcks
hör ej vingens
maning
dem sände jag dig
lyft stegen
ur bojor jag ej lade
*
(issläpp)
isen
släpper floden fri
floden stiger
in i floden
isen dansar in i havet
*
(trädblad)
jag är bladet trädet släppte
jag är nu jorden vari trädets frö spirar
*
(sörja)
jag sörjer det liv jag aldrig levt
det liv jag ej lever
det liv jag ej kan leva
*
(”)
den så kallade inre kretsen
är ett övande i allomfattande kärlek
*
(”)
acceptans kan vara en helande mantel
i den stund den ser mångfalden
*
(”)
acceptans kanske ej är accepterande
kanske båda kan instiga i att se
orsakens verkan, verkans orsak
vilket leder in i helande
en slags förändring av synen
*
(”)
jag är bladet trädet släppte
jag är nu jorden vari trädets frö spirar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar