(eld)
av tvenne vallmo
röd
rör hon
cinnobertoner
trenne droppar
röd stockros
nästintill djupviolett
tvenne fingerborgar
djupröd ros
strör hon
däri
hon rör i spannet
lyfter fingerpenslar
målar
elden
däri ögon mötas
*
(puderfingrar)
lätta
puderfingrar
baddar markerna
med vita
fjäderdun
kristallsvanar
sjunger i natten
isen råmar
tonande in
molndjuren skrider
in i stäppens blå salvia
*
(ramar)
genom åren
har han
snidat ramarna
stallets silverkläppen är redo
varsamt
spänner han
strängarna tvinnade ur mening
in i ramens
medföljande
*
(silversolsandning)
silversolen
andas
stråkens färdkost
ömt
lutar han kinden till
haken
är lyft
toner springer in
silversolen ler
in i guld
hon bär klara droppar
i diademet
lutat till pannan
visshetsögon leder henne
*
(”)
förundras med fåglars vingar
hur dessa bär fågeln
eller är det detta vilket kallas mellanrum
ty vingarna är ej täta
*
allt det ni idag har
el till exempel har alltid funnits
tidigare i levandegestalter
till exempel ljus eld närvaro
*
(”)
kroppen talar om var obalansen är
det är ej en dom
en sjuk dom
egentligen en kärlekshandling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar