(gong gong)
han för
ormbunksbladen
åt sidan
hennes fingrar doftar
hon brukar spela på bladen
berget
står stadigt
fast
med utbredda mantlar
porten
är sluten
han rör vid taget ord
väktaren
möter
tonen
öppnar
han lämnar sitt ärende
tas emot
klanger ljuder
de smider
i glödande nattkol
han tackar dem till svaret
porten slutes
han för samman ormbunksbladen
i gryningen
väcker han henne
med gong gongens mjuka tassar
*
(fågelvinge)
fågelvinge
i mitt bröst
haltar i
släpande följen
*
(gren)
så är jag
en gren
i livets träd
bär blommen
stjärnor strödde
i mina ögon
stjärnor regnar
in i trädet
stjärnträdet
så är jag
en stjärna
en gren
en kvist
en knopp
allt det träd
andas
och vindarna
springer raskt
springer med
raska fötter
in genom kronan
förtäljer
leende allt bortom synranden
*
(säckar)
säckarna
med det vita
mjölet
står tätt
samlade
talar
i klara stämmor
fälten
ängarna
allt det
vilket var i är
instämmer
samstämmer
stenarna i
kvarnen
mal de
kvarvarande
skalen fria
*
(”)
det är lätt att
glömma
att glömma att
allt det ni talar om
är om er själva
*
(”)
aspekterna är
ej åsikter
aspekterna är
ej fastnitade
de är ännu
öppnade
kanske mer som
virvlande höstlöv
*
(”)
egentligen
finns inte ditt
faktiskt inte
ens ditt hjärta
det är sant
mitt finns inte heller
det finns en
orsak varför det heter ditt och datt ditten och datten
mitten finns
ditt och mitt
är egentligen allts
det är en
snårig tanke att kravla sig ut ur
bli ej
nedslagen i sinnet ditt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar