(månstig)
berget
hälsar honom
kupar händer runt
stjärngnista
anmodar honom
blås
blås
han böjer sig lätt till
blåser liv
lågan stiger upp ur bädd
dansar
mjukt
han väcktes i natten
lades i dröm
följde
månstigen
pudrad i silver
vid stranden följde hon
hans dröm
i gryningen stiger stjärngnistan
han bärs
in i
vaknandetima
av en fågel
på en
kvist
ditt hjärta är vackert
är ett vackert bo
de orden
följer hans dag
*
(mannen)
du
mannen
rör vid bergets hud
sjön
vid hennes hjärta
lyfter
vingbladen
tvenne lotusar svävar fria
faller mjukt in i varandra
han
sjunger
med stämman han trodde sig ej ha
i elden ser han sjön landa
och isen
är en lotus
*
(så
svävar)
så
svävar örnen
vinden
dess vingar
rör vid lanternaträdet
lyser upp
stenarnas lagda ring
tecknen
strålar i eldskrift
andas helande
marken är ett rosenhav
så är askans mening
*
(hon)
hon har sett
havet vända ansiktet
hon ser ögonens vidgade syn
stiger in i pupillen
havet planterar lågor i hennes händer
hon tänder väggarnas facklor
lyser upp
gångars gångna
huden blöder ymnigt
håret är avskuret
silvermoln
seglar
hon ser floden färgas röd
floden stiger upp i ett träd
trädet bär rubiner
flodens klara strömmar
tonar in i bergskällan
valar lyfter berget med djupa toner
hon når
globens inre
kristallkulan är spegeln i hennes bröst
skrinet
skrinet snidat i elfenbensvitt väntar henne
havet
viskar mjukt
minns du lotussjön
tigrarna
hon stiger i djonken
vid bryggans bamburör
skrinet bär hon i syn
vid strandkojan
landar de
havet
viskar mjukt
hon öppnar locket i syn
lågorna i hennes händer
skimrar
spegeln
i hennes bröst
är kristallkulan
isar smälter
i havet ser hon ett ansikte
hon stiger in i strandkojan
hennes läppar nuddar bilden
hon viskar
dina ögon bär
ett sällsamt skimmer
i ditt hjärta
kan jag
uppleva det liv kan vara
*
(”)
om hjärtat är mångfald
kan det släckta omslutas av det tända
in i den stund modet till öppnande sker
*
(”)
ett frö är i behov av öppnande
hur skall fröet annars spira
öppnandet sker i samklang
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar