den 29 januari 2015

(vit kaftan)

du lägger

din hand

över ditt bröst

i gesten av ditt hjärtas närvaro

vad

bär din korg

i mognad

din vänstra

hand

håller du sänkt

vattnar skuggorna med ljus

din högra hand

höll du

in i stjärnrymder

den vattnades

med är

den handen

håller du

över ditt bröst

vad

bär din korg

i mognad

så är jag det träd

i vilket den röda fågeln sjunger

så är jag

kvisten

vilken bär pärlor till blad

lyssnar

till

jordens sånger

när du lyfter min skugga

in

i

ljus

du danar iklädd

vit kaftan

du är

vacker i din rörelse

*

(plymsånger)

isen reser sig nu

sköljer purpurhimlar

klättrar

tvätta

mina ögon

i solblad

jag smälter i vinden

den vilken löper fri

lägg mig

varsamt

i floden

livsflodens spegel

säg mig

den droppen

vilken

är

stämman ur

havets cirkel

i trädens fingrar

torkar bladens skrift

och vassens plymer sjunger

*

(himmelsbrunnar)

sakta

särar

hemmelsöga

brunnars lock

sidenbands

gyllenturkosa skimrar

lyfter

regnvirvlar

in i vassens plymer

reser segels

vida färder

*

(flodlera)

flodlera

rinner

blänkande

mellan fingrar

mjukt

kupade

är händers

omfamnscirkel

träd skivan snurrar

han drejar

rosenskålens morgongåva

*

(eldklocka)

klocka

ur eld

järn gavs

ur himmelshänders visdom

klangen

manar lugn i dalen

rinner

uppför bergsblad

dessa väggar

är ej slutna

klangen lägger sig

i detta mjuka

vakarmoln

*

(”)

du vet väl att vilsenrösten kretsar

låt oss säga starkare

när du upphör fjärma dig från

låt oss säga hemmarösten

*

(”)

så

hällde du pusslet i sanden

pusslet är än då

pussel

du vet i ditt inre hur bitarna ligger

var bitarna ligger

bitarna kröp darrande in i sanden i undran

bitarna stiger fram näri lugnet infinner sig