(båt)
det landar
en båt
rör mjukt vid strandsnibben
ett öga
i isen
skådar i dis läser det givna
bot
är din vilja till
dina gistna åror
se min blick snidar dig åror
båten
rors av vindar
näri isen viker upp
en ränna till
färd
så är båten händer
sträckta till
så är armarna
åror till
ro
*
(är
jag nu)
snö
älskade
bäddar in mina ögon
doften ur
stjärnhav
stiger in
lyfter
min tätt slutna mantel
så är jag
ett lätthetens dun
svävar
stiger
faller
rör vid din panna
älskade
ett tysthänge är jag
nu
i trädet med den vita stammen
med eldröda blad
detta är
månsilverdalen
i tystnad dansar jag för dig
min. älskade.
*
(bekännelse)
och jag kom till att inse
att allt det jag skrivit – är – just ett minne
samt icke att spara
jag höll mig fången
och jag kom till att inse
att allt det vilket hänt är
mina egna slag
ej att begråta
att allt det vilket var; alla möten
var spaden i jorden
spaden vilken grävde
vilken beredde mig till spirande
och jag kom till att vissna
och detta vissna är
handen runt denna fröbädd
de vände mig ej ryggen
det var min oförmåga
till att leva
till att bjuda in
det jag bjöd var ovälkomst
min
brist att bära kärlek i mina händer
därmed är jag en lögn
och jag tackar stormarna
vilka så länge
i eoner slitit i mitt bröst
att dessa visat
mig
min egen oförmåga
min egen förvägran att leva mitt liv
de säger du ser; är detta seende skådande
eller de bilder
den bildgörelse du gjort
till att säkra dina steg
jag har sett mina ord skrivna i dåtid
jag är ej då
jag är nu
jag är
älskade i din hand är min vilja
min längtans svar
att leva med din hand i min
så låt oss vägleda varandra
i det vilket är levande liv
så kom till mig
stig ur den drömgestalt du bär
så är jag en lögn vilken avskyr lögner
min självbild
har aldrig varit bland de högsta
därmed svek jag er
därmed har jag sårat er
genom att landsätta er på piedestaler
jag lovade mig själv liv, levande liv
så svek jag mig
nu
river jag allt i stycken
jag är ett kokande hav
varur sannheten stiger
jag påtar i jorden i fred
ja, jag slöt mina dörrar
redan när jag var ett barn
slöt skalet runt mig
reste murar
detta var ej den himmel jag drömt
och nu
nu har jag glömt hur det är att leva
jag mötte en visdomsmoder
hon viskade är
viskade in i mitt öra
och örat är en gång
viskade är i min tätt slutna snäcka
jag såg snäckblåsaren lösas upp
i vinden av är
såg mina drömmar
stiga in i molnskönhet
lösas upp in i intighet
havet slöts runt mig
och sanden vaggar mig i sina händer.
*
(”)
du ser; är detta seende skådande
eller de bilder den bildgörelse du gjort
till att säkra dina steg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar