(origomening)
sluter ögonen
mitt
hjärta
är sidenvingar
bär mig
in i hav
luften lindas om
runt mig
trådar
av
andning
bärs jag
jag bärs
in i origos mening
*
(ögonfall)
mina ögon
faller mjuka
in i
vinterfolkens nalkan
andning
bäddas tyst in
i vinterrosors klarhet
ekar bär mantlar
spunna av andningsljus
rödbröstade
samlas i rosengården
det dansar en vind
kommen
ur
skogsrede
vinden har sett spåren
blöda av taggar rivna
nu
lyfter vinden
den sargade huden
*
(vinterträdgård)
i vinterträdgården
sitter en kvinna
målar med ögonpenslar
istappar
kvinnan rör vid
istoners rena klarhet
hon väcker glöden
iseld skimrar
hon talar
alltmedan
tystrosor omfamnar
hennes händer
älskade
din närhet är
denna fallande
stigande snö
*
(stolpar)
jag
skriver
stolpar i sanden
leder vinrankor runt
stockar
bidar
solfågels ankomst
vildvin
glöder i bågen
lagd över trappan
tröskeln är modet
av
dina steg
dem vandrar jag ej
*
(”)
se djupt in i lågan
se lågans tonklang
en stege in i himlars närhet
*
(”)
det vilket rullar kanske ej stannar
så länge du ej rest hinder
beakta det du sätter i rullning
är det
mening
*
(”)
du talar
vart landar din andning
amtal är icke ett
avdelat samtal
andning är vidrörande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar