(cinnoberros)
vinden
den
smaragdgröna
i
cinnoberrosens blad
kupar handen
runt hennes
panna
stryker
tankesnåren ut
ut
stiger
horder med
vilda klor
sablar böjda
efter tand gnisslan
hon ryggar ej
längre
fyller ögonen
med hjärtljus
bjuder horder
till dukat bord
drick
ur
källan
låt oss reda ut
härvornas längtan
*
(livssordin)
hans
hjärta
ett längtans
hav
vari skuggor
lägger
livssordin
han virvlar
motståndslöst
söker grepp
begrepp
det vandrar en
månstrimma
invid sjösida
rör vid hans
ögonljus
virvlar
lägger honom
ned
han svävar fri
i tydlig
synes
knoppen
öppnas i hans
händer
*
(tjärnen)
tjärnen
är djupet av
ditt öga
lägg ej
dina händer in
över
dess yta
tjärnyta
kärnyta
öppna dina
händer
älskade
hör hennes
hjärta
sjunga
ljuda dig
tyst
in i urtonen
tjärnen är
djupet av ditt öga
*
(pålar)
så
är pålarna
nedslagna
de mumlade otyg
hävd
hävdade
mumlade
mumlade
reste murverk
runt
förfasandet
så har hon
i kärlek
sakta skänkt
dem mod
visar dem
bilder
knappt
skönjbara
på murverket
endast så
mycket
era ögon orkar
bära
ur pålar
sträcks grenar
i stunder av är
ser de
blommande
fruktträd
allt detta ser
de
innan de
släcker ljusen
i sina händer
*
(lägg)
lägg din hud
tätt intill
mitt hjärta
lyssna in i
havets sånger
din mun är
en pärlbärare
låt
oblaten
sakta smälta
på din tunga
jag drar bort
nu
skruvstädet
dras åt
allt
hårdare
så skänker jag
dig
havets
sånger
*
(”)
när du verkar i
världsvarat
verka med hela
ditt väsen
*
(”)
vad är en klo i
ditt bröst
du har makten
att lösa
att lyfta denna
klo ur dess sjunkande
*
(”)
det finns de
vilka fiskar helt utan krok
och näten är
himlarnas stjärnspann
*
(”)
har du levt med
bilden av varför oblaten
läggs på tungan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar