Länge hade de irrat i förtorkade markers dammvirvlar
Fötterna var rivna
Munnen var en torkad brunn
Läppar var spruckna
Ögonen
Strålade klara
Vingar vida susande vemodssång
Ekon av evig andning
Förde dem till berget
De blickade in i grottans mörkeröga
Lyssnade stilla
Andades
De lyssnade efter vilddjurs hungrande klor
De lyssnade efter vilddjurs tillåtelse
De var icke fridsstörare
De ställde frågan
Fick svar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar