haltfot

trädet ser

steg halta

sträcker fram en grenklyka

haltfot tar tacksamt emot stödet

var gång du giver upp

mister gnistan

viska mitt namn

haltfot skrider vidare

kommer ej långt förrän smärtan griper an

viskar trädets

namn

med ens synes grenklykan blomma

synes bin

skänka honungsdroppar

pollen av

gyllendoft

atma

genomsyrar kroppen

haltfot

skrider in i dalen

så vackerfylld med ambrosia

gudarna har dukat till fest

så är du en av dem

lyssna in

atma

rör vid ditt trötta

haven brusar

djupa sånger stiger

kaskelottvalen gör volter i luften

vid stranden doftar ambra

nerver springer orosmoln

källan bubblar ur vattenbrunns gryta

ambra viskar koka te av mig

lugnet infinner sig

välmående är

haltfot

reser sig

vandrar vidare i stigvärldar

märker att haltstegen är borta

viskar in i grenklykan

tack

jag bär dig med mig

och trädet svarar

jag bär dig med mig

så bär de

varandra