stigfinnare

i natten ligger stegfinnaren under stjärntäcke

vindar andas mildvarma

ännu med doft av vinterspån

stigfinnare ser

tvenne träd

se in i varandra

upplever trädens gensvar

träden skrider till intill varandra

flätar rötter samman utan besvär

flätar kronor samman utan besvär

sakta knoppas grenar

pärlor skimrar

drömmer fram gröna blad

drömmer fram vita samt rosa blommor

blåregnet står vid grinden

vakar med trädens närvaro

detta är grinden in i är

träden vandrar hand i hand

marken är fylld med stenar, stenblock. en del ligger fasta, fästade i marken, en del ligger hävstångslika ändå är de vägen, en del är hala en del är, träden håller varandra i handfång stöder varandra. trädfötter glider varsamt rör näppeligen vid stenarna. träden stannar i varje stens omfång i varje stens värld. i väster synes älgen skrida och träden ser sin egenrörelse, så stora så stor ändock svävandegående. kanske är vi svävare. vinden ler, se vart ni är på väg. träden griper sig an ännu ett steg, stannar åter och så fortgår det de är i varje sten utan att mista blicken. slutligen når de grinden med blåregns vakandeögon. skrider in genom grinden av är. där öppnas ängen med böljande gräs träden stannar där de upplever sitt är. tvenne träd ser djupt in i varandra, blommor skänker frukter skänker bär, barnen plockar i vackra korgar, sparar till rådjur harar till allt och alla. solsländan spinner kortare dagar hösten skrider in, träden fäller bladen, löven och marken täcks av regnbågelöv. träden ser skönheten; jag älskar dig i den du är, tillsammans är vi allvärldars skönhet. jag älskar dig ovillkorligt. o villkorligt – ett villkor har vi

sannhet