skymningen faller in i mina händer
ett stilla mjukt regn
tjärnens svarta öga
sluter
mina fingrar
stenar
block
ligger nuddande
snuddande
vid varandra
upprätthåller balansen
nakna träd
silar solljus
isar andas ur nattfrostad ruta
isknoppar
sticker upp
fjädrar
kristallblad
skimrande mossa
draken
jorddraken förtäljer jag
du vackra dig har jag målat med ord
en björk vari tvenne stammar lever
hög
höga
jag lägger mitt hjärta till
snälla någon
hjälp mig
allt är så tyst
fåglarna rör ej vid slånbärens drömmar
bäcken slumrar
du talade om färdas
sådde bilden
så
slöt
du
tystvingar om dig
snälla någon
hjälp mig
allt är så tyst
fåglarna rör ej vid slånbärens drömmar
bäcken slumrar
höj ej rösten in i min förtvivlan
den skär
sönder
mig
jag blir det slagrädda barnet
skymningen faller in i mina händer
ett stilla mjukt regn
tjärnens svarta öga
sluter
mina fingrar
aftonvinden
sluter mantelvingar om mig
skalar av mig tröttheten
doft av apelsinlunden
omgärdar mina sinnen
utmattade
filten
vävd av
vita
tystdun
lindar jag om
mig
vaggar mig i min famn
sakta slappnar den spända
kroppen
lägger henne på mossbädd
skjuter ut
båten
av valnöt
ber stjärngnista omvälva
sjunger med träden
mig
in
i
requim
dit steg jag in den dag jag kom
därur steg jag ej ur
insikten skrämmer mig ej
värmen vilken omhöljer mig
eldbladen vilka dansar med mig
lyfter mig ur
och jag vet nu
hur dun
tystdun
faller mjuka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar