för att de ej skulle uppslukas
sattes de
i midnattsblå svandun
detta svandun är
himlabaldakinens skirhinna
den vilken är
för att människorna skall tro
att det är
en
himmel
skymningen stiger in
dagblomman sluter blad
soldroppar
sprider värme
i
månhav
månmoder har följt solen stigar i dagen
skymning stiger in
skymningsblomma
viker ut blad
andas ut
midnattsblå
de sattes långt bort ifrån varandra
för att de ej skulle uppslukas av varandra
det var inte ett straff
det var en nödvändighet
ty det vilket uppslukas
glömmer så lätt
faller så lätt
ser inte stigen
i det midnattsblå
svandunet
syntes
synes dessa
diamanter
de fann en väg
de tänjde
sträckte ut fingrar
snuddar
nuddar vid
varandra
ett diadem i svandunets
midnattsblå
stjärnfärder
för att de ej skulle
uppslukas
sattes de i
midnattsblått svandun
detta svandun är
himlabaldakinens
skirhinna
den vilken är
för att människorna skall tro att det är
en
himmel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar