Gyllenlöv dalade
Fram
Inför mina ögonljus släckta
Handskål viskade ömt
Kära
Älskade stig in
Jag sluter dig intill mitt hjärta
Mitt hjärta suckade
Jag kröp in
Viskar
Jag älskar dig
Min själs älskade
Min andes ljus
fredag 31 juli 2009
eken
I parken står ålderträdet
Eken
hög, vakar den över livens liv
bröstmark höjes
på en sten lever en örnstaty
vind sveper om
Örnen svara
svävar
flyger
fri
ålderträdet
Eken
ler
se stenens liv
se järnets liv.
Eken
hög, vakar den över livens liv
bröstmark höjes
på en sten lever en örnstaty
vind sveper om
Örnen svara
svävar
flyger
fri
ålderträdet
Eken
ler
se stenens liv
se järnets liv.
till
Ur havet stiger svärd
sjunker med spets in i storstens händer
sten omfamnar
i väntan
Till
Solstrålar vandrar vida
finner manssjäl
han bugar inför sten
gives löfte
hans händer omfamnar
fäste
drar svärd ur sten
Spetsen glimmar ren
han bär sannhet
Till
sjunker med spets in i storstens händer
sten omfamnar
i väntan
Till
Solstrålar vandrar vida
finner manssjäl
han bugar inför sten
gives löfte
hans händer omfamnar
fäste
drar svärd ur sten
Spetsen glimmar ren
han bär sannhet
Till
snigel
En snigel i vackerskal
lindat vackert runt
stannade invid steg
snigel log
glädjeljus
stig in så far vi
bejakade helt visst snigelns önskan
lärde mig stilla begrundans ljus
lindat vackert runt
stannade invid steg
snigel log
glädjeljus
stig in så far vi
bejakade helt visst snigelns önskan
lärde mig stilla begrundans ljus
flygande matta
drömskönhet
Barnet ligger i rosenbädden
drömmer med rosende kinders skimmerljus
Barnet vaknar med mardröms tistel i hand
du lyfter barnet intill ditt hjärta
vaggar mardrömmen in i rosendröm
En dröm vilken för dig dit du vill
Säg till mattan varthän du vill flyga
Mattan
den vackervävda mattan skall visa dig drömmens sanna ljus
Mattan
för dig in i molnsfären
du möter ditt inre
Ditt inre manifesterar ljuset
inom dig
till dig
vidare ut
Ljuset, detta underbara ljus uppväcker värmen inom dig
Du blir en flygande kärkleksvind
Manifesterande drömmarnas
sanna liv
Barnet ligger i rosenbädden
drömmer med rosende kinders skimmerljus
Barnet vaknar med mardröms tistel i hand
du lyfter barnet intill ditt hjärta
vaggar mardrömmen in i rosendröm
En dröm vilken för dig dit du vill
Säg till mattan varthän du vill flyga
Mattan
den vackervävda mattan skall visa dig drömmens sanna ljus
Mattan
för dig in i molnsfären
du möter ditt inre
Ditt inre manifesterar ljuset
inom dig
till dig
vidare ut
Ljuset, detta underbara ljus uppväcker värmen inom dig
Du blir en flygande kärkleksvind
Manifesterande drömmarnas
sanna liv
strands knt
Satt vid strandkanten
vid oceanens
vita vågsvall
skummet yrde
havs alger
djupt blå mantel andades nära
kylan kröp in
jag huttrade
stjärndiadem skönjdes
Moder var mig nära
Allt var tyst
Hjärtat bultade
hud spändes
jag ven uppför bergets sida
blickade in i stupet
märkte klippans händer
såg klädnad singla
nattvind
ögons vingar svävade fria
stjärndiadem
bar
in
vid oceanens
vita vågsvall
skummet yrde
havs alger
djupt blå mantel andades nära
kylan kröp in
jag huttrade
stjärndiadem skönjdes
Moder var mig nära
Allt var tyst
Hjärtat bultade
hud spändes
jag ven uppför bergets sida
blickade in i stupet
märkte klippans händer
såg klädnad singla
nattvind
ögons vingar svävade fria
stjärndiadem
bar
in
kronblad dala
falla
samman
Kronblad andas in
blir läderartad hud
pergament
Pergamentsrullar fyllda med
allhet
all slags information
Stängeln
naken
är ett strå
ett strå, icke ett rö för vinden
Stråt är ett vasstrå
är gräs
är ängsgräs är de fria viddernas gräs
Röd sol andas
det doftar vita små kronblad
i skålar pigga glada små solögon
skålar ler, är bjudande händer
blir bär
Smultron
Se gräset, havet
gräshavet följer vinden
vinden
smeker gräset
gräset
smeker vinden
Marken vibrerar, gräset är en häst
hästen fångas av rödsol
bär träs på strå
de är ett.
i fröet är allt
ett
i fröet lever samlad livsinformation
kronblad dala
falla
samman
samman
Kronblad andas in
blir läderartad hud
pergament
Pergamentsrullar fyllda med
allhet
all slags information
Stängeln
naken
är ett strå
ett strå, icke ett rö för vinden
Stråt är ett vasstrå
är gräs
är ängsgräs är de fria viddernas gräs
Röd sol andas
det doftar vita små kronblad
i skålar pigga glada små solögon
skålar ler, är bjudande händer
blir bär
Smultron
Se gräset, havet
gräshavet följer vinden
vinden
smeker gräset
gräset
smeker vinden
Marken vibrerar, gräset är en häst
hästen fångas av rödsol
bär träs på strå
de är ett.
i fröet är allt
ett
i fröet lever samlad livsinformation
kronblad dala
falla
samman
onsdag 29 juli 2009
Min själs älskade
Doftande vita rosenblad
Föll över sömnbädd
Gavs liv
Vita vingar lyfte mig in i stjärnsfär
I vår stjärnhamn väntade du
Åter, med seende ögons värme
I ljus
Din älskade hand mötte mig
Blygt
Böjde jag min blick in i din kärleks hand
Älskade,
Där vill jag somna in i evig ro
Aldrig mer leva
I människostegs smärta
Älskade,
Vagga mig in i vår dröms ändlösa saga
Ett liv utan dig
Är icke liv
Är ökensols brännande smärta
Människostegs smärta
Föll över sömnbädd
Gavs liv
Vita vingar lyfte mig in i stjärnsfär
I vår stjärnhamn väntade du
Åter, med seende ögons värme
I ljus
Din älskade hand mötte mig
Blygt
Böjde jag min blick in i din kärleks hand
Älskade,
Där vill jag somna in i evig ro
Aldrig mer leva
I människostegs smärta
Älskade,
Vagga mig in i vår dröms ändlösa saga
Ett liv utan dig
Är icke liv
Är ökensols brännande smärta
Människostegs smärta
Balsaminer
Så somnar jag in i din famn
för alltid
förevigad
i balsaminers krets
höres cikadors
säregna
steg
de spelar sorgeföljets steg
sörjande själars
avsked
då de följer hennes kropp
hon ler kärlek i osynligt ljus
sörj icke
jag är här
havs andning sveper strand
båren seglar vitblommande
med drömhavs segel
elds flamma synes stiga
Se
Hennes
skönhet
Jungfrun klädd i skiraste skrud
Vävd av
Solens trådar
av
Månens silverstrålar
Se
Hennes
klarblick
Hon bär en krans
en krans av tolv stjärnor
Rosenstjärnor
Runt sitt huvud.
skönhet
Jungfrun klädd i skiraste skrud
Vävd av
Solens trådar
av
Månens silverstrålar
Se
Hennes
klarblick
Hon bär en krans
en krans av tolv stjärnor
Rosenstjärnor
Runt sitt huvud.
söndag 26 juli 2009
Natts stillhet
vaggar ömma händer
famnar om
bröstbens bågar
höjas
vindfång
lyfter
röda mantlars
strupe
ljuder
stilla vinds
ömhet
Älskade dina ögon är hav
min själs ande sveper dimma om
daggsilver träder
pärlband
din panna
smekes ljus
av
ömma händer
bundna vid kval
i kärleks längtan
till dig
min själs älskade
min andes ljus.
famnar om
bröstbens bågar
höjas
vindfång
lyfter
röda mantlars
strupe
ljuder
stilla vinds
ömhet
Älskade dina ögon är hav
min själs ande sveper dimma om
daggsilver träder
pärlband
din panna
smekes ljus
av
ömma händer
bundna vid kval
i kärleks längtan
till dig
min själs älskade
min andes ljus.
Min själs älskade
En molnblomma strödde kronblad
över bädden
vår bädd
Doft av ros
andades
åter
Pilträdsfingrar kammade hårsträngar blanka
bladskålar lyftas
händer mjuka tvagar ansiktet daggfriskt
Månmoder ler kärlek
hennes stjärnjungfrur skrudar kvinnokroppen
glömd av dig
ögon strålar
åter
Vet
Du kommer
Är mig åter nära
rata
Han såg sig i spegeln
slickade i handflatan
strök den över glanshåret
han tog sig en svängom med bilden
hans egen beundrande blick såg spegelbilden
hon sträckte fram handen
han ratade hennes gammelkropp
pergamentshuden
rynkorna fyllda med tinderljus
ögonens varmkällor
han dansade långdans
såg spegeln brista
hon sträckte fram handen
inför hans blick
steg hon upp ur
skalet
hennes ögons varmkällor
värmer hans frusna hjärta
han ser helad spegel
slickade i handflatan
strök den över glanshåret
han tog sig en svängom med bilden
hans egen beundrande blick såg spegelbilden
hon sträckte fram handen
han ratade hennes gammelkropp
pergamentshuden
rynkorna fyllda med tinderljus
ögonens varmkällor
han dansade långdans
såg spegeln brista
hon sträckte fram handen
inför hans blick
steg hon upp ur
skalet
hennes ögons varmkällor
värmer hans frusna hjärta
han ser helad spegel
värna om
Vakta över ditt sanna inre ljus
Låt icke rygg böjas över för tidig livmognad
Trängta icke efter kärlekens sprung innan livsmognad.
Låt icke rygg böjas över för tidig livmognad
Trängta icke efter kärlekens sprung innan livsmognad.
Rosor skall växa
De vandra milslånga färder
fötternas fotsteg
rivas mot stenhällars splittrade yta
såren blöder ymnigt, de känner icke
varets kratrar
kokande
illaluktande
pust
eftertraktan styr dem
har tagit över synen
har tagit över
övermannat
deras själsdjups ande
de har vandrat milslånga färder för att söka
för att finna andlighet
Av nödvändighet måste allt detta ske
genom detta falska överflöd skall de finna sitt hem
*
de rättfärdiga skola sätta plantor i ljusspår
i den döende jorden
Rosor skall växa
ur dessa ljusspår
se ljusets knoppar öppnas
det är inte regn
vilket faller
det är pärlors knoppande ljus
*
de huggande ormarna återbördas ifrån var de kom
de huggande ormarna förs åter
där ifrån
dit ifrån de kom
Solvind lindar täcke
Månvind väcker
deras liv
mönster framträder klara
*
De vandra milslånga färder
fötternas fotsteg
sätter plantor i ljusspår
i den väckta jorden
Rosor växer
ur dessa ljusspår
se ljusets knoppar öppnas
det är inte regn
vilket faller
det är pärlors knoppande ljus.
fötternas fotsteg
rivas mot stenhällars splittrade yta
såren blöder ymnigt, de känner icke
varets kratrar
kokande
illaluktande
pust
eftertraktan styr dem
har tagit över synen
har tagit över
övermannat
deras själsdjups ande
de har vandrat milslånga färder för att söka
för att finna andlighet
Av nödvändighet måste allt detta ske
genom detta falska överflöd skall de finna sitt hem
*
de rättfärdiga skola sätta plantor i ljusspår
i den döende jorden
Rosor skall växa
ur dessa ljusspår
se ljusets knoppar öppnas
det är inte regn
vilket faller
det är pärlors knoppande ljus
*
de huggande ormarna återbördas ifrån var de kom
de huggande ormarna förs åter
där ifrån
dit ifrån de kom
Solvind lindar täcke
Månvind väcker
deras liv
mönster framträder klara
*
De vandra milslånga färder
fötternas fotsteg
sätter plantor i ljusspår
i den väckta jorden
Rosor växer
ur dessa ljusspår
se ljusets knoppar öppnas
det är inte regn
vilket faller
det är pärlors knoppande ljus.
med elds facklor
dammet virvlar bakom honom, hästens hovar är dånande
han spränger över vallgravsbron, slottsportarna öppnas,
han drar hårt i tyglarna, hästen stegrar sig
det står fradga ur hästens mun
näsborrarna är vidgade
ögonen lyser eld
ryttaren hoppar av hästen
det vita löddret, svetten rinner ur hästen
vita havsanemoners floder
hon faller samman
ryttaren har en skriftrulle, han slår ut den
läser med hög stämma;
ett påbud har gått ut
Om liv
hon reser sitt liv
ögonen blixtrar
mun doftar
ros
hon bär en huvudkrona av vita havsanemoner
vingar vita flyger ur bröstgård
hon
utropar;
i skönhetens värld
skall de yttre templen rivas
de inre skall leva
dit skall vi
vandra
i liv
med eldsfacklor i våra händers skålar
han spränger över vallgravsbron, slottsportarna öppnas,
han drar hårt i tyglarna, hästen stegrar sig
det står fradga ur hästens mun
näsborrarna är vidgade
ögonen lyser eld
ryttaren hoppar av hästen
det vita löddret, svetten rinner ur hästen
vita havsanemoners floder
hon faller samman
ryttaren har en skriftrulle, han slår ut den
läser med hög stämma;
ett påbud har gått ut
Om liv
hon reser sitt liv
ögonen blixtrar
mun doftar
ros
hon bär en huvudkrona av vita havsanemoner
vingar vita flyger ur bröstgård
hon
utropar;
i skönhetens värld
skall de yttre templen rivas
de inre skall leva
dit skall vi
vandra
i liv
med eldsfacklor i våra händers skålar
förtäljaren
ditt inre följer ådringen
känner varje trädets rörelse
ådringen, blodet andas
varje rörelses sentens
dina ögon lindas runt grenen i ödmjuk innerlig gåvoglädje
du är uppfylld av denna tacksamhet
en tacksamhet vilken icke tynger
denna tacksamhet fodrar icke underkastelse av dig
denna ödmjuka innerliga tacksamhet gagnar trädets gåvovilja
Trädet vet att dess gåva icke är förspilld
trädet känner att du är i dess liv
känner att du upplever dess själ
känner att du är i
med dess
andevilja
din hand, den ena är under grenen, en skål, en trygghetsfamn, en stadga, ett fäste, den andra handen smeker grenen, ditt inre förmedlar att du vill lyfta fram dess innerliv.
Du förtäljer att du har en kniv, smidd av blad
blad från trädets rötters känningar
Du berättar om bergets innerliv, om ådror, mineralådror, om smidesfolkens gåvor.
Trädet känner, trädet vet.
Alla dessa berättelser är evig andning,
du tänker stilla, det tar många dagars nätter att förtälja dem alla,
du inser att alla dessa strömmar, bilder, passerar mellan, genom er i en hastighet vilken förlöper snabbare än ljudet, ljuset, vad du än söker för tidsangivelse.
Detta sker ty ni är förenade i er vilja. Är förenade i helheten.
Nu för du knivbladet,
du snidar fram, lyssnande
lyssnande med ditt hela väsen vilket är förenat med alltet,
med samtliga benämnda element, du har lämnat dig själv
du är i, du uppgår i livets flödesådror,
lyssnande snidar du fram
vackerdjup
känner varje trädets rörelse
ådringen, blodet andas
varje rörelses sentens
dina ögon lindas runt grenen i ödmjuk innerlig gåvoglädje
du är uppfylld av denna tacksamhet
en tacksamhet vilken icke tynger
denna tacksamhet fodrar icke underkastelse av dig
denna ödmjuka innerliga tacksamhet gagnar trädets gåvovilja
Trädet vet att dess gåva icke är förspilld
trädet känner att du är i dess liv
känner att du upplever dess själ
känner att du är i
med dess
andevilja
din hand, den ena är under grenen, en skål, en trygghetsfamn, en stadga, ett fäste, den andra handen smeker grenen, ditt inre förmedlar att du vill lyfta fram dess innerliv.
Du förtäljer att du har en kniv, smidd av blad
blad från trädets rötters känningar
Du berättar om bergets innerliv, om ådror, mineralådror, om smidesfolkens gåvor.
Trädet känner, trädet vet.
Alla dessa berättelser är evig andning,
du tänker stilla, det tar många dagars nätter att förtälja dem alla,
du inser att alla dessa strömmar, bilder, passerar mellan, genom er i en hastighet vilken förlöper snabbare än ljudet, ljuset, vad du än söker för tidsangivelse.
Detta sker ty ni är förenade i er vilja. Är förenade i helheten.
Nu för du knivbladet,
du snidar fram, lyssnande
lyssnande med ditt hela väsen vilket är förenat med alltet,
med samtliga benämnda element, du har lämnat dig själv
du är i, du uppgår i livets flödesådror,
lyssnande snidar du fram
vackerdjup
lördag 25 juli 2009
hade du sträckt ut din hand
Människokvinnan hade vandrat evinnerliga vägar
innerligt sjöng hennes hjärtblod
visste att orädd hand fanns där
stegen fann ej fäste
vägen gungade
inte häftigt
mjukt
stilla
i gruset ligger två händer
skålar fyllda med grumsvatten
stegen var väntade
krusning knappt märkbar
yta öppnades till
stegen fann fäste
steg andades ut
*
Hade du sträckt ut din hand
hade jag
Hoppat in i den
hoppats
kanske inte i glädje, nej
i bidande tillit
innerligt sjöng hennes hjärtblod
visste att orädd hand fanns där
stegen fann ej fäste
vägen gungade
inte häftigt
mjukt
stilla
i gruset ligger två händer
skålar fyllda med grumsvatten
stegen var väntade
krusning knappt märkbar
yta öppnades till
stegen fann fäste
steg andades ut
*
Hade du sträckt ut din hand
hade jag
Hoppat in i den
hoppats
kanske inte i glädje, nej
i bidande tillit
ack älskade
Regnströmmar
omfamnar vissnad själ
hopp vaknar
själ ber om lov
Regn
tag mig i din godfamn
låt mig bli regn
Smeka
hans ansikte
kupa mina händer
bjuda hans törstande hud att dricka
Dricka
den kärlek
Anden ej begrov i hans glömskesteg
Ack älskade
varför vände du ditt ansikte bort.
omfamnar vissnad själ
hopp vaknar
själ ber om lov
Regn
tag mig i din godfamn
låt mig bli regn
Smeka
hans ansikte
kupa mina händer
bjuda hans törstande hud att dricka
Dricka
den kärlek
Anden ej begrov i hans glömskesteg
Ack älskade
varför vände du ditt ansikte bort.
ljusbädd
Dalarna andas fredsstilla
fridsstilla
Regn faller
strömmande danser i dalgången
Andas djup fukt
mörk bränd umbraandning
Lerjorden skimrar
Hon vandrar klädd i terraskruds naturtoner
barfota med klingande vristbjällror
hon bär en korg remmen är runt pannan
korgen böljar mjuk ryggrörelse
Hon ber lerjorden om lov
böjer sig kärleksfullt över
Smekhänder är kärleksvåg
lyfter lera in i korg vandrar hem
Han hälsar henne
kupar hand runt lera ger form
De formar lyhörda tillsammans
ljusbädd
Ber vindar att svepa runt
Hon vandrar äng
samlar örter mal dem i mortel
Han målar mönster med fingrar
på ljusbädds väggar
Han ber Solvind att andas
I natt står hon med händer lyfta
Modern sänder flamma däri
Hon tänder ljusbädds innerlåga
skänker skönhet i deras hem.
fridsstilla
Regn faller
strömmande danser i dalgången
Andas djup fukt
mörk bränd umbraandning
Lerjorden skimrar
Hon vandrar klädd i terraskruds naturtoner
barfota med klingande vristbjällror
hon bär en korg remmen är runt pannan
korgen böljar mjuk ryggrörelse
Hon ber lerjorden om lov
böjer sig kärleksfullt över
Smekhänder är kärleksvåg
lyfter lera in i korg vandrar hem
Han hälsar henne
kupar hand runt lera ger form
De formar lyhörda tillsammans
ljusbädd
Ber vindar att svepa runt
Hon vandrar äng
samlar örter mal dem i mortel
Han målar mönster med fingrar
på ljusbädds väggar
Han ber Solvind att andas
I natt står hon med händer lyfta
Modern sänder flamma däri
Hon tänder ljusbädds innerlåga
skänker skönhet i deras hem.
samtal
Du viskar in i natten;
Vad är då vindarna,
Är vindarna en vind eller är vinden, vindarna.
I grynings slöjor står du,
vänder din ansiktsslöja till vaknande ljus
Känner en lätt bris vidröra
fingertopp snuddar vid din ansiktsslöja
Du andas, känner doften av daggdroppar, ren klar andas morgonanden
Dina ögon är slutna, inneslutna i grottor, elfenbensgrottor,
elfenbensgrottor, ögonhänder är dessa grottor, nu lyfter de dagg in i dina ögons regnbågsbrunnar, tvagar linserna med klarnat ljus.
Åter känner du vind, morgonvindens mjuka beröring
hel hand smeker din ansiktsslöja till ditt ansikte
Ditt människoansikte formas in i dag.
Du öppnar dina ögon
Möter rörelse över allt, vida om kring i allt, andas rörelse,
vinden är vind, är vindar, är mångfald i en,
Vinden strör livsstoff in i dig, till din själ, lyfter rörelse in i liv.
I natten lyfts haken av
snidkarmar
svartglasskimmer, fönsterskiva öppnas
nattluft andas
andas skirgardin
svagt anas hon
sitter med båge
nålen vandrar upp och ned i mjukrörelse
hon sömnar, sömnar rosendröm
nattluft andas
andas skirgardin
hon dansar mjukt runt ditt längtans hjärta
är en önskebrunn
vind lyfter liv däri.
Vad är då vindarna,
Är vindarna en vind eller är vinden, vindarna.
I grynings slöjor står du,
vänder din ansiktsslöja till vaknande ljus
Känner en lätt bris vidröra
fingertopp snuddar vid din ansiktsslöja
Du andas, känner doften av daggdroppar, ren klar andas morgonanden
Dina ögon är slutna, inneslutna i grottor, elfenbensgrottor,
elfenbensgrottor, ögonhänder är dessa grottor, nu lyfter de dagg in i dina ögons regnbågsbrunnar, tvagar linserna med klarnat ljus.
Åter känner du vind, morgonvindens mjuka beröring
hel hand smeker din ansiktsslöja till ditt ansikte
Ditt människoansikte formas in i dag.
Du öppnar dina ögon
Möter rörelse över allt, vida om kring i allt, andas rörelse,
vinden är vind, är vindar, är mångfald i en,
Vinden strör livsstoff in i dig, till din själ, lyfter rörelse in i liv.
I natten lyfts haken av
snidkarmar
svartglasskimmer, fönsterskiva öppnas
nattluft andas
andas skirgardin
svagt anas hon
sitter med båge
nålen vandrar upp och ned i mjukrörelse
hon sömnar, sömnar rosendröm
nattluft andas
andas skirgardin
hon dansar mjukt runt ditt längtans hjärta
är en önskebrunn
vind lyfter liv däri.
skuggvagga
Under trädet
i rotkrona
står skuggvagga
doft av valnöt
hon lägger sig i
somnar
still
glömd
Gammal urålders
silverhårskvinna
håller rytmen
om
i rotkrona
står skuggvagga
doft av valnöt
hon lägger sig i
somnar
still
glömd
Gammal urålders
silverhårskvinna
håller rytmen
om
regndanserska
De vida mantlarna öppnas
ur deras hägn
livfamn
träder de
skrider de fram
Stilla duggregns flimmerljus
manifisteras
Oh Manitou
Silkestrådar kristalljus väves
bilden stiger ur handen
lev ande
skapad
Regndanserska sveper upp
källans strömmar
källan vattnar ansikten slutna
Regndanserskas vida kjolar väcker
knoppars spirande liv
blomblad andas vida
himmels
kjolar
Regn är icke ”blott” regn.
Gudinnor sitter vid livets strand
böljande
silverne
hår
Är
havs strömmar
Är
strängar
Är
visshetens vita liljekalk
Gudinnor sitter vid livets strand
lyfter kalken
till din mun
drick du vänaste livsstängel
drick visshetens ljus
Rötterna finner fäste vid jordstam
krona lyfter fingrar
till
Sol
grenar bär ljusgenomsläppta
skimrande smaragdsblad
Bär blommande kjolar sånger
De vida mantlarna öppnas
ur deras hägn livfamn
träder de
skrider de
fram
ur deras hägn
livfamn
träder de
skrider de fram
Stilla duggregns flimmerljus
manifisteras
Oh Manitou
Silkestrådar kristalljus väves
bilden stiger ur handen
lev ande
skapad
Regndanserska sveper upp
källans strömmar
källan vattnar ansikten slutna
Regndanserskas vida kjolar väcker
knoppars spirande liv
blomblad andas vida
himmels
kjolar
Regn är icke ”blott” regn.
Gudinnor sitter vid livets strand
böljande
silverne
hår
Är
havs strömmar
Är
strängar
Är
visshetens vita liljekalk
Gudinnor sitter vid livets strand
lyfter kalken
till din mun
drick du vänaste livsstängel
drick visshetens ljus
Rötterna finner fäste vid jordstam
krona lyfter fingrar
till
Sol
grenar bär ljusgenomsläppta
skimrande smaragdsblad
Bär blommande kjolar sånger
De vida mantlarna öppnas
ur deras hägn livfamn
träder de
skrider de
fram
torsdag 23 juli 2009
barbacka
Himlarna brinner guld
Purpurvingar omfamnar iskyla blå
Violetta slöjor
Bergkamrar vidgar bröst
Forsar faller ur
Blottar
Hjärtbädd
Vind
Vind
Barbacka rider jag
Med vind i hår
Med solstänk i ögon
Med stjärnblänke i hjärta
Röddammet virvlar kaskader
Skingras
Du möter mig
Fri
Stiger jag in
Purpurvingar omfamnar iskyla blå
Violetta slöjor
Bergkamrar vidgar bröst
Forsar faller ur
Blottar
Hjärtbädd
Vind
Vind
Barbacka rider jag
Med vind i hår
Med solstänk i ögon
Med stjärnblänke i hjärta
Röddammet virvlar kaskader
Skingras
Du möter mig
Fri
Stiger jag in
skymtansikte
i strömfåra vaknar
stiger upp till
ytberöring
över silverhår böjdes snidat diadem
välvda halvmåne skimrar
vit glödgad
äldreträden vakar vid hennes tinningsådror
hans mjuka smygande steg nalkas
han bär kaftan
vänster hand omfamnar räcke
han gives tillträde
på snidad träbro
avkläder han sig allt
naken ser han hennes kärlek
han badar i sjön
ytan krusas
i hår synes tinderpärlor
skymtansiktes ögonvalv slutas
i strömfåra
stiger in i sömnriken.
stiger upp till
ytberöring
över silverhår böjdes snidat diadem
välvda halvmåne skimrar
vit glödgad
äldreträden vakar vid hennes tinningsådror
hans mjuka smygande steg nalkas
han bär kaftan
vänster hand omfamnar räcke
han gives tillträde
på snidad träbro
avkläder han sig allt
naken ser han hennes kärlek
han badar i sjön
ytan krusas
i hår synes tinderpärlor
skymtansiktes ögonvalv slutas
i strömfåra
stiger in i sömnriken.
regn
skall falla
silas i sandbäddar
skall stiga upp
Stjärnfall andas himmelsljus
stoffpartiklar
av ljus är ni komna
skirskal höljer livsöden
Ödesljus hjul
grodd skall spira silver
i hjärtblad
silas i sandbäddar
skall stiga upp
Stjärnfall andas himmelsljus
stoffpartiklar
av ljus är ni komna
skirskal höljer livsöden
Ödesljus hjul
grodd skall spira silver
i hjärtblad
onsdag 22 juli 2009
min själs älskade
Vi var lyckliga i solfamnen
Våra bladvingar flög solvind
Du flydde in i hårdskugga
Min själs älskade du vissnar mig
Våra bladvingar flög solvind
Du flydde in i hårdskugga
Min själs älskade du vissnar mig
min själs älskade
Det var en gång en gren.
I grenens hand levde två blad tätt samman, de bar mening, bär.
Ett av bladen särade livspunktens fäste,
Slöt sig samman med annat blad.
Sorgmantlar andades, andas i gudomsdalens händer
Det kvarvarande bladet slöt vingarna runt meningen,
Meningen lever, skall bära frukt.
Ett av bladen särade livspunktens fäste, han lämnade bakom trodde han,
sökte fly in i yngre livs famn, ack vad han bedrog sig, nu vissnar han sakta vemod förutan sitt inres livspunkts fäste
Den punkten är hos henne, den kvarvarande.
Det var en gång en gren.
I grenens hand levde två blad tätt samman, de bar mening,
bär.
I grenens hand levde två blad tätt samman, de bar mening, bär.
Ett av bladen särade livspunktens fäste,
Slöt sig samman med annat blad.
Sorgmantlar andades, andas i gudomsdalens händer
Det kvarvarande bladet slöt vingarna runt meningen,
Meningen lever, skall bära frukt.
Ett av bladen särade livspunktens fäste, han lämnade bakom trodde han,
sökte fly in i yngre livs famn, ack vad han bedrog sig, nu vissnar han sakta vemod förutan sitt inres livspunkts fäste
Den punkten är hos henne, den kvarvarande.
Det var en gång en gren.
I grenens hand levde två blad tätt samman, de bar mening,
bär.
den tigande
pressade händer mot bröstströmmars
rödsmärta
tig
tig
var tyst
var stilla
det vandrar förbi
går över
går över
över
över
går
mitt förstånd
den tigande brast
händer snörde upp stämma
ur hennes
djupkälla
forsade
silverfall
den tigande tömdes
vingar bar henne bortom till
visshet
rödsmärta
tig
tig
var tyst
var stilla
det vandrar förbi
går över
går över
över
över
går
mitt förstånd
den tigande brast
händer snörde upp stämma
ur hennes
djupkälla
forsade
silverfall
den tigande tömdes
vingar bar henne bortom till
visshet
trött
Tröttmantel
Tröttmantel
Strandstegen är ändade
Jag är så trött
Hon såg ut över vidhav
Lade sig i strandkåpa
Djupsuckade
Låt mig sova
Sova
Svep
Evig sömnmantel över
Havet drogs undan
Vind svepte
Tröttmantel
Strandstegen är ändade
Jag är så trött
Hon såg ut över vidhav
Lade sig i strandkåpa
Djupsuckade
Låt mig sova
Sova
Svep
Evig sömnmantel över
Havet drogs undan
Vind svepte
så kan det gå
En man en kvinna väsens väsen
begav sig bort från
världsliga steg
in i ökens kargland
Fann ett hålrum i bergs vägg
satte sig med korslagda ben
händer vilade skålar mot
knäskålar
Årsfjädrar
Årsringar
Rann
Mannen kvinnan väsens väsen
satt och satt och satt och satt
väntan
Intet hände
Kroppen liknade mer och mer
solsvedd pergament
Anden svävade över i väntan
Själen dansade runt i väntan
Jaget var inom höll händer värnande runt hjärta
Kroppens sig tynade alltmer bort
Såg de flyende stegen
Vaknade
Knäskålar skimrade
handfingrar vidrörde mjukt
klangsteg sträcktes nyvakna
Anden sänkte sig in
Själen dansade in
Jagets händer smekte kroppens hud sammetslen
Om famnade i kärlek.
begav sig bort från
världsliga steg
in i ökens kargland
Fann ett hålrum i bergs vägg
satte sig med korslagda ben
händer vilade skålar mot
knäskålar
Årsfjädrar
Årsringar
Rann
Mannen kvinnan väsens väsen
satt och satt och satt och satt
väntan
Intet hände
Kroppen liknade mer och mer
solsvedd pergament
Anden svävade över i väntan
Själen dansade runt i väntan
Jaget var inom höll händer värnande runt hjärta
Kroppens sig tynade alltmer bort
Såg de flyende stegen
Vaknade
Knäskålar skimrade
handfingrar vidrörde mjukt
klangsteg sträcktes nyvakna
Anden sänkte sig in
Själen dansade in
Jagets händer smekte kroppens hud sammetslen
Om famnade i kärlek.
tisdag 21 juli 2009
Min själs älskade
Min själs älskade
I natts hägn
vindmantlad ljusrörelses
Omfamn
slöt du mig
Inom
Dina händer
Mitt hjärta
Levde
Vi
trädde månsilver skrud runt
steg in i månsilversjö
tvagade
Oss
nakna
Våra
ögon
brast in i
varandra
var ande
I natts hägn
vindmantlad ljusrörelses
Omfamn
slöt du mig
Inom
Dina händer
Mitt hjärta
Levde
Vi
trädde månsilver skrud runt
steg in i månsilversjö
tvagade
Oss
nakna
Våra
ögon
brast in i
varandra
var ande
ropen skallar
Här var det laddat
Tänt var det här,
Stegblomman slöt
sin väg
Inom sovande ögontröst
Silvergräset andas
Känning.
Tänt var det här,
Stegblomman slöt
sin väg
Inom sovande ögontröst
Silvergräset andas
Känning.
måndag 20 juli 2009
klohand
svartärrad
spärrades upp
av Sol
pärlgirlanger lindades om
bladskålars vatten
helar klohand
mjukskugga andas hjärtregn
bär frukt
spärrades upp
av Sol
pärlgirlanger lindades om
bladskålars vatten
helar klohand
mjukskugga andas hjärtregn
bär frukt
lockade steg
Träds krona lockade steg
sjönk in i svalka
hand vilade stilla slummer
klang föll
tog emot
mjuk skugga omfamnade
kröp in i mitt själv
rötter djupandades
kronsångers vida mantlar
genljöd i stam
gungar lugn
regntråd
av silver
glittrade natt
klättrade stilla
upp
för
sitter i stjärnblomma
gungar
lugn
sjönk in i svalka
hand vilade stilla slummer
klang föll
tog emot
mjuk skugga omfamnade
kröp in i mitt själv
rötter djupandades
kronsångers vida mantlar
genljöd i stam
gungar lugn
regntråd
av silver
glittrade natt
klättrade stilla
upp
för
sitter i stjärnblomma
gungar
lugn
regnhänder
Sitter i natten, med regn i mina händers skålar
sakta böjer jag skålarna framåt
ser vattenfallet
ser sjön
ser sånger stiga
Sitter i natten med regn dansande
droppar springer
trippar
uppför nedför den svarta rutan
vind smeker gardin
sakta böljande
Sitter i natten med regn
silversträngar
vibrerar klanger
smärta
glädje
sorg
lycka
de är så lika
gör ont
Det är vackert i natten
stilla
människotyst
äntligen lever
strofer
Symfonier
i natts människotystnad
faller stiger regn
regnmantel rinner runt axlar
lyfter ansikte till
känner silver
skölja
öppnar
blads skålar
droppar
stiger ur
trippar
När regn faller
stiger
dansar
ler
andas markerna
floder
bäckar
porlar
ådror
sjunger
har icke alla marker ådror
Sitter i natten
med regnmantel runt axlar
känner rena linjer
skölja
bladskålar
händer
fyllas
droppars klanger
stiger
Aspirare
Respirare
sakta böjer jag skålarna framåt
ser vattenfallet
ser sjön
ser sånger stiga
Sitter i natten med regn dansande
droppar springer
trippar
uppför nedför den svarta rutan
vind smeker gardin
sakta böljande
Sitter i natten med regn
silversträngar
vibrerar klanger
smärta
glädje
sorg
lycka
de är så lika
gör ont
Det är vackert i natten
stilla
människotyst
äntligen lever
strofer
Symfonier
i natts människotystnad
faller stiger regn
regnmantel rinner runt axlar
lyfter ansikte till
känner silver
skölja
öppnar
blads skålar
droppar
stiger ur
trippar
När regn faller
stiger
dansar
ler
andas markerna
floder
bäckar
porlar
ådror
sjunger
har icke alla marker ådror
Sitter i natten
med regnmantel runt axlar
känner rena linjer
skölja
bladskålar
händer
fyllas
droppars klanger
stiger
Aspirare
Respirare
sönder
Hon
steg in i blomfamn
dansade själsäng
Han
Smulade sönder
bladen föll döda ned
smulade skönhets kjolars svall
Hon
steg in i skalet
lades i jordbädd
rullade ihop sig
sover
dröm
steg in i blomfamn
dansade själsäng
Han
Smulade sönder
bladen föll döda ned
smulade skönhets kjolars svall
Hon
steg in i skalet
lades i jordbädd
rullade ihop sig
sover
dröm
nattregn
silvertrådar
silversjöar
strömmande flöde
det sanna pengaflödet
är icke klirrande mynt, se dem givas vingar, flyga fria.
Slå icke mynt
slå icke
Mynt
av ljusets andning
Gör icke form av givarhänder
Hjärthänder
Se livets stora cirkel
Det finns intet slut intet början
Det finns gudomlig glädjegivaranda, den strömmar åter
ty cirkeln rör sig i tillblivelse, ständig så kallad upplösning till tillblivelse
silversjöar
strömmande flöde
det sanna pengaflödet
är icke klirrande mynt, se dem givas vingar, flyga fria.
Slå icke mynt
slå icke
Mynt
av ljusets andning
Gör icke form av givarhänder
Hjärthänder
Se livets stora cirkel
Det finns intet slut intet början
Det finns gudomlig glädjegivaranda, den strömmar åter
ty cirkeln rör sig i tillblivelse, ständig så kallad upplösning till tillblivelse
lördag 18 juli 2009
så faller alla kronblad
ett efter ett
nakna är deras steg
huden är bar
dina steg avtar
du ser
i hela detta utblommade hav
en blomma,
Den sist komne, den sent komne, den sen komne blir den vilken skänker lisa för själen
Han vandrade in i hennes famn
vandrade ut
finner väg
hem
vägen
väg en
Det finns en väg
Därav denna orddelning
Det finns en väg, den är väg ande
Det är en väg vilken enar
Han vandrade in i hennes famn
vandrade ut
finner väg
hem
vägen
väg en
nakna är deras steg
huden är bar
dina steg avtar
du ser
i hela detta utblommade hav
en blomma,
Den sist komne, den sent komne, den sen komne blir den vilken skänker lisa för själen
Han vandrade in i hennes famn
vandrade ut
finner väg
hem
vägen
väg en
Det finns en väg
Därav denna orddelning
Det finns en väg, den är väg ande
Det är en väg vilken enar
Han vandrade in i hennes famn
vandrade ut
finner väg
hem
vägen
väg en
i gryningens kyss
lämnade han hälstegens mening i ogrund
De för honom till djup sorgbegrund
De viskar vidgar hans hjärta till be om grund
I grynings kyss
Lämnade han
Hälstegens djupa grundade mening
I ogrund
De förde honom in i djup sorgbegrund
De viskade
i lärlek
Vidgade hans hjärta
Manade
Be om grund.
De för honom till djup sorgbegrund
De viskar vidgar hans hjärta till be om grund
I grynings kyss
Lämnade han
Hälstegens djupa grundade mening
I ogrund
De förde honom in i djup sorgbegrund
De viskade
i lärlek
Vidgade hans hjärta
Manade
Be om grund.
stupstocken(stupan)
Han band henne vid stupan
piskan ven
rytmen dunkade inom
skar ryggen i strimlors
blods ränder
hudklädnad hängde trasor
Ur röda vägar
steg de
grinande leenden
illagörararna började om
rytmen dunkade inom
Han vände henne fram åt
rytmen
dunkade
inom
han slog hennes framtid
blånader blommade
Växte
Väx
te
landskapen skiftade
i färgmönstrade
suddiga
tydliga konturer
hon stängde för spåren, för överlevnad,
såg med förundran kroppens oigenkännliga konturer,
dalar, berg, kullar, böljande smärtlandskap.
Hon vandrade med handledsringar fotledsringar alltid där
märk
t
de kännande
de seende
de hörande
såg hennes inskurna svartrödsblås
handledsringar
fotledsringar
skärsmärta
hon vandrade böjd
med blicken fastnaglad vid
golv
piskan ven
rytmen dunkade inom
skar ryggen i strimlors
blods ränder
hudklädnad hängde trasor
Ur röda vägar
steg de
grinande leenden
illagörararna började om
rytmen dunkade inom
Han vände henne fram åt
rytmen
dunkade
inom
han slog hennes framtid
blånader blommade
Växte
Väx
te
landskapen skiftade
i färgmönstrade
suddiga
tydliga konturer
hon stängde för spåren, för överlevnad,
såg med förundran kroppens oigenkännliga konturer,
dalar, berg, kullar, böljande smärtlandskap.
Hon vandrade med handledsringar fotledsringar alltid där
märk
t
de kännande
de seende
de hörande
såg hennes inskurna svartrödsblås
handledsringar
fotledsringar
skärsmärta
hon vandrade böjd
med blicken fastnaglad vid
golv
äldrekvinnan
Mustangens hovar oskodda, hade virvlat trummat upp damms stoffvindar
Lindat turban runt hans långa vitblonda hår,
hans axlar, var höljda av mantel blå drömmande,
han satt säker i sits kände mustangens vibrerande muskler under sig
Det vackra djuret stannade vid klippans kant vindar svepte undan damm
Han skuggade ögonen såg henne
En gång hade han sett henne, en vacker blomma bland alla de andra vackra blommorna i ängen, sett hennes fyllda livmognad, sett henne dansa med långa flygande vindlockar, sett de vackra fylliga läpparna lätt särade, sett de vackra ögonens lockelse.
Hans bröst fylldes av vilja till
Han fäste budlapp i hökens klor
Lyfte armen släppte budet
Höken landade vid hennes händer
Hon tog in budet nekade hans önskan
Han såg henne vidare i ögonvrån sökte bland de andra vackerblommorna fann en vilken slokade, han smekte bort hennes tvekan smekte henne tro
En gång hade han sett henne, en vacker blomma bland alla de andra vackra blommorna i ängen, sett hennes fyllda livmognad, sett henne dansa med långa flygande vindlockar, sett de vackra fylliga läpparna lätt särade, sett de vackra ögonens lockelse. Hennes ungkvinnas skönhet, han såg henne vidare i ögonvrån
Hon, ungkvinnan började se hans skönhet, ångerhjärta tog över, hon tände elden, sände röksignaler till hans ögon
Förvirrad såg han, läste han, ville inte, ville, lockades av hennes ungdom.
Han såg äldrekvinnan såg ungkvinnan bestämde möte
Äldrekvinnan visste, såg.
Såg dem mötas snudda hand, såg dem segla skepp i havets vågströmmar, solens glitterpärlor i vattnet, mjuka svepande moln.
Hon såg honom med lätta fingrar smeka undan lockarna från hennes ansikte vid vindens lek, berörde hennes vackerkind, såg hans mandom vakna, såg skeppet stanna vid stranden,
Han omfattade hennes hand, förde henne till väntande äng, under ett träd bredde han ut mantel blå, bjöd ungkvinnan att sitta, tog fram amforan två bägare därtill, det röda vinet glittrade solstänk. Han såg henne djupt in i ögons lockande hav, med törstande ögon smekte han hennes körsbärsröda läppar, lätt särade, såg henne med tungan fukta dem, tänder vita glittrande pärlor, hennes smekande stämma hennes skratt en glädjevind fyllde honom med liv, hans hand lyftes fingrar utforskade hennes ansikte, det ansikte han så länge drömt svarade. Hon satt stilla framför honom, varsamt tog han bägaren ur hennes hand, utforskade hennes kropp kände mandomens sav stiga, hon svarade, smekte honom het, hettan steg under trädets hägn, de slet av varandra kläderna,
En gång hade han sett henne, en vacker blomma bland alla de andra vackra blommorna i ängen, sett hennes fyllda livmognad, sett henne dansa med långa flygande vindlockar, sett de vackra fylliga läpparna lätt särade, sett de vackra ögonens lockelse. Hennes ungkvinnas skönhet, han såg henne vidare i ögonvrån, han trängde in i henne, uppfyllde hennes kvinnogrotta, varmflöden blandades i varmfloders gnisthav
Han visste han kände ungkvinnans skönhet visste att hon ångrat sitt nekande svar,
Såg alla möjligheter i hennes närande närhet.
Äldrekvinnan visste, såg.
Såg dem vandra hand i hand.
Hon slöt bokens pärmar såg bladen flyga vind.
Suckade tungt; igen, slöt ögonen stilla
kände vitpälsad närhets skydd, hörde vida vingar svepa hennes andes höjd,
hon sitter i älskad platås händer, ögonen är slutna,
hon lyssnar till månsilversjöns tröstande sånger
ser sin jordekropp bli jordfamn
ser själen dansa i ängens famn
Jag är i andekvinnans händer.
Långt bortifrån i dröm såg han;
Mustangens hovar oskodda, hade virvlat trummat upp damms stoffvindar
Lindat turban runt hans långa vitblonda hår,
hans axlar, var höljda av mantel blå drömmande,
han satt säker i sits kände mustangens vibrerande muskler under sig
Det vackra djuret stannade vid klippans kant vindar svepte undan damm
Han skuggade ögonen såg henne,
äldrekvinnan.
Lindat turban runt hans långa vitblonda hår,
hans axlar, var höljda av mantel blå drömmande,
han satt säker i sits kände mustangens vibrerande muskler under sig
Det vackra djuret stannade vid klippans kant vindar svepte undan damm
Han skuggade ögonen såg henne
En gång hade han sett henne, en vacker blomma bland alla de andra vackra blommorna i ängen, sett hennes fyllda livmognad, sett henne dansa med långa flygande vindlockar, sett de vackra fylliga läpparna lätt särade, sett de vackra ögonens lockelse.
Hans bröst fylldes av vilja till
Han fäste budlapp i hökens klor
Lyfte armen släppte budet
Höken landade vid hennes händer
Hon tog in budet nekade hans önskan
Han såg henne vidare i ögonvrån sökte bland de andra vackerblommorna fann en vilken slokade, han smekte bort hennes tvekan smekte henne tro
En gång hade han sett henne, en vacker blomma bland alla de andra vackra blommorna i ängen, sett hennes fyllda livmognad, sett henne dansa med långa flygande vindlockar, sett de vackra fylliga läpparna lätt särade, sett de vackra ögonens lockelse. Hennes ungkvinnas skönhet, han såg henne vidare i ögonvrån
Hon, ungkvinnan började se hans skönhet, ångerhjärta tog över, hon tände elden, sände röksignaler till hans ögon
Förvirrad såg han, läste han, ville inte, ville, lockades av hennes ungdom.
Han såg äldrekvinnan såg ungkvinnan bestämde möte
Äldrekvinnan visste, såg.
Såg dem mötas snudda hand, såg dem segla skepp i havets vågströmmar, solens glitterpärlor i vattnet, mjuka svepande moln.
Hon såg honom med lätta fingrar smeka undan lockarna från hennes ansikte vid vindens lek, berörde hennes vackerkind, såg hans mandom vakna, såg skeppet stanna vid stranden,
Han omfattade hennes hand, förde henne till väntande äng, under ett träd bredde han ut mantel blå, bjöd ungkvinnan att sitta, tog fram amforan två bägare därtill, det röda vinet glittrade solstänk. Han såg henne djupt in i ögons lockande hav, med törstande ögon smekte han hennes körsbärsröda läppar, lätt särade, såg henne med tungan fukta dem, tänder vita glittrande pärlor, hennes smekande stämma hennes skratt en glädjevind fyllde honom med liv, hans hand lyftes fingrar utforskade hennes ansikte, det ansikte han så länge drömt svarade. Hon satt stilla framför honom, varsamt tog han bägaren ur hennes hand, utforskade hennes kropp kände mandomens sav stiga, hon svarade, smekte honom het, hettan steg under trädets hägn, de slet av varandra kläderna,
En gång hade han sett henne, en vacker blomma bland alla de andra vackra blommorna i ängen, sett hennes fyllda livmognad, sett henne dansa med långa flygande vindlockar, sett de vackra fylliga läpparna lätt särade, sett de vackra ögonens lockelse. Hennes ungkvinnas skönhet, han såg henne vidare i ögonvrån, han trängde in i henne, uppfyllde hennes kvinnogrotta, varmflöden blandades i varmfloders gnisthav
Han visste han kände ungkvinnans skönhet visste att hon ångrat sitt nekande svar,
Såg alla möjligheter i hennes närande närhet.
Äldrekvinnan visste, såg.
Såg dem vandra hand i hand.
Hon slöt bokens pärmar såg bladen flyga vind.
Suckade tungt; igen, slöt ögonen stilla
kände vitpälsad närhets skydd, hörde vida vingar svepa hennes andes höjd,
hon sitter i älskad platås händer, ögonen är slutna,
hon lyssnar till månsilversjöns tröstande sånger
ser sin jordekropp bli jordfamn
ser själen dansa i ängens famn
Jag är i andekvinnans händer.
Långt bortifrån i dröm såg han;
Mustangens hovar oskodda, hade virvlat trummat upp damms stoffvindar
Lindat turban runt hans långa vitblonda hår,
hans axlar, var höljda av mantel blå drömmande,
han satt säker i sits kände mustangens vibrerande muskler under sig
Det vackra djuret stannade vid klippans kant vindar svepte undan damm
Han skuggade ögonen såg henne,
äldrekvinnan.
på varsin sida om
Hon såg honom sitta
på andra sidan
bordet
Ett bord, en bordsskiva var mellan dem
Fyra ben bar bordet
hon kände; bordet är av trädens gåva, ådror andas
kronas vilja, rötters vilja
lever i ljuskrets
två livs ben
fyra ben var under bordet
bär stegdröms himmelsvilja
mansfattigdom
hans rädsla
Hjärta hörde lyras klanger silversträngars solhjul
Eolssträngar vibrera
hon för stickan mot plånet gnista blossar upp tänder levande ljus
ljuslågor brinner skimmer omfamnar varandra
svartnad veke, vit kropp, röd låga omfamna blå.
Kärlekens röda omfamnar blå dröm, blå dröm uppfyller kärleks vilja, blir violett
hon ser; bordet är av trädens gåva, ådror andas
kronas vilja, rötters vilja lever i ljuskrets
mantelvingars stilla rörelse
sprider helande ljus
i varat
hon rann in i hans ögons värme
fingrar längtade ville inte störa, tränga sig på hjärta ropar;
Varför sitter du där med bordsskivan mellan
Varför tillåter du hindren
Kom älskade visa mitt inre att du älskar
fingrar längtade
Han lämnade aldrig andra sidan
i dröm smeker hon hans panna
kinders bågar
munnen
ögon
lägger ansiktet till; du är mig nära
hon andas tätt intill
Nära
viskar stilla dröm
jag älskar dig; för den du är hela ditt hjärta;
minns du vår famn vid stranden, sjön tindrade av vårt viljande svar
sommarnatten andades liv
minns du vår famn vid skogskanten i gräset, stenarna kände vår värme
minns du snöänglarna, molnen kände vår kärleks ljus
minns du vår famn stegens samhörighet; hennes hud gladdes vid vår beröring
minns du vår famn händers värme
min själs älskade
Du glömde
på andra sidan
bordet
Ett bord, en bordsskiva var mellan dem
Fyra ben bar bordet
hon kände; bordet är av trädens gåva, ådror andas
kronas vilja, rötters vilja
lever i ljuskrets
två livs ben
fyra ben var under bordet
bär stegdröms himmelsvilja
mansfattigdom
hans rädsla
Hjärta hörde lyras klanger silversträngars solhjul
Eolssträngar vibrera
hon för stickan mot plånet gnista blossar upp tänder levande ljus
ljuslågor brinner skimmer omfamnar varandra
svartnad veke, vit kropp, röd låga omfamna blå.
Kärlekens röda omfamnar blå dröm, blå dröm uppfyller kärleks vilja, blir violett
hon ser; bordet är av trädens gåva, ådror andas
kronas vilja, rötters vilja lever i ljuskrets
mantelvingars stilla rörelse
sprider helande ljus
i varat
hon rann in i hans ögons värme
fingrar längtade ville inte störa, tränga sig på hjärta ropar;
Varför sitter du där med bordsskivan mellan
Varför tillåter du hindren
Kom älskade visa mitt inre att du älskar
fingrar längtade
Han lämnade aldrig andra sidan
i dröm smeker hon hans panna
kinders bågar
munnen
ögon
lägger ansiktet till; du är mig nära
hon andas tätt intill
Nära
viskar stilla dröm
jag älskar dig; för den du är hela ditt hjärta;
minns du vår famn vid stranden, sjön tindrade av vårt viljande svar
sommarnatten andades liv
minns du vår famn vid skogskanten i gräset, stenarna kände vår värme
minns du snöänglarna, molnen kände vår kärleks ljus
minns du vår famn stegens samhörighet; hennes hud gladdes vid vår beröring
minns du vår famn händers värme
min själs älskade
Du glömde
hudbeundran
Länge beundrade hon
huden
såg dess skimmer
i
skymning
gryning
vågade
till
slut
Lyfte handen
lade den
till
kände
värme
pulsblod blods puls
hjärtandning
vågade känna
såg
huden rinna bort
huden
såg dess skimmer
i
skymning
gryning
vågade
till
slut
Lyfte handen
lade den
till
kände
värme
pulsblod blods puls
hjärtandning
vågade känna
såg
huden rinna bort
marmorn gråter
Hon vandrade i tystrummens skönhet
marmorgolvens ådror andades jordsötma, kände
Moderns hudfamn i sitt flöde, trädens bågar runt, gräsets andning, markernas liv
Nu bar marmorn kvinnans ålders steg.
Dörrarna till templets gårdar var låsta med tolvdubblade reglar
nycklarna kastade hon in i vind, bar dem till kvinnans sanna Moder och Fader
de vakar med hennes liv, det människan kallar vakar över hennes steg
fönstren var öppnade, inåt, utåt i natts ljumma vindar
vita tyllgardiners vingar böljade vita drömmar.
Levande ljus brinner i valv i väggars händer, sprider skimmerljusvärme o range
in i kvinnans frysande axlar.
Hon sätter sig i knäfamn, vid stenpulpet, ark av pergament lägger sig ned, fjäderpennas spets badar i indigokälla, kvinnans hjärta skriver,
Skriver kärlek till
Han, den vackre
Han ville ej hennes liv
söndrade deras stegs, himmelsviljans mening
Med varsam hand torkar hon blodfloder ur marmorns tårar.
djupt i det inre känner han ett sting av
ånger
i natts stillhets obundna dröm besöker han hennes grav
nocturnus andas
smeker hennes
tårfloder vita
av hans hands beröring då han lägger röd ros vid hennes bröst.
marmorgolvens ådror andades jordsötma, kände
Moderns hudfamn i sitt flöde, trädens bågar runt, gräsets andning, markernas liv
Nu bar marmorn kvinnans ålders steg.
Dörrarna till templets gårdar var låsta med tolvdubblade reglar
nycklarna kastade hon in i vind, bar dem till kvinnans sanna Moder och Fader
de vakar med hennes liv, det människan kallar vakar över hennes steg
fönstren var öppnade, inåt, utåt i natts ljumma vindar
vita tyllgardiners vingar böljade vita drömmar.
Levande ljus brinner i valv i väggars händer, sprider skimmerljusvärme o range
in i kvinnans frysande axlar.
Hon sätter sig i knäfamn, vid stenpulpet, ark av pergament lägger sig ned, fjäderpennas spets badar i indigokälla, kvinnans hjärta skriver,
Skriver kärlek till
Han, den vackre
Han ville ej hennes liv
söndrade deras stegs, himmelsviljans mening
Med varsam hand torkar hon blodfloder ur marmorns tårar.
djupt i det inre känner han ett sting av
ånger
i natts stillhets obundna dröm besöker han hennes grav
nocturnus andas
smeker hennes
tårfloder vita
av hans hands beröring då han lägger röd ros vid hennes bröst.
Döda
blommor
ligger kringspridda på golvet
sönder trampade
trasade
fröögon
svarta tjärnar
finner vägar
vaknar i en vacker dröm
vandrar
vidare
genom drömslöja
ligger kringspridda på golvet
sönder trampade
trasade
fröögon
svarta tjärnar
finner vägar
vaknar i en vacker dröm
vandrar
vidare
genom drömslöja
torsdag 16 juli 2009
Min själs älskade i andeljus sorg skriver jag till dig
du
log värme in i mina ögon
ville jag hoppas
då du vände rygg till
då du utan avsked tystnade
vände rygg till
leende
frös jag värre än någonsin
har aldrig slutat frysa sen dess
din värme väckte
den värme
jag
aldrig trott
mig
förunnad
log värme in i mina ögon
ville jag hoppas
då du vände rygg till
då du utan avsked tystnade
vände rygg till
leende
frös jag värre än någonsin
har aldrig slutat frysa sen dess
din värme väckte
den värme
jag
aldrig trott
mig
förunnad
Min själs älskade i andeljus sorg skriver jag till dig
du
går nu till ditt vackermöte
jag ser
hennes
livfyllda steg
ser
hennes
kvinnlighet
känner
min
ålders
dom
ser allt det jag ej kunde ge dig
allt det jag ville ge
önskade
aldrig kan ge dig
önska
min doft var unken
för dig felsmakad
du blev
äckelmagad
du
går nu till ditt vackermöte
det möte
jag
ej kan
aldrig
kunde
förhindra
jag ser mig regna bort
från min jordbädd
i stjärnregn
går nu till ditt vackermöte
jag ser
hennes
livfyllda steg
ser
hennes
kvinnlighet
känner
min
ålders
dom
ser allt det jag ej kunde ge dig
allt det jag ville ge
önskade
aldrig kan ge dig
önska
min doft var unken
för dig felsmakad
du blev
äckelmagad
du
går nu till ditt vackermöte
det möte
jag
ej kan
aldrig
kunde
förhindra
jag ser mig regna bort
från min jordbädd
i stjärnregn
Min själs älskade i andeljus sorg skriver jag till dig
Med
stor precision
Med
skickliga precisionsinstrument
Skar du
ut mitt hjärta
Mellan tumme och pekfinger
Trillade
Rullade du små röda kulor
Molnbankar öppnades
Uppenbarade
Förtorkade vinstockar
Du skrudade dem med röda hjärtdruvor
Höjer din bägare
Ler
då solen gnistrar guld i vinet.
stor precision
Med
skickliga precisionsinstrument
Skar du
ut mitt hjärta
Mellan tumme och pekfinger
Trillade
Rullade du små röda kulor
Molnbankar öppnades
Uppenbarade
Förtorkade vinstockar
Du skrudade dem med röda hjärtdruvor
Höjer din bägare
Ler
då solen gnistrar guld i vinet.
Min själs älskade i andeljus sorg skriver jag till dig
I natts hav
ser jag
dina händer smeka
hennes
hud varm rosande älskande
ser dina ögon stråla till
henne
så strålade de till mig i din kärlekstorft
i din nöd
i falskhet
du bedrog
mig
du begrov
mig
mitt liv är i graven
jag är
begraven av dig
I natts hav
ser jag
dina händer smeka
hennes
hud varm rosande älskande
ser dina ögon stråla till
henne
din unga vackerkvinna
ser jag
dina händer smeka
hennes
hud varm rosande älskande
ser dina ögon stråla till
henne
så strålade de till mig i din kärlekstorft
i din nöd
i falskhet
du bedrog
mig
du begrov
mig
mitt liv är i graven
jag är
begraven av dig
I natts hav
ser jag
dina händer smeka
hennes
hud varm rosande älskande
ser dina ögon stråla till
henne
din unga vackerkvinna
Min själs älskade i andeljus sorg skriver jag till dig
Dina ögon
äro
Mareldar
bränner min själ sönder
Söndrar
Hoppets blomma
den en gång väckta
av
dig
Vill ej mer
Vill ej mer
du ljuva blomkalk
mig
ej förunnad
hoppets modersfamn
Ack
låt mig vila i din blommas krona
sova dröm
djupsova dröm
Känna att hans ögon
var
Sanna
äro
Mareldar
bränner min själ sönder
Söndrar
Hoppets blomma
den en gång väckta
av
dig
Vill ej mer
Vill ej mer
du ljuva blomkalk
mig
ej förunnad
hoppets modersfamn
Ack
låt mig vila i din blommas krona
sova dröm
djupsova dröm
Känna att hans ögon
var
Sanna
onsdag 15 juli 2009
jag var aldrig
Fall ande ned över mig
Lyft mig vidare in i din älskade famn
Jag är ett fallande löv
Ett fallande blad
Vilsekommen
Kan icke glömma dina händers beröring
Våra stegs jämnrytm
Känslan av dig
Dina händer
Dina ögon
Din doft
Dina ord
Du äro brännjärn
Brännmärkt är jag
Mitt hjärta blöder
Jag är ett fallande löv
Ett fallande blad
Tecknen äro stängda
Låsta av osynliggörande händer
Tecknen läses icke mer
Bilderna andas icke mer
För vem
För vad
skriver jag
målar jag
Jag är icke mer
Jag var
aldrig
Lyft mig vidare in i din älskade famn
Jag är ett fallande löv
Ett fallande blad
Vilsekommen
Kan icke glömma dina händers beröring
Våra stegs jämnrytm
Känslan av dig
Dina händer
Dina ögon
Din doft
Dina ord
Du äro brännjärn
Brännmärkt är jag
Mitt hjärta blöder
Jag är ett fallande löv
Ett fallande blad
Tecknen äro stängda
Låsta av osynliggörande händer
Tecknen läses icke mer
Bilderna andas icke mer
För vem
För vad
skriver jag
målar jag
Jag är icke mer
Jag var
aldrig
vasstråkar
smeker vindsträngar
havsmantel
vidgas
vingar upphör andas
vill ej mer
hon låter sig
faller
virvlar
klyver yta
in
pärlljus
ler
hon var
havsmantel
vidgas
vingar upphör andas
vill ej mer
hon låter sig
faller
virvlar
klyver yta
in
pärlljus
ler
hon var
hjärteld
Människan är en elds gnista
en hjärteld
Elden omfamnar hennes hjärta
sköljer värme
röd
Opaler stiger ur hennes mun
rödguld skimrande
Rubinblommor
vandrar ur hennes mun
läppars rosenblad dofta
Soläng
*
elds gnista
hjärteld
Eld omfamnar hennes hjärta
sköljer värme
röd
Opaler stiger ur hennes mun
rödguld skimrande
Rubinblommor
vandrar ur hennes mun
läppars rosenblad dofta
Soläng
en hjärteld
Elden omfamnar hennes hjärta
sköljer värme
röd
Opaler stiger ur hennes mun
rödguld skimrande
Rubinblommor
vandrar ur hennes mun
läppars rosenblad dofta
Soläng
*
elds gnista
hjärteld
Eld omfamnar hennes hjärta
sköljer värme
röd
Opaler stiger ur hennes mun
rödguld skimrande
Rubinblommor
vandrar ur hennes mun
läppars rosenblad dofta
Soläng
måndag 13 juli 2009
silverblänke
I de höga skogarnas mitt lever en sjö
vid kanten av sjön
sitter själen
ett av träden ger sitt kvinnoliv
Fågel sitter i trädringen
visar
mening
Eldgnistor faller in i stenars ring
Silverblänke
faller in i hand
grenar, kvistar avklädas träd
gives vidare
stam urholkas i ömhet
Eld dansar flamkast
gnistor virvlar yr
Silverblänke snidar
hand smeker
känner
åder
Bäver simmar nära
visar
mening
paddel formas av hand
kanot lägges i sjöhand
Själen stiger i
seglar i livets strömmar
buren
av
Fågel sitter i trädringen
visar
mening
Eldgnistor faller in i stenars ring
Silverblänke
faller in i hand
vid kanten av sjön
sitter själen
ett av träden ger sitt kvinnoliv
Fågel sitter i trädringen
visar
mening
Eldgnistor faller in i stenars ring
Silverblänke
faller in i hand
grenar, kvistar avklädas träd
gives vidare
stam urholkas i ömhet
Eld dansar flamkast
gnistor virvlar yr
Silverblänke snidar
hand smeker
känner
åder
Bäver simmar nära
visar
mening
paddel formas av hand
kanot lägges i sjöhand
Själen stiger i
seglar i livets strömmar
buren
av
Fågel sitter i trädringen
visar
mening
Eldgnistor faller in i stenars ring
Silverblänke
faller in i hand
jordskål
Du kommer in i templet
Innanför porten finns
en skål
hjärtskål
med vigvatten
du doppar fingrarna däri
gärningsfingrar
vidrör ömt
viljande
din panna
kysser dina fingrars nyblivna ljus
uppståndna
hjärt vakenhets gärningsfingrars
utslagna ljus
du stiger in i templet
inkännande
möte
Innanför porten finns
en skål
hjärtskål
med vigvatten
du doppar fingrarna däri
gärningsfingrar
vidrör ömt
viljande
din panna
kysser dina fingrars nyblivna ljus
uppståndna
hjärt vakenhets gärningsfingrars
utslagna ljus
du stiger in i templet
inkännande
möte
ser du
Varför söka bortse från alla delar
Du har en vind en källare
Krona
Rötter
Stam
Du har grenar
Fingrar
Du har rötter, rotskott
Sidoskott
Förgreningar
Familj – släkt – släkte – släktskap
Alltet
Universum
Skapelsen
silverbladen
guldbladen
diamanterna
kristallregnet över jordens hud
Spindelmor
väver skruden runt stammen skir
daggens pärlor
skimrar
skymningsgryning
stammen är din kropp
stamtempel
outsägligt vackra
är
livskällans flöden
stiger upp
genom rötterna
ser du
silverbladen
guldbladen
diamanterna
kristallregnet över himlarnas hud.
Du har en vind en källare
Krona
Rötter
Stam
Du har grenar
Fingrar
Du har rötter, rotskott
Sidoskott
Förgreningar
Familj – släkt – släkte – släktskap
Alltet
Universum
Skapelsen
silverbladen
guldbladen
diamanterna
kristallregnet över jordens hud
Spindelmor
väver skruden runt stammen skir
daggens pärlor
skimrar
skymningsgryning
stammen är din kropp
stamtempel
outsägligt vackra
är
livskällans flöden
stiger upp
genom rötterna
ser du
silverbladen
guldbladen
diamanterna
kristallregnet över himlarnas hud.
lumen luminata
De äro aldrig stilla
himlarna
stundeliga marker
markerna
stundeliga himlar
är
i
harmonisk rörelse
inte stillastående i mitten
de är i evig
kännande
lyssnande
rörelse
det stillastående ruttnar lätt.
himlarna
stundeliga marker
markerna
stundeliga himlar
är
i
harmonisk rörelse
inte stillastående i mitten
de är i evig
kännande
lyssnande
rörelse
det stillastående ruttnar lätt.
i cirkelns mitt är
det du tror vara inget, ingenting.
Det är där.
Människa misströsta icke, var ditt själv
I
dig själv
Om
dig själv
Med
ditt själv.
Låt icke yttervärlden begränsa dig med sina åsikter
Sin värderingstrappa
Var natur,
Naturen är i sitt själv.
Det vill säga om inte någon manipulerar den.
När du står där med slutna ögon
Känn
värmen stiga in
Rör händerna fram och åter
De är vind
Är havets vågor
Känn strömmar mötas
Andas m
säg mm-mm
ljuda inom dig m
Känn
horisontens linje omsluta dig
Du är
i.
Det är där.
Människa misströsta icke, var ditt själv
I
dig själv
Om
dig själv
Med
ditt själv.
Låt icke yttervärlden begränsa dig med sina åsikter
Sin värderingstrappa
Var natur,
Naturen är i sitt själv.
Det vill säga om inte någon manipulerar den.
När du står där med slutna ögon
Känn
värmen stiga in
Rör händerna fram och åter
De är vind
Är havets vågor
Känn strömmar mötas
Andas m
säg mm-mm
ljuda inom dig m
Känn
horisontens linje omsluta dig
Du är
i.
vingklippt
Han fann henne svårt vingklippt
i dagars nätter putsade han vingpennorna
hämtade vattendroppar i källans sånger
gav henne att dricka
matade henne
med röda
med blå bär
blomblad och gräsets vippor
öppnade den hårt slutna näbben
bad henne äta
Vingarna var utbredda kjolar
fallna ut över markens sorg
i dagars nätter putsade han vingpennorna
de avklippta
mjölkade
smekte han långa
Bad spindelmor väva skirtrådars mönster om
i dagars nätter putsade han vingpennorna
i kärlek lade han dem sida vid sida
över varandra
till rätta
Hon kände sorg kunde aldrig återgälda
så trodde hon i sorg
hennes milda blick
omfamnade
ömt hans hjärta
sakta lärde hon sig lita till hans stämma
han kände hennes längtan
vingarna famnade vind
han sträckte fram handen
hon steg i
Ömt bar han henne mot bröstet till hjärta
han vandrade stigen den välkända uppför berget till
ställde sig med vinden
hans bröstkorg hävdes av sorg av lycka
skimrade brons
hans långa korpsvarta hår
vindsjöng
tre fjädrar givna av henne
var fästade i
de såg solen stiga in i himlahänder
strålade
väckte dag
Hennes milda blick omfamnade
ömt hans hjärta
han kände hennes längtan
lyfte armen
handen
in i vind
vind fyllde hennes vingar
vingar famnade vind
Hon flög fri
sjöng kärlek runt honom
hon kände hans hjärtas glädje
flög fri
sjöng kärlek runt honom
hon återgäldade
i dagars nätter putsade han vingpennorna
hämtade vattendroppar i källans sånger
gav henne att dricka
matade henne
med röda
med blå bär
blomblad och gräsets vippor
öppnade den hårt slutna näbben
bad henne äta
Vingarna var utbredda kjolar
fallna ut över markens sorg
i dagars nätter putsade han vingpennorna
de avklippta
mjölkade
smekte han långa
Bad spindelmor väva skirtrådars mönster om
i dagars nätter putsade han vingpennorna
i kärlek lade han dem sida vid sida
över varandra
till rätta
Hon kände sorg kunde aldrig återgälda
så trodde hon i sorg
hennes milda blick
omfamnade
ömt hans hjärta
sakta lärde hon sig lita till hans stämma
han kände hennes längtan
vingarna famnade vind
han sträckte fram handen
hon steg i
Ömt bar han henne mot bröstet till hjärta
han vandrade stigen den välkända uppför berget till
ställde sig med vinden
hans bröstkorg hävdes av sorg av lycka
skimrade brons
hans långa korpsvarta hår
vindsjöng
tre fjädrar givna av henne
var fästade i
de såg solen stiga in i himlahänder
strålade
väckte dag
Hennes milda blick omfamnade
ömt hans hjärta
han kände hennes längtan
lyfte armen
handen
in i vind
vind fyllde hennes vingar
vingar famnade vind
Hon flög fri
sjöng kärlek runt honom
hon kände hans hjärtas glädje
flög fri
sjöng kärlek runt honom
hon återgäldade
droppen
det var en gång en droppe, droppen levde högt upp i den himmelska sfären, hade funnit en guldsko trodde den, det droppen inte anade var att guldskon var ett blad böjt till en hand, en skål, en sko, en guldsko.
Moln, vita moln, rosa vita ljust blå hade slingrat sig in i skon, tillrett en mjuk bonad.
Droppen sov nu dröm.
Seglade, seglade vida hav.
Råkade kasta ett öga i havets spegel såg sig själv, såg tindrande ljus, undrade.
Är jag av glas, lika skört lika bräckligt.
Jag är inte bräcklig inte skör hördes glaset sjunga runt droppen.
Droppen såg åter sin bild av sig själv, hörde klanger rena
Regn, regn regnbågsfägring kristallers eld i havs famn.
Droppen slöt blicken om sig själv, såg klara ljusets källa, log så smått.
Vind började susa, droppen såg stranden vida, kände molnen i grynings ljus slingra sig ut ur skon, molnen log seglade vida, vida vita blommor, rosande blånande molnblommor med leende solar i händer.
Droppen kände skon öppnas, såg sig sitta i ett blad, ett gyllene blad,
vackerådringar började sjunga toner, sjunga visor, visande visor.
Droppen steg fram till spetsen, såg jordens hav.
Vacker, vacker är du jordefamn,
Vind hörde droppens sånger, slöt handen runt.
Nu for de vida vidare vida in i jordens famn.
Droppen föll in i ett jordeblad, såg sig om, började frysa.
Såg jordens hav, en vattenpöl vid bladets fötter,
Råkade kasta ett öga i havets spegel såg sig själv, såg tindrande ljus, undrade.
Är jag av glas, lika skört lika bräckligt.
Jag är inte bräcklig inte skör hördes glaset sjunga runt droppen.
Droppen såg åter sin bild av sig själv, hörde klanger rena
Regn, regn regnbågsfägring kristallers eld i havs famn.
Droppen slöt blicken om sig själv, såg klara ljusets källa, log så smått.
Tog välan ett skutt rakt ut, kände mjukan hud,
droppen hade funnit sig en panna med silverne håret runt,
nu visste väl inte droppen vad detta var,
Kände det där mjuka uppta sig.
Plötsligt kände droppen värme, såg sitt inre glöda.
Huden smekte pannan, åter var droppen fri
förvåningsögon blickade in i handen
Såg hennes nätta gestalt stiga ur
Dansa runt sina fötter i yster glädje stor.
Helt förutan
utan gyllene skor.
Moln, vita moln, rosa vita ljust blå hade slingrat sig in i skon, tillrett en mjuk bonad.
Droppen sov nu dröm.
Seglade, seglade vida hav.
Råkade kasta ett öga i havets spegel såg sig själv, såg tindrande ljus, undrade.
Är jag av glas, lika skört lika bräckligt.
Jag är inte bräcklig inte skör hördes glaset sjunga runt droppen.
Droppen såg åter sin bild av sig själv, hörde klanger rena
Regn, regn regnbågsfägring kristallers eld i havs famn.
Droppen slöt blicken om sig själv, såg klara ljusets källa, log så smått.
Vind började susa, droppen såg stranden vida, kände molnen i grynings ljus slingra sig ut ur skon, molnen log seglade vida, vida vita blommor, rosande blånande molnblommor med leende solar i händer.
Droppen kände skon öppnas, såg sig sitta i ett blad, ett gyllene blad,
vackerådringar började sjunga toner, sjunga visor, visande visor.
Droppen steg fram till spetsen, såg jordens hav.
Vacker, vacker är du jordefamn,
Vind hörde droppens sånger, slöt handen runt.
Nu for de vida vidare vida in i jordens famn.
Droppen föll in i ett jordeblad, såg sig om, började frysa.
Såg jordens hav, en vattenpöl vid bladets fötter,
Råkade kasta ett öga i havets spegel såg sig själv, såg tindrande ljus, undrade.
Är jag av glas, lika skört lika bräckligt.
Jag är inte bräcklig inte skör hördes glaset sjunga runt droppen.
Droppen såg åter sin bild av sig själv, hörde klanger rena
Regn, regn regnbågsfägring kristallers eld i havs famn.
Droppen slöt blicken om sig själv, såg klara ljusets källa, log så smått.
Tog välan ett skutt rakt ut, kände mjukan hud,
droppen hade funnit sig en panna med silverne håret runt,
nu visste väl inte droppen vad detta var,
Kände det där mjuka uppta sig.
Plötsligt kände droppen värme, såg sitt inre glöda.
Huden smekte pannan, åter var droppen fri
förvåningsögon blickade in i handen
Såg hennes nätta gestalt stiga ur
Dansa runt sina fötter i yster glädje stor.
Helt förutan
utan gyllene skor.
regnmoln
Regnmolnet seglade
grå himmel
suckade människa
Solögon log i molnblomma
regnblad
föll
ned under tårna
kittlade
bäckar små till dans
grå himmel
suckade människa
Solögon log i molnblomma
regnblad
föll
ned under tårna
kittlade
bäckar små till dans
fredag 10 juli 2009
känn
Stirra dig inte blind på de yttre tecknen
se djupare
Läs
vinden, molnen, se tecknen
Var iakttagande
Levande iakttagande
Visst kan munnen, munnar tala
Bilder tala
Stirra dig inte blind till dessa språk
Lyssna till ditt inres glädje i att vara
Känn gungbrädan
Känn metronomen
Känn kärlekens
Kraft
Le icke stelt inlärt
le det sanna ljusets leende
Komedi tragedi
Bakom masken
är det sanna ansiktet
se djupare
Läs
vinden, molnen, se tecknen
Var iakttagande
Levande iakttagande
Visst kan munnen, munnar tala
Bilder tala
Stirra dig inte blind till dessa språk
Lyssna till ditt inres glädje i att vara
Känn gungbrädan
Känn metronomen
Känn kärlekens
Kraft
Le icke stelt inlärt
le det sanna ljusets leende
Komedi tragedi
Bakom masken
är det sanna ansiktet
havskänning
Jag seglade ut på ett hav
som är
så oändligt vilse
främmande
jag trodde mig få flyga fri
istället
band ni mig bi.
som är
så oändligt vilse
främmande
jag trodde mig få flyga fri
istället
band ni mig bi.
gryningstimja
I natten talar stjärnors ord
Tindrande klara
Drömljus
De vandrar med staven i hand
Hör stjärnor sjunga
Lanterna lanterna i drömmars hav
Stråla
Led mig
Hem
Stjärnstoff faller in i ögons hus i gryningstimma
Tindrande klara
Drömljus
De vandrar med staven i hand
Hör stjärnor sjunga
Lanterna lanterna i drömmars hav
Stråla
Led mig
Hem
Stjärnstoff faller in i ögons hus i gryningstimma
onsdag 8 juli 2009
vilddjuret
Du känner närhet
hör djupmorrande stämma
vilddjuret rusar
mot dig
djungeln är tät river piskar dig
lianer, grenslingor trasslar in dig
käftarna öppnas du ser huggtänderna
känner dem
tror du
spärrar upp ögonen
andning blixtrar
vanvettsskräckens sirener
överröstar
du flyr flyr
känner
blir
stilla
vilddjuret lägger sig ned
vid din sida
visar taggen i sitt bröst
Vad
gör du
hör djupmorrande stämma
vilddjuret rusar
mot dig
djungeln är tät river piskar dig
lianer, grenslingor trasslar in dig
käftarna öppnas du ser huggtänderna
känner dem
tror du
spärrar upp ögonen
andning blixtrar
vanvettsskräckens sirener
överröstar
du flyr flyr
känner
blir
stilla
vilddjuret lägger sig ned
vid din sida
visar taggen i sitt bröst
Vad
gör du
hennes steg
Hennes steg äro den ljuva hinden
trippandes lätt med vinden
Hennes armar äro fågels
vingars leende flykt
Hennes bröstkorg är fylld med
doftande akvileja med blåklockor
med hjärtans fröjd
Var gång hennes körsbärsröda läppar säras
tindrar vita pärlors rad
munnens blad andas
skapande skönhets
ord
hennes sköte
ett varmflöde
en oas
en födslodröm
hon vandrar med markerna, fötternas bågar famnar om
hon smeker gräsets susande hav, smeker jordens mörka fukt
blommor dansar i ring runt hennes liv fjärilar likaså
hon är en vackerdal till fröjd för livets morgon
i aftonens händer badar hon solens röda guld
havets vågor öser hon över
stenars kopparglöd
ser dem öppnas
dimmans slöjor sveper om sov sov i vaken dröm
i gryningen stiger hon upp
ur purpursnäckans händer
tvagar ansiktet i daggens droppar
hon är en kvinna en moder en dotter en jungfru vit
hon niger djupt för de fyras vägar
hon vidgar armar uppåt fingrarnas knoppar öppnas blommor slår ut
hon vidgar ben nedåt tårnas knoppar öppnas blommor slår ut
hon sjunger kärlekens lov
finner balans
i morgonklädnad
synes ljus stråla
synes värme strömma
genom hennes kropp
hon niger andas in sin nya dag
fåglar vaknar sjunger flyger ur hennes kronas famn
hälsar vind kammar hennes hår
humlor alla de små vaknar stiger ur hennes fötters valv
hon är en kvinna en moder en dotter en jungfru vit
sitter i trädets hägn fingrar
smeker lyras sträng
oh du vackra,
du är i allt med kärlek
så lär ock mig att vara
närvarande i allt
med barnets öppna
klara blick
i tillit
för
i tillit
med kärleks ljus med kärleks värme
trippandes lätt med vinden
Hennes armar äro fågels
vingars leende flykt
Hennes bröstkorg är fylld med
doftande akvileja med blåklockor
med hjärtans fröjd
Var gång hennes körsbärsröda läppar säras
tindrar vita pärlors rad
munnens blad andas
skapande skönhets
ord
hennes sköte
ett varmflöde
en oas
en födslodröm
hon vandrar med markerna, fötternas bågar famnar om
hon smeker gräsets susande hav, smeker jordens mörka fukt
blommor dansar i ring runt hennes liv fjärilar likaså
hon är en vackerdal till fröjd för livets morgon
i aftonens händer badar hon solens röda guld
havets vågor öser hon över
stenars kopparglöd
ser dem öppnas
dimmans slöjor sveper om sov sov i vaken dröm
i gryningen stiger hon upp
ur purpursnäckans händer
tvagar ansiktet i daggens droppar
hon är en kvinna en moder en dotter en jungfru vit
hon niger djupt för de fyras vägar
hon vidgar armar uppåt fingrarnas knoppar öppnas blommor slår ut
hon vidgar ben nedåt tårnas knoppar öppnas blommor slår ut
hon sjunger kärlekens lov
finner balans
i morgonklädnad
synes ljus stråla
synes värme strömma
genom hennes kropp
hon niger andas in sin nya dag
fåglar vaknar sjunger flyger ur hennes kronas famn
hälsar vind kammar hennes hår
humlor alla de små vaknar stiger ur hennes fötters valv
hon är en kvinna en moder en dotter en jungfru vit
sitter i trädets hägn fingrar
smeker lyras sträng
oh du vackra,
du är i allt med kärlek
så lär ock mig att vara
närvarande i allt
med barnets öppna
klara blick
i tillit
för
i tillit
med kärleks ljus med kärleks värme
blomdans
Den blåmantlade riddaren ultramarin
sträcker fram sin hand till den röda rosinen
Så träder dansen i blomsterlandet.
sträcker fram sin hand till den röda rosinen
Så träder dansen i blomsterlandet.
kvart er
Se deras kärleks händer
sträckas
från syd från norr
från väster från öster
mötas i hjärtats trädgård
se hur de omfamnar varandra
framtid
dåtid
dåtid
framtid
mötas i hjärtats trädgård
frön andas liv
se dem sväva runt i kärleks dans
barnen deras heter
vår sommar höst vinter
Nuene Nuena
se deras mor och far
deras kärleks händer
sträckas
från syd från norr
från väster från öster
aldrig står de stilla
mötas i hjärtats trädgård
se hur de omfamnar varandra
framtid
dåtid
dåtid
framtid
bär barnen i famn
mötas i hjärtats trädgård
sträckas
från syd från norr
från väster från öster
mötas i hjärtats trädgård
se hur de omfamnar varandra
framtid
dåtid
dåtid
framtid
mötas i hjärtats trädgård
frön andas liv
se dem sväva runt i kärleks dans
barnen deras heter
vår sommar höst vinter
Nuene Nuena
se deras mor och far
deras kärleks händer
sträckas
från syd från norr
från väster från öster
aldrig står de stilla
mötas i hjärtats trädgård
se hur de omfamnar varandra
framtid
dåtid
dåtid
framtid
bär barnen i famn
mötas i hjärtats trädgård
iskälla
Isväggar, murar av is
reser sig
Omringar strupes
varmord
Söker vägar in
kroppen stelnar är en isstod
Ropar vanvetts
skräck
Genom väggar synes hjärtas rosenblad andas
rosenhänder
Andas
Andas
Värme
Isen smälter inåt
strömmar klara
ådrors ljus
av klaraste vatten
hon är en iskälla
nu brister isen
vattenkaskaders rena ljus stiger upp
hon är en klaviad, en nyckel
hennes sånger tonar in i livets is
hon är enfasiad, ett epigram
bilden vandrar genom källans isspegel
hör den brista
bilden vandrar genom isspegels yta
befrias från begärens käftar
befriat ur vanvettets skräck
hon kyler det vilket icke är
Med mjuk smeksam stämma talar hon i nätters stjärnljus
Faller
Faller
Vita
Runt hennes fötter
Kiselstenar vandrar uppför hennes ben in i handens skålar
Hon jonglerar sprider ljus
Hon är en nyckel, en klav, en klaviad
Bär allas nycklar inom sitt hjärtas sfär
reser sig
Omringar strupes
varmord
Söker vägar in
kroppen stelnar är en isstod
Ropar vanvetts
skräck
Genom väggar synes hjärtas rosenblad andas
rosenhänder
Andas
Andas
Värme
Isen smälter inåt
strömmar klara
ådrors ljus
av klaraste vatten
hon är en iskälla
nu brister isen
vattenkaskaders rena ljus stiger upp
hon är en klaviad, en nyckel
hennes sånger tonar in i livets is
hon är enfasiad, ett epigram
bilden vandrar genom källans isspegel
hör den brista
bilden vandrar genom isspegels yta
befrias från begärens käftar
befriat ur vanvettets skräck
hon kyler det vilket icke är
Med mjuk smeksam stämma talar hon i nätters stjärnljus
Faller
Faller
Vita
Runt hennes fötter
Kiselstenar vandrar uppför hennes ben in i handens skålar
Hon jonglerar sprider ljus
Hon är en nyckel, en klav, en klaviad
Bär allas nycklar inom sitt hjärtas sfär
överhettad tanke
skriar tjuter i vanvetts skräck, vågor stegras skyhöga, rullar om, är en sjöorm, ett sjöodjur, vänder vrider på sanningens ord, falska toner vrider sliter skär i själens rena marker
Anden värnar om, fågels vinge lindas om.
Stormar kastar skeppet hit och dit, gastkramande är nätterna strupen snörs samman, läppar spricker, ögon stirrar oseende ut i fasa
Skeppet slås mot klippor faller sjunker går på grund, lasten sprids åt väster, åt öster, norr och syd, livet är utspridda vrakdelar.
Kroppen slungas nedåt, vågor lindas om, bär den djupt
Djupt ned in
Andas icke mer, ger upp
Vågor känner hjärtas rop
Kastar kroppen upp på strand
Flämtar
Flämtar andas in
Solen värmer
Livets kamp
Tanken flyger
Kroppen livet ser fågels vingar
Vet var tankens hemvist är.
Anden värnar om, fågels vinge lindas om.
Stormar kastar skeppet hit och dit, gastkramande är nätterna strupen snörs samman, läppar spricker, ögon stirrar oseende ut i fasa
Skeppet slås mot klippor faller sjunker går på grund, lasten sprids åt väster, åt öster, norr och syd, livet är utspridda vrakdelar.
Kroppen slungas nedåt, vågor lindas om, bär den djupt
Djupt ned in
Andas icke mer, ger upp
Vågor känner hjärtas rop
Kastar kroppen upp på strand
Flämtar
Flämtar andas in
Solen värmer
Livets kamp
Tanken flyger
Kroppen livet ser fågels vingar
Vet var tankens hemvist är.
hör min bön
Solbruden dansar in i ängs famn, skira slöjor vita gula dansar runt
är vingar av ljus
Solbrud Fjärilsbrud
gyllentrådars lockar vinds svall
fötter nätta lätta svävar smekande, rör vid gräsens strå
vrister vita elfenbens vader mjuka runda
skira slöjor vita gula dansar runt, sveper höfter sveper midja
brösts vackerbågar andas rosenfröjd
i nyckelbenens mjuka plog tindrar pärla
halsens väna linjer munnens
amorblad
kinders rodnad ögons glitterljus pannas välvda ljus
gyllentrådars lockar vinds svall, rinner nedför axlars vackervågor
armar smäckra, händer väna, solstrålar lindas runt
skuldror andas fria, ryggens vackra linjer skimrar siden
skira slöjor vita gula döljer aning
Solbruden faller ned på knä, böjer sig mot bröst
lyfter armar händers skålar
flätas samman in i bön
Moder min
Moder
hör min bön
Solbruden lyftas in i solgård, bäddas in i solbädds ljus
innerängel stiger ur, sitter vid livets källa, kvinnosjälen är i hennes famn
ängel spinner lindar vackertrådar, runt brudens liv
vaggar vaggar stegen stilla
nynnar nynnar höga toner in i trötthets bo
hon sover vaken sover drömmer vila
svävar genom nattliga salars frid
där strör hon solglitter in i sorgens ögon
smeker pannan ljus
hennes andedräkt äro rosenblad
höljer hjärtats gråt
hennes inre är en nektargömma
hennes händers nektarier öppnas
i grynings ljus
Solbrudens lovsång ljuder genom himlar genom jordar
Tack min Moder, att du undervisar mig i kvinnosteg
Ängel stiger in, de vandrar med regnbågssteg in i cirkels hem
Solbruden dansar in i ängs famn, skira slöjor vita gula dansar runt
är vingar av ljus Solbrud Fjärilsbrud
gyllentrådars lockar
vinds svall
är vingar av ljus
Solbrud Fjärilsbrud
gyllentrådars lockar vinds svall
fötter nätta lätta svävar smekande, rör vid gräsens strå
vrister vita elfenbens vader mjuka runda
skira slöjor vita gula dansar runt, sveper höfter sveper midja
brösts vackerbågar andas rosenfröjd
i nyckelbenens mjuka plog tindrar pärla
halsens väna linjer munnens
amorblad
kinders rodnad ögons glitterljus pannas välvda ljus
gyllentrådars lockar vinds svall, rinner nedför axlars vackervågor
armar smäckra, händer väna, solstrålar lindas runt
skuldror andas fria, ryggens vackra linjer skimrar siden
skira slöjor vita gula döljer aning
Solbruden faller ned på knä, böjer sig mot bröst
lyfter armar händers skålar
flätas samman in i bön
Moder min
Moder
hör min bön
Solbruden lyftas in i solgård, bäddas in i solbädds ljus
innerängel stiger ur, sitter vid livets källa, kvinnosjälen är i hennes famn
ängel spinner lindar vackertrådar, runt brudens liv
vaggar vaggar stegen stilla
nynnar nynnar höga toner in i trötthets bo
hon sover vaken sover drömmer vila
svävar genom nattliga salars frid
där strör hon solglitter in i sorgens ögon
smeker pannan ljus
hennes andedräkt äro rosenblad
höljer hjärtats gråt
hennes inre är en nektargömma
hennes händers nektarier öppnas
i grynings ljus
Solbrudens lovsång ljuder genom himlar genom jordar
Tack min Moder, att du undervisar mig i kvinnosteg
Ängel stiger in, de vandrar med regnbågssteg in i cirkels hem
Solbruden dansar in i ängs famn, skira slöjor vita gula dansar runt
är vingar av ljus Solbrud Fjärilsbrud
gyllentrådars lockar
vinds svall
giv mig fri(hon hade vandrat länge)
Hon såg spåren i sanden den brännheta leda bort, kände regnet skölja över huden, såg med förundran den öppna ljust blå himlen, visste att regnet var ur hennes ögons brunnar, tårar.
Hon såg spåren i sanden den brännheta leda bort, hon steg in i dem utan svårighet, följde dem gärna.
Hon kände alla greppande händer efter sig, hörde ropens bedjande krävande skall; stanna kvar, stanna kvar.
Hon kände alla greppande händer efter sig, kvarhållande.
Hon visste stegen.
Hon ruskade sig fri ur deras grepp, icke av illvilja av visshet, av åders vishet, de fann henne åter, åter, med mjuka bedjande ögon såg hon in i dem, bad;
Låt mig gå, se stegen de leder icke bort, de leder vidare, hem.
Räds icke kära, den siste av de kvarvarande insåg hennes vilja lät henne fri.
Öppnade fönstret, kände nattvinden andas, den vita tyllgardinens vingar andades lätta, hon vandrade in i dröm.
De såg henne sitta på klippans topp i väntan, hörde hennes fridssång.
Fylla dem med ljus med värme
Hon kände stunden, steg ur, ropade;
Moder tag mig i din famn, för mig hem
kastade sig ut i tillit
de såg vind omfamna
såg hennes vingar bära.
Nu är hon åter i hamn.
Vargmoder vit
synes vandra med sin make
i kärlek
vid sin
sida
sida vid sida i ett.
Hon såg spåren i sanden den brännheta leda bort, hon steg in i dem utan svårighet, följde dem gärna.
Hon kände alla greppande händer efter sig, hörde ropens bedjande krävande skall; stanna kvar, stanna kvar.
Hon kände alla greppande händer efter sig, kvarhållande.
Hon visste stegen.
Hon ruskade sig fri ur deras grepp, icke av illvilja av visshet, av åders vishet, de fann henne åter, åter, med mjuka bedjande ögon såg hon in i dem, bad;
Låt mig gå, se stegen de leder icke bort, de leder vidare, hem.
Räds icke kära, den siste av de kvarvarande insåg hennes vilja lät henne fri.
Öppnade fönstret, kände nattvinden andas, den vita tyllgardinens vingar andades lätta, hon vandrade in i dröm.
De såg henne sitta på klippans topp i väntan, hörde hennes fridssång.
Fylla dem med ljus med värme
Hon kände stunden, steg ur, ropade;
Moder tag mig i din famn, för mig hem
kastade sig ut i tillit
de såg vind omfamna
såg hennes vingar bära.
Nu är hon åter i hamn.
Vargmoder vit
synes vandra med sin make
i kärlek
vid sin
sida
sida vid sida i ett.
anblick
Grönskimrande gren
böjd
av natts tårar
andas djup violetta blads
inneslutna
solfingrar
drömmer
silver
droppe
faller in i rödhavs
rosenfall
fjäril finner nektargömma
böjd
av natts tårar
andas djup violetta blads
inneslutna
solfingrar
drömmer
silver
droppe
faller in i rödhavs
rosenfall
fjäril finner nektargömma
måndag 6 juli 2009
Min Själs Älskade
Det är så länge sedan, borde ha glömt,
Släppt vidare.
Hur skall jag glömma det vilket var visat av högre viljas mening.
Jag vet att vi en gång skall mötas vi har en uppgift.
Det vilket är av mening kan icke brytas av mänsklig hand.
För en tid, mänsklig tid ja –
Dock icke i gudomens tidssfär.
Jag är ett skepp utan segel, segel utan skepp.
Seglen är sönderrivna, skeppet irrar utan vind i iskalla strömmar.
Irrar, irrar, planlöst.
Denna natt var du åter hos mig, såg dig nära.
Så gärna ville jag sträcka in handen i drömmolnet, be molnet att låta dig känna. Jag gjorde det inte, ville inte störa.
Så länge har jag önskat hoppats på ditt svar.
Det enda jag hoppats var på ett svar.
Jag har fått svar, inte från dig av de vilka vakar över mig.
Borde nöja mig med det.
De visade mig vår kärlek, sade hav tillit det är ni.
Hur skall jag ha tillit till deras ord nu.
Jag älskar dem, har alltid varit och är deras dotter.
De visade mig vår kärlek, sade hav tillit det är ni.
Jag har fått svar, inte från dig av de vilka vakar över mig.
Borde nöja mig med det.
Djupt i det inre vet jag att deras kärlek är allevig,
Jag vet att den alltid ”segrar”.
Jag vandrar i varat med kvinnosteg tyngda grånade,
Du vet att jag icke smutsar eller tynger.
Min själskvinna bär de tunga stegen, min andekvinna bär mitt inre,
Jag är och är inte.
Jag vill inte längre vara sedan du lämnade.
Jag säger det inte till de omgivande, de goda vet.
De håller händerna runt mitt tomma bröst.
Platsen där mitt kärlekshjärta
en gång fanns.
Det hjärtat gav de till dig.
Visst är det så att jag har ett vidare kärlekshjärta, det har jag alltid haft.
Men, det hjärta de gav dig var mycket speciellt.
Du lämnade ditt hem, det hem du sade inte var ditt hem.
Lämnade det och begav dig till en annan kvinna, en vackerkvinna.
Minns du min själs älskade att du sade att vi snart skulle leva samman.
Du tackade mig för att jag ville vänta,
Minns du min själs älskade att du sade att vi snart skulle leva samman.
Det blev inte så; du fann en vackerkvinna,
Jag står med tomma händer, söker svar
Söker frid.
Ber om hemkomst.
Varje natt vandrar jag till stranden
Lyssnar, i natten lever jag stilla ljus.
Dagens ljus är för mig mörker.
Min själs älskade
Denna natt har jag skrudat mig i vacker klädnad
du ser mig ej, du känner mig ej,
vill mig ej,
Ville aldrig.
Du sägs vara en vis man en vackersjäl, jag undrar vad du såg.
Hon står vid stranden
Hennes hår ligger stilla silver.
Hon blickar ut över älskat hav
Ser vågor andas.
Vind smeker stilla hennes vita sidenskrud.
Hennes armar hänger viljelösa ned,
hennes fingrar
gråter
Längtans blod.
Hon blickar ut över älskat hav
Ser vågor andas.
Hon har givit upp
Sakta förmår hon lyfta armarna händerna till bön
Tag mig in i din famn
Moder giv mig frids stillhet
Hon stiger in i hav
Den vita klädnaden böljar vida kring
Hon är för en sista gång en vackerblomma
Försmådd av kärleks regn
I gryning seglar den vita Lotusen
Regnbågsljusets guld
Havet vaggar
hennes
ljus
Släppt vidare.
Hur skall jag glömma det vilket var visat av högre viljas mening.
Jag vet att vi en gång skall mötas vi har en uppgift.
Det vilket är av mening kan icke brytas av mänsklig hand.
För en tid, mänsklig tid ja –
Dock icke i gudomens tidssfär.
Jag är ett skepp utan segel, segel utan skepp.
Seglen är sönderrivna, skeppet irrar utan vind i iskalla strömmar.
Irrar, irrar, planlöst.
Denna natt var du åter hos mig, såg dig nära.
Så gärna ville jag sträcka in handen i drömmolnet, be molnet att låta dig känna. Jag gjorde det inte, ville inte störa.
Så länge har jag önskat hoppats på ditt svar.
Det enda jag hoppats var på ett svar.
Jag har fått svar, inte från dig av de vilka vakar över mig.
Borde nöja mig med det.
De visade mig vår kärlek, sade hav tillit det är ni.
Hur skall jag ha tillit till deras ord nu.
Jag älskar dem, har alltid varit och är deras dotter.
De visade mig vår kärlek, sade hav tillit det är ni.
Jag har fått svar, inte från dig av de vilka vakar över mig.
Borde nöja mig med det.
Djupt i det inre vet jag att deras kärlek är allevig,
Jag vet att den alltid ”segrar”.
Jag vandrar i varat med kvinnosteg tyngda grånade,
Du vet att jag icke smutsar eller tynger.
Min själskvinna bär de tunga stegen, min andekvinna bär mitt inre,
Jag är och är inte.
Jag vill inte längre vara sedan du lämnade.
Jag säger det inte till de omgivande, de goda vet.
De håller händerna runt mitt tomma bröst.
Platsen där mitt kärlekshjärta
en gång fanns.
Det hjärtat gav de till dig.
Visst är det så att jag har ett vidare kärlekshjärta, det har jag alltid haft.
Men, det hjärta de gav dig var mycket speciellt.
Du lämnade ditt hem, det hem du sade inte var ditt hem.
Lämnade det och begav dig till en annan kvinna, en vackerkvinna.
Minns du min själs älskade att du sade att vi snart skulle leva samman.
Du tackade mig för att jag ville vänta,
Minns du min själs älskade att du sade att vi snart skulle leva samman.
Det blev inte så; du fann en vackerkvinna,
Jag står med tomma händer, söker svar
Söker frid.
Ber om hemkomst.
Varje natt vandrar jag till stranden
Lyssnar, i natten lever jag stilla ljus.
Dagens ljus är för mig mörker.
Min själs älskade
Denna natt har jag skrudat mig i vacker klädnad
du ser mig ej, du känner mig ej,
vill mig ej,
Ville aldrig.
Du sägs vara en vis man en vackersjäl, jag undrar vad du såg.
Hon står vid stranden
Hennes hår ligger stilla silver.
Hon blickar ut över älskat hav
Ser vågor andas.
Vind smeker stilla hennes vita sidenskrud.
Hennes armar hänger viljelösa ned,
hennes fingrar
gråter
Längtans blod.
Hon blickar ut över älskat hav
Ser vågor andas.
Hon har givit upp
Sakta förmår hon lyfta armarna händerna till bön
Tag mig in i din famn
Moder giv mig frids stillhet
Hon stiger in i hav
Den vita klädnaden böljar vida kring
Hon är för en sista gång en vackerblomma
Försmådd av kärleks regn
I gryning seglar den vita Lotusen
Regnbågsljusets guld
Havet vaggar
hennes
ljus
jag ser den helgade platsen
Hon vandrar uppför
Jag vandrar uppför de kända stigarna
faller
hopp
löst
ned
vid sjöns sida
mellan de två vakande
i deras händer
brinner eld
sakt mod
vind
lägger
indigomantel över
hennes bönkropp
där blir hon
Hon
Jag ser den helgade platsen
Jag vandrar uppför de kända stigarna
faller
hopp
löst
ned
vid sjöns sida
mellan de två vakande
i deras händer
brinner eld
sakt mod
vind
lägger
indigomantel över
hennes bönkropp
där blir hon
Hon
Jag ser den helgade platsen
slussar
En fråga öppnar ofta en väg, öppnar oftast en väg.
Se kanalerna framför dig,
nej dotter far inte till Kina och flodbäddarna,
vi skall inte vandra in i risfälten även om riskorn är elliptiska.
Stanna nu här, du skall inte till Egypten heller inte till de höga skogarna,
stanna nu här.
Se kanalernas slussar.
De höga murarna
byggda i trappor.
Stenblocken är vattenmörka
Kylda
Vattnet är långt ned
Antingen stilla eller forsande.
Det forsande vattnet dånar tystar allt runtom.
För att båtarna skall ta sig igenom finns stora kugghjul,
de klingar järnsånger då de snurras runt
med stav i hand
Portar öppnas sakta
Vattnet forsar dånar fyller
Tankalucka
Så är det med frågandet.
Livet flyter stilla,
En aning stiger fram
Du snurrar kugghjulen
Ställer frågan
Får svar
Vattnet, forsvattnet dånar
Röjer undan alla tvivel
Båten tar sig fram
Ut till
In i hav.
Där synes skeppet segla med fyllda segel
Att inte ställa frågan är till viss del att dö en liten bit
Det är ett slags hopplöshet.
Se kanalerna framför dig,
nej dotter far inte till Kina och flodbäddarna,
vi skall inte vandra in i risfälten även om riskorn är elliptiska.
Stanna nu här, du skall inte till Egypten heller inte till de höga skogarna,
stanna nu här.
Se kanalernas slussar.
De höga murarna
byggda i trappor.
Stenblocken är vattenmörka
Kylda
Vattnet är långt ned
Antingen stilla eller forsande.
Det forsande vattnet dånar tystar allt runtom.
För att båtarna skall ta sig igenom finns stora kugghjul,
de klingar järnsånger då de snurras runt
med stav i hand
Portar öppnas sakta
Vattnet forsar dånar fyller
Tankalucka
Så är det med frågandet.
Livet flyter stilla,
En aning stiger fram
Du snurrar kugghjulen
Ställer frågan
Får svar
Vattnet, forsvattnet dånar
Röjer undan alla tvivel
Båten tar sig fram
Ut till
In i hav.
Där synes skeppet segla med fyllda segel
Att inte ställa frågan är till viss del att dö en liten bit
Det är ett slags hopplöshet.
tänke
Tänke är hennes namn
jungfrulig
vacker
ren
hon är given ur gudars hand
hon flyger silverstrimmas
vitvingar
vida ringar
högt upp i skyn höres hennes sång
skriande
skränande
störande
pilar
skär blå sidenslöjors svall
blåskimmer faller ned i höga bergens dalar
där luften andas rena klanger
är
hög
i
är
fri
silverklockor mässingsklockor
klockor bjällror
klanger
skira
följer
hennes sånger är skriande skärande
är frihet
skär blå sidenslöjors svall
faller in i dalen
hon stiger fram ur bergens händer
skira blå är hennes kjolblad solögon ler i hennes hjärta
Solbruden i blå sidenkjolsvall
hon bugar sig inför
minns
är åter högt upp på klippans rand
ser de höga bergens dalar
utan tvekan
kastar hon sig ut
högt upp i skyn höres hennes sång
skriande
skränande
övertoner
lyssna bakom
till hennes sannsångs
lycko insikt
hör jubelsångens mod
ickestörande
jag är i
i
i
i
hon är given ur gudars hand
hon flyger silverstrimmas
vitvingars
vida
Ringar
jungfrulig
vacker
ren
hon är given ur gudars hand
hon flyger silverstrimmas
vitvingar
vida ringar
högt upp i skyn höres hennes sång
skriande
skränande
störande
pilar
skär blå sidenslöjors svall
blåskimmer faller ned i höga bergens dalar
där luften andas rena klanger
är
hög
i
är
fri
silverklockor mässingsklockor
klockor bjällror
klanger
skira
följer
hennes sånger är skriande skärande
är frihet
skär blå sidenslöjors svall
faller in i dalen
hon stiger fram ur bergens händer
skira blå är hennes kjolblad solögon ler i hennes hjärta
Solbruden i blå sidenkjolsvall
hon bugar sig inför
minns
är åter högt upp på klippans rand
ser de höga bergens dalar
utan tvekan
kastar hon sig ut
högt upp i skyn höres hennes sång
skriande
skränande
övertoner
lyssna bakom
till hennes sannsångs
lycko insikt
hör jubelsångens mod
ickestörande
jag är i
i
i
i
hon är given ur gudars hand
hon flyger silverstrimmas
vitvingars
vida
Ringar
ensamsteg klingar dalsänka
Stenar viker undan
Skarphörn
Lindar damm mjukt under
Dödslängtan
Hon vet
Stunden
Nalkas
Hon söker
Väntans
Plats
Ser älskad bergsplatå
Lyfts av örnens vingar in i stenars helgade krets
Vita Varg
Kom
Han kommer vakar vid hennes sida
Är henne alltid nära
Skarphörn
Lindar damm mjukt under
Dödslängtan
Hon vet
Stunden
Nalkas
Hon söker
Väntans
Plats
Ser älskad bergsplatå
Lyfts av örnens vingar in i stenars helgade krets
Vita Varg
Kom
Han kommer vakar vid hennes sida
Är henne alltid nära
steg in i handen
Steg in i handen
Den goda
Kände
Handen slutas om
Upplöstes
I
Allt
Handen den goda
Log
Öppnades
Mitt vara
Stoffskimmers fridsglädje
Stoffliv
Var förenat
Ett
I
Allt
Med
Ursprungets
Stjärnjungfrur
Vi log i natthamn
Den goda
Kände
Handen slutas om
Upplöstes
I
Allt
Handen den goda
Log
Öppnades
Mitt vara
Stoffskimmers fridsglädje
Stoffliv
Var förenat
Ett
I
Allt
Med
Ursprungets
Stjärnjungfrur
Vi log i natthamn
Fågeln
Varje dags natt, varje natts dag hör du henne, ser du henne.
Då du inte ser henne inte hör henne anar du hennes närhet,
känner hennes vingar famna luften,
Vind bär henne.
Hon är ett med hav, med vind,
Med alla strömmars rörelse.
Hon, fågeln du ser är allt det du skriver;
det lever en fågel här, hon seglar natt,
vind strömmar,
hon finner väg till hav,
badar vattens strömmar,
Luftströmmar för.
I gryningen höres hon stiga in i träds krona,
hon lindar vingarna om,
Hon sover dröm.
Barnen vaknar med lätta sommarsteg skyndar till havs strand
finner fjäderkrona sjunger högt i skyn,
ett av barnen finner lös fjäder,
fjäder föll in i hand,
hav strömmar in till strand,
Väter varsamt.
Barnet sveper mjukt med vänstra handen över,
smeker slät,
lyfter högra handen fattar om
fjäder.
Spetsen tindrar glimmar,
Barnet skriver
Hav
Sol
Vind
Liv.
Hon, fågeln vackerfågeln
sitter i träds krona
Hon ser,
bär dags sånger in i händers skålar lockar löven
risslar rasslar i vinds smekande rörelse
Fågels vingar höres mjuka lyfta droppar ur blads skålar
Klingande klanger av
svärdsdansers blixtrande
av regn,
dansande
Droppar knoppar vattenknoppar öppnas
Kristallotus seglar i himlens hav
strör klarhet in i ögons
Längtans brunnar.
Fågeln sjunger vida kring:
Nätter lever i dagars skönhet, är stjärnors ljus är blommors skålar
Drömmar spinner trådar
Vingar vaknar
Vingar slöjor
Händer
Fjäril ler, siden skrudens molnslöjor vandrar sjö
droppar stiga klinga
sjunger
sjung mitt hjärtas innerliga tack till natten,
Nattens skönhet är fri, fridsam, vind smeker stilla träds kronorlöv blad risslar rasslar drömmar vävastrådar spinnas
Fågel vaggar drömFjäril ler
sidenskruden stiger in i himlars havskira slöjordansar över sjö
droppar stiger
Fågels vingar famnar
bär mitt
hjärta
in
Tecknen andas djupa vattenströmmar
Hav sköljer in till strand,
vita anemoner
bubbelskum
famnar
om
För in i hamn
Barnet lyfter fjäder ser
Spetsen tindra glimma,
Barnet känner
Vind Hav
Sol
Liv.
Då du inte ser henne inte hör henne anar du hennes närhet,
känner hennes vingar famna luften,
Vind bär henne.
Hon är ett med hav, med vind,
Med alla strömmars rörelse.
Hon, fågeln du ser är allt det du skriver;
det lever en fågel här, hon seglar natt,
vind strömmar,
hon finner väg till hav,
badar vattens strömmar,
Luftströmmar för.
I gryningen höres hon stiga in i träds krona,
hon lindar vingarna om,
Hon sover dröm.
Barnen vaknar med lätta sommarsteg skyndar till havs strand
finner fjäderkrona sjunger högt i skyn,
ett av barnen finner lös fjäder,
fjäder föll in i hand,
hav strömmar in till strand,
Väter varsamt.
Barnet sveper mjukt med vänstra handen över,
smeker slät,
lyfter högra handen fattar om
fjäder.
Spetsen tindrar glimmar,
Barnet skriver
Hav
Sol
Vind
Liv.
Hon, fågeln vackerfågeln
sitter i träds krona
Hon ser,
bär dags sånger in i händers skålar lockar löven
risslar rasslar i vinds smekande rörelse
Fågels vingar höres mjuka lyfta droppar ur blads skålar
Klingande klanger av
svärdsdansers blixtrande
av regn,
dansande
Droppar knoppar vattenknoppar öppnas
Kristallotus seglar i himlens hav
strör klarhet in i ögons
Längtans brunnar.
Fågeln sjunger vida kring:
Nätter lever i dagars skönhet, är stjärnors ljus är blommors skålar
Drömmar spinner trådar
Vingar vaknar
Vingar slöjor
Händer
Fjäril ler, siden skrudens molnslöjor vandrar sjö
droppar stiga klinga
sjunger
sjung mitt hjärtas innerliga tack till natten,
Nattens skönhet är fri, fridsam, vind smeker stilla träds kronorlöv blad risslar rasslar drömmar vävastrådar spinnas
Fågel vaggar drömFjäril ler
sidenskruden stiger in i himlars havskira slöjordansar över sjö
droppar stiger
Fågels vingar famnar
bär mitt
hjärta
in
Tecknen andas djupa vattenströmmar
Hav sköljer in till strand,
vita anemoner
bubbelskum
famnar
om
För in i hamn
Barnet lyfter fjäder ser
Spetsen tindra glimma,
Barnet känner
Vind Hav
Sol
Liv.
hon minns
Hon sitter vid källan med vidjegrenar runt sig
hon flätar korg av pil
Hennes bröst gråter av övergivet hopp
han lämnade henne
med sorgesteg.
Hon flätar korg av pil, hon bär korgen på ryggen
korgen lyssnar till hennes kotsånger
vattenströmmar ringlar
söker giva liv.
Hon vandrar genom skogens skönhet andas vila
sol finner öppnar glänta till äng
hon böjer sig ödmjukt inför
smeker ängens örter ber varsamt om lov
plockar dem bär dem i
korgens händer.
Genom dagars nätter genom årens strömmar
vandrar hennes livssteg
hon möter ett barn
många barn
av livet
ser deras sårsorger
hon tar örter ur korgen, lindrar barnens plågor
hon nynnar sånger
till helande liv.
Hon minns det övergivna hoppets sorgsteg
Omvandlar det till
kärleks lov.
hon flätar korg av pil
Hennes bröst gråter av övergivet hopp
han lämnade henne
med sorgesteg.
Hon flätar korg av pil, hon bär korgen på ryggen
korgen lyssnar till hennes kotsånger
vattenströmmar ringlar
söker giva liv.
Hon vandrar genom skogens skönhet andas vila
sol finner öppnar glänta till äng
hon böjer sig ödmjukt inför
smeker ängens örter ber varsamt om lov
plockar dem bär dem i
korgens händer.
Genom dagars nätter genom årens strömmar
vandrar hennes livssteg
hon möter ett barn
många barn
av livet
ser deras sårsorger
hon tar örter ur korgen, lindrar barnens plågor
hon nynnar sånger
till helande liv.
Hon minns det övergivna hoppets sorgsteg
Omvandlar det till
kärleks lov.
eftertraktan
Den lycklige eftertraktar icke den yttre rikedomen
den lycklige vet att den rikedomen sinar
den inre rikedomen växer
är hjärtats sjö
vid den sjön
synes de stiga fram
de vandrar från vida vilsemarker
dricker liv
finner hjärtknoppar
känner egna
hjärtsjön slå ut i blom
det röda dammet lägrar sig
i regnhänder
Träd reser sina liv
är
Savannblommor
i röda himlens hav
den lycklige vet att den rikedomen sinar
den inre rikedomen växer
är hjärtats sjö
vid den sjön
synes de stiga fram
de vandrar från vida vilsemarker
dricker liv
finner hjärtknoppar
känner egna
hjärtsjön slå ut i blom
det röda dammet lägrar sig
i regnhänder
Träd reser sina liv
är
Savannblommor
i röda himlens hav
lösa trådar
Hennes skrud är trasad
trådar
hänger lösa längtar helhet
håret det en gång vackra böljande
hennes kvinnofägring
har mist sin lyster
stegen är grånade
utan dansliv
hon öppnar bröstet
ropar
Älskade se min grav
tomrummet du efterlämnade
mitt hjärtas vingar är dig givna
de höljer dig varsamt i kärlek
mina steg tynar sakta bort
mitt hjärtas kärlek förblir din gåva
Älskade lev lycklig
låt min gåva
bli din
kraft
var kärlek i livet
trådar
hänger lösa längtar helhet
håret det en gång vackra böljande
hennes kvinnofägring
har mist sin lyster
stegen är grånade
utan dansliv
hon öppnar bröstet
ropar
Älskade se min grav
tomrummet du efterlämnade
mitt hjärtas vingar är dig givna
de höljer dig varsamt i kärlek
mina steg tynar sakta bort
mitt hjärtas kärlek förblir din gåva
Älskade lev lycklig
låt min gåva
bli din
kraft
var kärlek i livet
hon hör
Hon
hör hjärtats bön
ropar
in i stenögons
tårsvall
rött
mina händer äro skålar
med längtan
till
fyllda äro de
med omsorg
med ömhet
med
allt det du önskar
med allt det du drömt
med det drömda drömt
det du aldrig slutat drömma
mina händer lyfter drömmens slöja
du kysser
vägens
rosor
Hon
hör hjärtats bön
hör hjärtats bön
ropar
in i stenögons
tårsvall
rött
mina händer äro skålar
med längtan
till
fyllda äro de
med omsorg
med ömhet
med
allt det du önskar
med allt det du drömt
med det drömda drömt
det du aldrig slutat drömma
mina händer lyfter drömmens slöja
du kysser
vägens
rosor
Hon
hör hjärtats bön
vid sjön
Du var vid sjön, såg bottnen
små fiskar simmade runt dina fötter
Vattnet omslöt dig med värme
Molnen var seglande fria vackra hade lämnat regnet bortom denna sal
åsktrumman sov stilla, spjuten stod lutade till varandra
Tältduken slöts runt
Elden brann i stenars krets
Plirögon, rynkiga åldersvisdoms ansikten log kärlek
Berättade liv för dig
de höga träden susade vind, vida fria gräsängder ropade, hästarnas hovar dånade glädjedjup ur jord, klipporna reste sig höga röda, örnen seglade vingbredd lyfte dig in i vingfamn seglade seglade
lade dig vid stranden av sjön
du var vid sjön, såg bottnen
små fiskar simmade runt dina fötter
Vattnet omslöt dig med värme
Sol vandrade
Vattnet färgades rost
röd rost
Venus
nynnade stilla vågrörelse
Sol gick i moln
Vattnet färgades smaragd
grön smaragd
Venus
nynnade stilla vågrörelse
Vattnet omslöt dig med värme
Sol vandrade
små fiskar simmade runt dina fötter
Vattnet omslöt dig med värme
Molnen var seglande fria vackra hade lämnat regnet bortom denna sal
åsktrumman sov stilla, spjuten stod lutade till varandra
Tältduken slöts runt
Elden brann i stenars krets
Plirögon, rynkiga åldersvisdoms ansikten log kärlek
Berättade liv för dig
de höga träden susade vind, vida fria gräsängder ropade, hästarnas hovar dånade glädjedjup ur jord, klipporna reste sig höga röda, örnen seglade vingbredd lyfte dig in i vingfamn seglade seglade
lade dig vid stranden av sjön
du var vid sjön, såg bottnen
små fiskar simmade runt dina fötter
Vattnet omslöt dig med värme
Sol vandrade
Vattnet färgades rost
röd rost
Venus
nynnade stilla vågrörelse
Sol gick i moln
Vattnet färgades smaragd
grön smaragd
Venus
nynnade stilla vågrörelse
Vattnet omslöt dig med värme
Sol vandrade
under trädet
Han satt under det stora trädet
hade somnat in i
sin självgodhets solfamn
drömde om hennes kropps liv
hon som var en av Hennes döttrar
Hon
kände hans drömska andetag
de framtagna bilderna
Hennes
jordvingar var kronblad runt
han tilläts
andades in hennes doft
märkte ej mörkermolnen
*
Det plötsliga är aldrig plötsligt
Det visar alltid sina händer innan
*
Han sitter under det stora trädet
i klar solfamn
han hade somnat in vaken
drömde om hennes kropps liv
hon som var en av Hennes döttrar
Modern kände hans drömska andetag,
de fria bilderna
Hennes jordvingar var kronblad runt
han tilläts, andades in hennes doft
det stora trädet andades bar knotiga visdomsgrenar
hörkände hennes mörkermoln
såg faran
det stora trädet andades bar knotiga visdomsgrenar
öppnade blad, händer fyllda av kärlek
vind susade runt
löven rasslade risslade
viskade; vakna.
han såg mörkermolnen, reste sig, skyndade till hennes sida.
hade somnat in i
sin självgodhets solfamn
drömde om hennes kropps liv
hon som var en av Hennes döttrar
Hon
kände hans drömska andetag
de framtagna bilderna
Hennes
jordvingar var kronblad runt
han tilläts
andades in hennes doft
märkte ej mörkermolnen
*
Det plötsliga är aldrig plötsligt
Det visar alltid sina händer innan
*
Han sitter under det stora trädet
i klar solfamn
han hade somnat in vaken
drömde om hennes kropps liv
hon som var en av Hennes döttrar
Modern kände hans drömska andetag,
de fria bilderna
Hennes jordvingar var kronblad runt
han tilläts, andades in hennes doft
det stora trädet andades bar knotiga visdomsgrenar
hörkände hennes mörkermoln
såg faran
det stora trädet andades bar knotiga visdomsgrenar
öppnade blad, händer fyllda av kärlek
vind susade runt
löven rasslade risslade
viskade; vakna.
han såg mörkermolnen, reste sig, skyndade till hennes sida.
med kroppsmantel
stiger jag in i vattnet
längtar till havet, känner vattnet
upplever att kroppsmanteln flyter av mig
är vatten
Fri
känner kroppsfrihet
känner vad buren är
att vara buren är
längtar till havet, känner vattnet
upplever att kroppsmanteln flyter av mig
är vatten
Fri
känner kroppsfrihet
känner vad buren är
att vara buren är
stiger in i hav
mörka vackermoln
blommande händer smeker trummans hud
visdoms
vishets
varm värme
varma blodsströmmars drömmar
rubinstrålar i
smaragds
hand
regnglittersång
blommande händer
känner hudars hud
hjärta vaknar
vattenfall stiger in i hav
ögon
andas ljus
vindars vackra hjärtrytm pulserande
fåglar
dansande vingsånger
silverpilars
guld
spets
alltets vävande skönhet
i sjön seglar
blomma
Skir
blommande händer smeker trummans hud
visdoms
vishets
varm värme
varma blodsströmmars drömmar
rubinstrålar i
smaragds
hand
regnglittersång
blommande händer
känner hudars hud
hjärta vaknar
vattenfall stiger in i hav
ögon
andas ljus
vindars vackra hjärtrytm pulserande
fåglar
dansande vingsånger
silverpilars
guld
spets
alltets vävande skönhet
i sjön seglar
blomma
Skir
livssteg
Steg
skapade av och med givmild hand
till livsförverkligande
steg
Sulor
anpassade till vägen och avpassade till foten
material och form
sammanhörda
detta är underlädret
livet är ett sant verkande under
understegen är sulornas livsförverkligande.
ovanlädret är även det anpassat och avpassat
material och form
sammanhörda
skon är runt foten, foten bär dina steg
Se skönheten
skon skulle ramla av om det inte fanns
band
skosnören, band
gyllenband
röda band
band korsar varandra
sammanbinder
sammanhörda
skapade av och med givmild hand
till livsförverkligande
steg
Sulor
anpassade till vägen och avpassade till foten
material och form
sammanhörda
detta är underlädret
livet är ett sant verkande under
understegen är sulornas livsförverkligande.
ovanlädret är även det anpassat och avpassat
material och form
sammanhörda
skon är runt foten, foten bär dina steg
Se skönheten
skon skulle ramla av om det inte fanns
band
skosnören, band
gyllenband
röda band
band korsar varandra
sammanbinder
sammanhörda
handmöjlighet
framsträckt hand
mötande hand
se mötet
känn mötet
händerna blir kärleksskålar
Kärleksskålars händer
vingar
händer
hjärtgärning
mötande hand
se mötet
känn mötet
händerna blir kärleksskålar
Kärleksskålars händer
vingar
händer
hjärtgärning
vackerslända
vackerslända
hennes vingar sjunger rädsla
snart skall jag varsamt kupa händerna runt henne
lyfta henne
Ut
in i sitt hem
hennes vingar sjunger rädsla
snart skall jag varsamt kupa händerna runt henne
lyfta henne
Ut
in i sitt hem
önskebrunn
Jag stod vid önskebrunnen
i stjärnklart nattljus
såg
alla glittrande mynt
i
rödskimrande
vattenönskan
i stjärnklart nattljus
med
silversmycket
jag en gång
för så länge sedan
mottagit
i evig andnings solström
ur hennes hand
såg
ansiktet skymta
långt ned
nära
kastade smycket i
bad;
tag mig hem in i din famn.
i stjärnklart nattljus
såg
alla glittrande mynt
i
rödskimrande
vattenönskan
i stjärnklart nattljus
med
silversmycket
jag en gång
för så länge sedan
mottagit
i evig andnings solström
ur hennes hand
såg
ansiktet skymta
långt ned
nära
kastade smycket i
bad;
tag mig hem in i din famn.
trollslända
Du vandrar på vägen, syrsorna höres sjunga
Gräset vajar vind
Stegen är hörbara
Ohörbara
Dammet
ligger
Stilla
Du sträcker fram handen
Ditt älsklingsgräs är där
Inramar bäcken
En trollslända dansar framför dig
Du beundrar
Stannar i
Trollsländan
Spinner skrudar av glasvingar
Lägges runt de sörjandes böjda gestalter
Gräset vajar vind
Stegen är hörbara
Ohörbara
Dammet
ligger
Stilla
Du sträcker fram handen
Ditt älsklingsgräs är där
Inramar bäcken
En trollslända dansar framför dig
Du beundrar
Stannar i
Trollsländan
Spinner skrudar av glasvingar
Lägges runt de sörjandes böjda gestalter
nyckel i hav
jag ser en stor glaskula, såpbubbla.
Egentligen är det skiraste kristall,
vingar av glas.
Benämner det jag ser för såpbubbla ty den benämningen lyfter fram färgerna i bubblan. Färgerna är verkligen opalens guldregnbågsljus.
Gudomens hand håller stämgaffelns öga,
andas däri.
Bubbla seglar in i vind, bärs till hav, följer ström.
Finner livsstrand.
Bubblan visar öppning, springa öppnas av,
strimma av liv.
Jag sitter vid stranden med nyckel i hand,
i kärlek låser jag egenviljan.
Kastar nyckeln i hav,
stiger in i bubblan,
är innesluten av ljus
Seglar med vind.
jag ser en stor glaskula, såpbubbla
Egentligen är det skiraste kristall,
vingar av glas.
Benämner det jag ser för såpbubbla ty den benämningen lyfter fram färgerna i bubblan. Färgerna är verkligen opalens guldregnbågsljus.
Gudomens hand håller stämgaffelns öga,
andas däri.
Bubbla seglar in i vind, bärs till hav, följer ström.
Finner livsstrand.
Bubblan visar öppning, springa öppnas av,
strimma av liv.
Jag sitter vid stranden med nyckel i hand,
i kärlek låser jag egenviljan.
Kastar nyckeln i hav,
stiger in i bubblan,
är innesluten av ljus
Seglar med vind.
jag ser en stor glaskula, såpbubbla
skuggljus
Hennes längtans hav
Andas
Andas dröm
Hennes grenar smeker yta
Hans ansikte
Uppenbaras
Deras ögonljus
Är ett
Löv faller
Hon kysser hans ansikte fritt
Andas
Andas dröm
Hennes grenar smeker yta
Hans ansikte
Uppenbaras
Deras ögonljus
Är ett
Löv faller
Hon kysser hans ansikte fritt
vindmun
Sol
möter blad
trädskugga faller av
bjuds in
vita nervtrådar framträder
strålar
i grönoval
blad rullar sig samman
vindmun sluter om
toner ljuder höga
ljudar
Höga
möter blad
trädskugga faller av
bjuds in
vita nervtrådar framträder
strålar
i grönoval
blad rullar sig samman
vindmun sluter om
toner ljuder höga
ljudar
Höga
oform
Droppe till droppe
till droppe
Stiger ur sand
Ur
form
fast form till flytande väsen
till ånga
kroppen är fast form
Droppar föll ned
blev form
strömmar vänder från oform till form
till oform.
till droppe
Stiger ur sand
Ur
form
fast form till flytande väsen
till ånga
kroppen är fast form
Droppar föll ned
blev form
strömmar vänder från oform till form
till oform.
pärlfolken
Hav andas
sandvågor är kropp
Hennes vackerkropp
livmoder
Livets Moder
andas rosenblad
Hav, silverhav, guldhav, livs hav
turkos blå salt
koraller
svävande mjukt hår
mun med rosenröda läppar öppnas
bubblor
är skapande, röd kärleks kraft
är ord, syresatta ord,
livgivande händer
Pärlfolken stiger upp ur havs andning
sandvågor är kropp
Hennes vackerkropp
livmoder
Livets Moder
andas rosenblad
Hav, silverhav, guldhav, livs hav
turkos blå salt
koraller
svävande mjukt hår
mun med rosenröda läppar öppnas
bubblor
är skapande, röd kärleks kraft
är ord, syresatta ord,
livgivande händer
Pärlfolken stiger upp ur havs andning
tvåett
Hon satt helt stilla vid kanten av tjärnen
såg dess svarta solskiva.
omgiven var hon av vindens leende
hon lyftes
hon satt helt stilla vid kanten av månsilversjön
såg dess svarta månskiva
omgiven var hon av vindars leende
strök med varlig hand över
hon såg hans ansikte vänt till svar
hon böjde sig till
deras ansikten blev ett.
såg dess svarta solskiva.
omgiven var hon av vindens leende
hon lyftes
hon satt helt stilla vid kanten av månsilversjön
såg dess svarta månskiva
omgiven var hon av vindars leende
strök med varlig hand över
hon såg hans ansikte vänt till svar
hon böjde sig till
deras ansikten blev ett.
i din famn
I din famn
somnar jag stilla
i vakenljus
stiger ur kropp
vandrar in i själsäng
lyfter fri in i sfinxsfär
andas
natts ljus
in i
dags mörker
somnar jag stilla
i vakenljus
stiger ur kropp
vandrar in i själsäng
lyfter fri in i sfinxsfär
andas
natts ljus
in i
dags mörker
ställd fråga
Länge hade de irrat i förtorkade markers dammvirvlar
Fötterna var rivna
Munnen var en torkad brunn
Läppar var spruckna
Ögonen
Strålade klara
Vingar vida susande vemodssång
Ekon av evig andning
Förde dem till berget
De blickade in i grottans mörkeröga
Lyssnade stilla
Andades
De lyssnade efter vilddjurs hungrande klor
De lyssnade efter vilddjurs tillåtelse
De var icke fridsstörare
De ställde frågan
Fick svar
Fötterna var rivna
Munnen var en torkad brunn
Läppar var spruckna
Ögonen
Strålade klara
Vingar vida susande vemodssång
Ekon av evig andning
Förde dem till berget
De blickade in i grottans mörkeröga
Lyssnade stilla
Andades
De lyssnade efter vilddjurs hungrande klor
De lyssnade efter vilddjurs tillåtelse
De var icke fridsstörare
De ställde frågan
Fick svar
mot mina länder
Dina händer
vilar tryggt mot mina länder
våra barn
lever solsångers dans
i vårkärleks
sommarkärlek
så långt bort från alla tings vara
så nära tingshas klanger
dina händer
vilar tryggt mot mina länder
vi är ett hjärta
våra barn dansar solsångers dans.
vilar tryggt mot mina länder
våra barn
lever solsångers dans
i vårkärleks
sommarkärlek
så långt bort från alla tings vara
så nära tingshas klanger
dina händer
vilar tryggt mot mina länder
vi är ett hjärta
våra barn dansar solsångers dans.
sättande
Ytterögon såg
isen bländande
hörde issångernas
sättande
sång
vandrade
borde
frysa
vara blåfrusen
kände fötternas rosenröda värme slå ut i blom
insåg
såg in i regnbågsdalens prismor
hörde
Kristallsångernas
sättande sångkärlek
isen bländande
hörde issångernas
sättande
sång
vandrade
borde
frysa
vara blåfrusen
kände fötternas rosenröda värme slå ut i blom
insåg
såg in i regnbågsdalens prismor
hörde
Kristallsångernas
sättande sångkärlek
möter
När dina hjärthänder berör mitt väsen
Smälter isen till blom
Min kropp böjs högre in i himlarna
Jag möter dig
Smälter isen till blom
Min kropp böjs högre in i himlarna
Jag möter dig
att vakna
Att vakna och vara den leende solen är inte tvekan.
Att vakna och vara den leende solen är strålande energier.
Att vakna i den leende solen är att inse Solkraftens verkan.
Med en mild smekning smeker Solhanden ditt liv
Omfamnar ditt liv med handen, inte hårt
Inte kvävande.
Den milda smekningen löser upp dig, din kroppsbundenhet.
Den omfamnande handen håller ditt vara i handen.
Så öppnas handen
ditt vara dansar
virvlar
in i etern
alletern
förenas med sitt ursprung
allts
ursprung
ur sprung
sprungen ur
Rosor
Stjärnhimlen.
Det är svårt att beskriva, levande beskriva bilden av handens öppnande ty det är en upplevelse, en djup innerlig upplevelse inom vilket allt försvinner/upphör samtidigt med en stark upplevelse av uppstigande, växande.
Ändå är beskrivandet så självklart lätt, eller rättare sagt skeendet så självklart lätt.
Visst är det en dans inom vilken, med vilken ditt vara förenas, sugs in, upptas i stjärnsfären.
Samtidigt är det röksignaler.
Nu ser du elden, du ser röken, du ser en man, en kvinna forma röksignaler med en filt.
Filten är en vinge.
Du finner inte ordet för den rörelsen; skaka en filt, men hur skall du kunna skaka en filt över elden, det är mer en fläktande rörelse, en andefläkt.
När du nu är i stjärnsfären inser du att du är en stjärna,
En sol i den stora Solens famn.
Du inser också att du alltid är i Moderns famn.
De vill inte se sitt barn gråta.
Livet är ljus,
Fader
Livet är värme,
Moder
Till kärlek.
Hälsa livet varje dag
känn hur du regnar in i handen
Hur handen varsamt öppnas
Lägger dig
I din bädd
Din jordbädd
Känn livet återvända.
Att vakna och vara den leende solen är strålande energier.
Att vakna i den leende solen är att inse Solkraftens verkan.
Med en mild smekning smeker Solhanden ditt liv
Omfamnar ditt liv med handen, inte hårt
Inte kvävande.
Den milda smekningen löser upp dig, din kroppsbundenhet.
Den omfamnande handen håller ditt vara i handen.
Så öppnas handen
ditt vara dansar
virvlar
in i etern
alletern
förenas med sitt ursprung
allts
ursprung
ur sprung
sprungen ur
Rosor
Stjärnhimlen.
Det är svårt att beskriva, levande beskriva bilden av handens öppnande ty det är en upplevelse, en djup innerlig upplevelse inom vilket allt försvinner/upphör samtidigt med en stark upplevelse av uppstigande, växande.
Ändå är beskrivandet så självklart lätt, eller rättare sagt skeendet så självklart lätt.
Visst är det en dans inom vilken, med vilken ditt vara förenas, sugs in, upptas i stjärnsfären.
Samtidigt är det röksignaler.
Nu ser du elden, du ser röken, du ser en man, en kvinna forma röksignaler med en filt.
Filten är en vinge.
Du finner inte ordet för den rörelsen; skaka en filt, men hur skall du kunna skaka en filt över elden, det är mer en fläktande rörelse, en andefläkt.
När du nu är i stjärnsfären inser du att du är en stjärna,
En sol i den stora Solens famn.
Du inser också att du alltid är i Moderns famn.
De vill inte se sitt barn gråta.
Livet är ljus,
Fader
Livet är värme,
Moder
Till kärlek.
Hälsa livet varje dag
känn hur du regnar in i handen
Hur handen varsamt öppnas
Lägger dig
I din bädd
Din jordbädd
Känn livet återvända.
naken
Hon ligger naken hud
vid havs strand
innesluten
sandkornblommor glittrar salta stänk i håret
vingsvep lyfter vita skirslöjor över
hans fotsteg äro nära
springa öppnas av
hans hand
kupas runt hennes hjärta
för en tidsstund
ser hennes ögon
ljusstrimma
han ser sanden rinna ut mellan fingrar
vid havs strand
innesluten
sandkornblommor glittrar salta stänk i håret
vingsvep lyfter vita skirslöjor över
hans fotsteg äro nära
springa öppnas av
hans hand
kupas runt hennes hjärta
för en tidsstund
ser hennes ögon
ljusstrimma
han ser sanden rinna ut mellan fingrar
på lina
Ögonblicken vandrade
på en lina
fjärran
nära
här
där
solstrålsdroppar blixtrade leenden
kastade boll
såpbubblor svävade fria
drömmars
liv
luften sjöng vingar
lindades om
spred skönhet vida ikring
höll vandringens ögonblick i hand
linan sträcktes över havs händer
vita ark hördes gladsmälla med vind
Havet
vände händerna upp
vita arken började blomma
stranden skimrade flimmerljus
linan log
böjde sitt ljus omkring
ögonblicken slog upp sin famn såg ringens gyllene krets
Vinden sjöng det finns inte början det finns inte slut
på en lina
fjärran
nära
här
där
solstrålsdroppar blixtrade leenden
kastade boll
såpbubblor svävade fria
drömmars
liv
luften sjöng vingar
lindades om
spred skönhet vida ikring
höll vandringens ögonblick i hand
linan sträcktes över havs händer
vita ark hördes gladsmälla med vind
Havet
vände händerna upp
vita arken började blomma
stranden skimrade flimmerljus
linan log
böjde sitt ljus omkring
ögonblicken slog upp sin famn såg ringens gyllene krets
Vinden sjöng det finns inte början det finns inte slut
eldflugor
De var renade
lämnade reningen
sökte eldens värme
trodde sig finna
fann dess förgörande egenskaper
ty deras sinnen var icke skolade till att möta eldens ande
de såg eldens inre skönhet
eftertraktade den
dess stillhet
innehade icke redskapen
greppade om dess yttring
flamman
blev eldflugor.
lämnade reningen
sökte eldens värme
trodde sig finna
fann dess förgörande egenskaper
ty deras sinnen var icke skolade till att möta eldens ande
de såg eldens inre skönhet
eftertraktade den
dess stillhet
innehade icke redskapen
greppade om dess yttring
flamman
blev eldflugor.
åldersögon
Älskade åldersögons hamn
giv mig åror
att ro
till
frids ro
giv mig det jag alltid sökt
Det
jag alltid visste
giv mig åror
att ro
till
frids ro
giv mig det jag alltid sökt
Det
jag alltid visste
fingertrappa
Kvinnosjälen
såg
stillhetens vingar
försvinna
stiga
upp i skyn
anade trådens sträckning
violmolnens ljus
händer
sänktes
ned
hon klättrade uppför
upp för fingras trappsteg
återfann
fann åter
stillheten i skyn
violmolnens ljushänder
kupades runt
såg
stillhetens vingar
försvinna
stiga
upp i skyn
anade trådens sträckning
violmolnens ljus
händer
sänktes
ned
hon klättrade uppför
upp för fingras trappsteg
återfann
fann åter
stillheten i skyn
violmolnens ljushänder
kupades runt
i dunhand
Hon såg från molnbädd
vita blommor
vita slöjor
vitas
steg
dunet seglade
svävade
in
drömde om vitmarker
såg
skottens stjälkars pärlors gröna öppnas
hon såg vitblommor
vissna
ned
stiga
in
i
viljande
vitas
steg.
vita blommor
vita slöjor
vitas
steg
dunet seglade
svävade
in
drömde om vitmarker
såg
skottens stjälkars pärlors gröna öppnas
hon såg vitblommor
vissna
ned
stiga
in
i
viljande
vitas
steg.
tärna
Tärna föll till jordsfär
önskan
ber
in
hon släppte vingarna
blev armar omfamnande
hon sågs
sågs
ej
barnet
kvinnan
Hennes tår smekte mjukt
ängder
gräsets silver sköljde solhav
klarhet strålade stark
han den vitpälsade var alltid runt henne kände
hennes gråtande fötter
tårs söndersmulade
knoppar
nedfallna valv av tungbördor
han slöt henne i sin famn
bad vingarna fria
hon
återvänder alltid till hans närhet.
önskan
ber
in
hon släppte vingarna
blev armar omfamnande
hon sågs
sågs
ej
barnet
kvinnan
Hennes tår smekte mjukt
ängder
gräsets silver sköljde solhav
klarhet strålade stark
han den vitpälsade var alltid runt henne kände
hennes gråtande fötter
tårs söndersmulade
knoppar
nedfallna valv av tungbördor
han slöt henne i sin famn
bad vingarna fria
hon
återvänder alltid till hans närhet.
längtan
De
hade tillrett bädden i skogssalen
den stora stenen bär mossa
bär vitskimrande hudar
givna av hennes
Nära
hon lades i bäddens famn
han fann henne stilla
knappt
skönjdes hennes andetag
hon viskade
Älskade
denna min vandring är över nu
det är dags att släppa
låt mig
gå
gå hem
hade tillrett bädden i skogssalen
den stora stenen bär mossa
bär vitskimrande hudar
givna av hennes
Nära
hon lades i bäddens famn
han fann henne stilla
knappt
skönjdes hennes andetag
hon viskade
Älskade
denna min vandring är över nu
det är dags att släppa
låt mig
gå
gå hem
avskedets stund
Älskade
Det är så att avskedets stund är kommen, gråt inte.
Det är så att avsked måste finnas, ser du bilden inom dig,
sommar, höst, vinter, vår, sommar, höst
Vinter
Vår
Handen glider ur
Glider
Ur
Den andres
Det är inte att glida ur
Det är att glidflyga
Ser du segelflygplanet, linan mellan motorflygplanet
Segelflygplanet lyfts, finner vind
Linan släpps
Vem är vad; jag lämnar min kropp, kroppen lämnar själen anden
Vem är vad vad är vem
I natts skönhet vilar jag i min bädd
I dags rörelse vilar jag i min kropp
I natts stillhet
Dansar jag molndans
Flyger fri
Det är en mjuk smekning
En vindpust
Älskade ser du bilden fjärran nära
två människor, två liv vandrar samman hand i hand
Den enen bliver kvar i jordsfären
Den andre har vandrat sina steg
Du ser dennes hand mjukt stiga ur den andres
En fjäder lyfts av vind
En sista gång
För denna gång
Möts deras fingertoppar
Den vilken blir kvar i jordsfären blickar upp
Mot
till molnen
Ser molnets gestalt omvandlas
Älskade
Sörj icke, jag vill att du dansar festglädje med mig
Så är det
Då stegen är givna
då väsendet har givit alla sina steg vidare in i jordsfären
förverkligat allas vår gemensamma vilja måste den tillåtas att vandra bort
Vandra bort
vidare - vidare
Vida
Fri
Fri till liv
Älskade
Det är inte att vandra bort det är att hämta upp
mångfaldigade steg för att giva alla stegen vidare
Håll mig inte kvar, var lycklig med livet med kärleken
Hålls väsendet kvar blir fötterna rivna eller det är mera så att väsendet inte längre har sulor under fötterna
Detta resulterar i blödande steg
Sårsteg.
Älskade
Allt är väl.
Det är så att avskedets stund är kommen, gråt inte.
Det är så att avsked måste finnas, ser du bilden inom dig,
sommar, höst, vinter, vår, sommar, höst
Vinter
Vår
Handen glider ur
Glider
Ur
Den andres
Det är inte att glida ur
Det är att glidflyga
Ser du segelflygplanet, linan mellan motorflygplanet
Segelflygplanet lyfts, finner vind
Linan släpps
Vem är vad; jag lämnar min kropp, kroppen lämnar själen anden
Vem är vad vad är vem
I natts skönhet vilar jag i min bädd
I dags rörelse vilar jag i min kropp
I natts stillhet
Dansar jag molndans
Flyger fri
Det är en mjuk smekning
En vindpust
Älskade ser du bilden fjärran nära
två människor, två liv vandrar samman hand i hand
Den enen bliver kvar i jordsfären
Den andre har vandrat sina steg
Du ser dennes hand mjukt stiga ur den andres
En fjäder lyfts av vind
En sista gång
För denna gång
Möts deras fingertoppar
Den vilken blir kvar i jordsfären blickar upp
Mot
till molnen
Ser molnets gestalt omvandlas
Älskade
Sörj icke, jag vill att du dansar festglädje med mig
Så är det
Då stegen är givna
då väsendet har givit alla sina steg vidare in i jordsfären
förverkligat allas vår gemensamma vilja måste den tillåtas att vandra bort
Vandra bort
vidare - vidare
Vida
Fri
Fri till liv
Älskade
Det är inte att vandra bort det är att hämta upp
mångfaldigade steg för att giva alla stegen vidare
Håll mig inte kvar, var lycklig med livet med kärleken
Hålls väsendet kvar blir fötterna rivna eller det är mera så att väsendet inte längre har sulor under fötterna
Detta resulterar i blödande steg
Sårsteg.
Älskade
Allt är väl.
avsked
Kvinna
Av sked
Av sked är du kommen i givandets gest
Skeden är av silver
Kvinnosilver
Du håller skedens svar
Varsamt
Utan att spilla en droppe
Tar du den till din mun
Ögons mun
Dricker solelixir
Av sked
Av Sol
Av Solhänders stjärnstoff.
Man
Av sked
Av sked är du kommen i givandets gest
Skeden är av guld
Mansguld
Du håller skedens svar
Varsamt
Utan att spilla en droppe
Tar du den till din mun
Ögons mun
Dricker silverelixir
Av sked
Av Måne
Av Månhänders stjärnstoff
Så talar era stämmor rena klanger
Kärleks klanger
Av sked
Av sked är du kommen i givandets gest
Skeden är av silver
Kvinnosilver
Du håller skedens svar
Varsamt
Utan att spilla en droppe
Tar du den till din mun
Ögons mun
Dricker solelixir
Av sked
Av Sol
Av Solhänders stjärnstoff.
Man
Av sked
Av sked är du kommen i givandets gest
Skeden är av guld
Mansguld
Du håller skedens svar
Varsamt
Utan att spilla en droppe
Tar du den till din mun
Ögons mun
Dricker silverelixir
Av sked
Av Måne
Av Månhänders stjärnstoff
Så talar era stämmor rena klanger
Kärleks klanger
ekosteg
Deras steg susade över vägar
Ekot av dem
Dog bort
Deras steg susade med väg
Ekot av dem
Uppstod
Till
Framtidsvision
De synes dansa i varandras famn
I varandesfamn
I skymningens gryning
Ekot av dem
Dog bort
Deras steg susade med väg
Ekot av dem
Uppstod
Till
Framtidsvision
De synes dansa i varandras famn
I varandesfamn
I skymningens gryning
ankarkärlek
Fantasi
Fantasteri
till
vinstdrivande väg
Ankarglömska
skeppet
glider ut ur hamnen
vind vaknar
skeppet slår mot klipporna
går på grund
in i grund
ankaret var icke förankrat
jordfäst
havsfäst
handen vaknar
förtöjer
skeppet vaggar nattsömn i stjärnhamn
fostret vaggar i moderns hamn
fantasteri i en bejakande upplevelse
fantasteriet är fantastiskt
underbart
under
bart
skuttglädje
fantasion
solstrålars
meningsförankrade
ankarkärlek
...
vågvirvlar lindas
runt vatten
försvinna
bli
en skål
Kropp
Tar in liv
Möter
Sand tar in liv
Vatten
Jord
Luft
Varje steg lever
i varje sandkorn
I varje vattendroppe
I varje
Varje
Lindar sandmantel runt
Lindar Sandkorn runt
sandkorn
Intet upphör
Allt är
Evig rörelse
Fantasteri
till
vinstdrivande väg
Ankarglömska
skeppet
glider ut ur hamnen
vind vaknar
skeppet slår mot klipporna
går på grund
in i grund
ankaret var icke förankrat
jordfäst
havsfäst
handen vaknar
förtöjer
skeppet vaggar nattsömn i stjärnhamn
fostret vaggar i moderns hamn
fantasteri i en bejakande upplevelse
fantasteriet är fantastiskt
underbart
under
bart
skuttglädje
fantasion
solstrålars
meningsförankrade
ankarkärlek
...
vågvirvlar lindas
runt vatten
försvinna
bli
en skål
Kropp
Tar in liv
Möter
Sand tar in liv
Vatten
Jord
Luft
Varje steg lever
i varje sandkorn
I varje vattendroppe
I varje
Varje
Lindar sandmantel runt
Lindar Sandkorn runt
sandkorn
Intet upphör
Allt är
Evig rörelse
silversked
Han sträcker fram silverskeden
säger leende
sätt dig däri
tumme och pekfinger håller skaft
gungeligunga
vaggelivagga
gungas
vaggas
sov så sött
skaftet är
en bladform
ovalform
skeden är en skål
en halv valnöt
Är en skål
Är en skedform
mun utan ansikte
tag silverskeden i din mun
dyker upp
stiger fram
inom
jag får upplevelsen av; väg dina ord och bli buren
inser vad orden: hålla skeden i vacker hand betyder
den glupske greppar hårt om
den kännande
balanserar skeden
bladet
känner exakt vad den har behov av
denne roffar icke, äter icke glupskt
denne kvävs icke
*
*
ord uttalas
vinst eller förlust
frågan är
om förlusten är vinsten
Ur
Indigomantels andning
Synes stjärndiademets himmelsgulds
Silverstrålar
Diamanter samlas
Håller råds lag
*
*
*
Ur molnhand
Sträckes silversked
Klaraste stjärnvatten
Tindrar
Känn ditt innervattens
Varmkällor
säger leende
sätt dig däri
tumme och pekfinger håller skaft
gungeligunga
vaggelivagga
gungas
vaggas
sov så sött
skaftet är
en bladform
ovalform
skeden är en skål
en halv valnöt
Är en skål
Är en skedform
mun utan ansikte
tag silverskeden i din mun
dyker upp
stiger fram
inom
jag får upplevelsen av; väg dina ord och bli buren
inser vad orden: hålla skeden i vacker hand betyder
den glupske greppar hårt om
den kännande
balanserar skeden
bladet
känner exakt vad den har behov av
denne roffar icke, äter icke glupskt
denne kvävs icke
*
*
ord uttalas
vinst eller förlust
frågan är
om förlusten är vinsten
Ur
Indigomantels andning
Synes stjärndiademets himmelsgulds
Silverstrålar
Diamanter samlas
Håller råds lag
*
*
*
Ur molnhand
Sträckes silversked
Klaraste stjärnvatten
Tindrar
Känn ditt innervattens
Varmkällor
luft tomt
lufttomt
rum
luften är där alltid
ordtomt rum
luften är inte formad i detta rum
det är det tommaste tomma, det mest fyllda
*
musik väver
runt dig
löser upp kroppen
du är elementens rörelse
du är tommaste tomma
Mest fyllda
det finns många visande bilder av detta tillstånd
den vackraste är;
stå med fötterna brett isär
säg
Aah
i kärlek
känn värmen stiga upp
lyft armarna
säg
Aah
i kärlek
känn ljuset fylla dig
känn ljuset
känn värmen
lyfta din mun in i leende
ditt ansikte är nu
leende värmes ljus
rum
luften är där alltid
ordtomt rum
luften är inte formad i detta rum
det är det tommaste tomma, det mest fyllda
*
musik väver
runt dig
löser upp kroppen
du är elementens rörelse
du är tommaste tomma
Mest fyllda
det finns många visande bilder av detta tillstånd
den vackraste är;
stå med fötterna brett isär
säg
Aah
i kärlek
känn värmen stiga upp
lyft armarna
säg
Aah
i kärlek
känn ljuset fylla dig
känn ljuset
känn värmen
lyfta din mun in i leende
ditt ansikte är nu
leende värmes ljus
svärdet stiger upp
Svärdet stiger upp ur den djupa sjön,
ur
dimman
urdimman
det strålar en sol på dess spets; en pärla
strålarna visar den inre stjärnans samlade - ”komprimerade” ljus
visar strålarnas effekter
energiströmmar
Allt
stiger fram klarare
Allt
faller samman
vittrar samman
vittrar är här att bli inget i allt
Allt i inget.
*
*
*
ett skifte
inom varje väsen
ett färg- klang- skiftande
allts skifte
skifte andas färg
skiftens
ande
andeögat öppnas
ett skifte träder ljus in i själs tyngd
Svärdet stiger upp ur den djupa sjön,
ur
dimman
urdimman
det strålar en sol på dess spets; en pärla
ur
dimman
urdimman
det strålar en sol på dess spets; en pärla
strålarna visar den inre stjärnans samlade - ”komprimerade” ljus
visar strålarnas effekter
energiströmmar
Allt
stiger fram klarare
Allt
faller samman
vittrar samman
vittrar är här att bli inget i allt
Allt i inget.
*
*
*
ett skifte
inom varje väsen
ett färg- klang- skiftande
allts skifte
skifte andas färg
skiftens
ande
andeögat öppnas
ett skifte träder ljus in i själs tyngd
Svärdet stiger upp ur den djupa sjön,
ur
dimman
urdimman
det strålar en sol på dess spets; en pärla
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)