hon viker sakta dagsskruden
i särskilda
skarpa
veck
eld åser
rörelsen
ansiktet är
sorgsenhet
matt
barfota
står kvinnan i månsilvrande
ruta
stjärnfrön andas himlajordar
den vita nattskruden
den med knyppelrosor
faller mjukt
ned över
vågor av vitt siden
kvinnan
nattbruden
lägger sig i bädden
sluter ögon
andas drömrosens blad
bäddfågel
lyfter henne
in i träd
hon föds
varje
natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar