isbergen gnistrar
de
vilka andas
ovan
ytan
blågnistrande
andning
toner strömmar i luftfenor
ishav
andas
kyla
kyldimma
kylrök
sveper
andedräktdroppar ljuder
en av slöjdanserskorna
lyfter ena fliken av baldakinens öga
rött
andas
ett
berg
du möter
isbjörnen
där det blå hjärtat andas
ljudar
valen
ur djupgrund
sjögräs andas
böljande blå
havsfingrar spelar med vindens
lyra
han sporrar hästen med
välvilliga
hälar
rider med eld i ansiktsoval
ögonellipser är strålande
följande
han rider – de rider vägen
slingrannde
är du vägledarormen
visdomsfabeln
vilken leder
vägen
genom grönskande ängder
där i gräs är böljande smaragdhav
mjuka svepande händer rör vid
molnklara baldakiner
soltemplets trappa
leder etapper
kronhaven
andas i
rötter
av
måntemplets
rena
silver
klangs
blad
jag har sett dig
ser dig
han rider – de rider i sporrsträck
stigen
vägen
i kretsen av berg
till
sjön
jag har stigit in i sjön
lagt isbladen över ytan
jag ser dem
du ser sjöns glittrande öga
jag har lagt isbladen över
ty jag ber ljuden skänka min hörsel vila
ljuden är här milda
inbäddade i
bomullsfältens dröm
fågel rödbröst
landar mjukt
i hans
hand
och isarna
råmar
lägger sig
gnisslandedånande
tillrätta
trummans hud spricker
allt
är
tyst
fyllt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar