ni torde ej behöva önska er
tala om
under
mirakler
magi
ty allt detta lever i varje
allt
ni är
allt är
magier
magiker
med svärd skar de i bergens bröst
stal stenblad
byggde
städer
utan smedja
utan
grund
ur de rasade städerna
ty de föll
steg de
bärandes sina kors
ur korsen växte
rosor
och solen vandrar in och ut
ut och in
väver tuskafts
rosengång
kastar
ljus samt skugga
i dina
händer
underjorden
underjordar
det talas om en flod
en flod lika svart är
oljemantels skimrande djup
det talas om
en flod
under – jorden
en flod att passera
en båt
ett val nöts skal
en hand
snuddar vid din strandkänning
du vet
vetandevet
du stiger i denna farkost
farkost – du reser med kost
denna färd är
en kostsam ädelsten
du reser utan brynja
utan bryne
utan broderier
utan bryende
du stiger i
denna färd är en kostsam ädelåder
du ser i denna flod
lika svart är oljemantels djup
jordens guld
du ser
i denna flod
stjärnpunkter
diamanter
då
och
då
glimma
floden för farkosten till en dörr
är det en dörr
kanske dröm öppen rörelse rörd
en öppning
du vet att du är i under – jorden
därmed i berget
denna öppning är ett valv
båge till båge
halvellips
och du vet att denna båge ej är halv
en halv ellips
den del du ej ser är i under - under – jorden
val nöt ens andra halva
valnöten säger dig mig;
du talar regnbågens saga
cirkeln vi alla är i
och i denna ellips är vi alla i stunder av liv
denna ellips kanske är ett öga
infattat i
stalaktit stalagmit pelare
droppar
stigande
droppar
fallande
floden strömmar
väktarna frågar dig
skall vi
är din vilja
skall vi föra dig vidare
du ser endast mörker
floden är blank och du vet att färden är
vidare
farkosten andas dig in i
kan ske uppslukas du av detta mörker
ändå är du lugn
trygg
och vid känslan av detta begynner mörkret skimra
varmröda cinnoberellipser
det är nu du stiger in i upplevelsen av flodens väg
far kosten för dig till stranden
bergsvisa omfattar din hand
bergsvisa leder dig in i
kolets mitt
bergets
hjärta
du intager orden
i ditt
hjärta
med svärd skar de i bergens bröst
stal stenblad
byggde
städer
utan smedja
utan
grund
ur de rasade städerna
ty de föll
steg de
bärandes sina kors
ur korsen växte
rosor
ur rosor stiger träd
du står i en cirkel av träd
en oblat skimrande upplevelse
oblaten smälter i din mun in i din tunga
du sväljer de renade orden
andas ut
essensen
eller är det du vilken smälter
du upplever trädens rymd
hur ljus och skugga väver
denna skönhet lyfter
din hand
din hand blir hängandes i luften
du kan ej måla ännu
du behöver källan med vatten ur kristallskålen
det vatten du bär i kristallflaskan fästad frisvävande vid i ditt midjebälte
vindar stiger in
du stiger
solen rör vid dimstråken
du skimrar i trädens
skogens katedral
med ögon byggde de denna katedral
av ljus av värme
de lade stenbladen åter
bergen helades
sprickorna
sprickorna sydde de samman med silvertråd
silvertråd ur spindelmors slända
du landar vid ett av bergen
ser floden strömma
strömma ur bergens händer
förenade är de av solbron med månbanden
i bejakelse vandrar du över bron
och vet att intet är ett under att allt är
under
är
mirakelvägar
ni torde ej behöva önska er
tala om
under
mirakler
magi
ty allt detta lever i varje
allt
ni är
allt är
magier
magiker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar