vattensalar

det brinner en eld i havet

eldblad vakar invid grottans mynning

komfågel

håller fram vinge

bjuder er

in

staden är vacker med lagda stenvägar

kiselvägar

krattade gångar

husen är lagomt i höjd

runda svampar

ur varje skorsten

rökgång

stiger vattenrök

bubblande

folken här har ej bråttom

ordlösa hälsar de 

alla

varandra

med talande ögon

ni lämnar staden

befinner er i regnskogen

var annars i dessa vattensalar