stugan

innan pennan

fjäderpennan av glas når papperet

han vaknar ur sanddröm

havs mjuka dyningar

andas

stiger

händer av vind

formar

hon stiger ur hav

pärldroppar skyler glittrande

hennes hud

vacker är du min älskade

viskar han

pärlsömmerskor

lyfter

havs

slöja

är den skrud hon bär

är du

en

hägring

vilket namnsmycke bär du i opalens öga

hon rör vid hans läppar

ännu

ej

han

vid rör

vattnet

vatten färgas

röda

pennan når

i skogen lever  en stuga

det är så

jag öppnade

boken

boken vilken låg i mina händer

andades in doften av varje

knopp

sakta viker bladen ut sig

andas in doften av

livsrörelse

pärmarna till denna bok är hud

fönstret är öppnat en ögonspringa

den vita sidengardinen vajar

andas lätt

vad är det jag ser

stigen leder ut från ögonen

rosengården manar vidare

ängsblomster följer stigen

först gruskornad

så sticker grässtrån upp

gräsvingar svävar mjuka

landar i trädens kronor

stigen är allt mer fuktig jord

röd sienna mörk umbra

stigen rullar in sig i mjuk mossa

här är träden höga

når himlarnas blåskira andningsdröm

solstrålar rör vid den sovande stigens dröm

rörelser till kommer

lyckoskimmer

fredag frid

fåglar fyller luften med behag av behag till kommer

 i skogen lever en stuga med stockar

väggar av stockar

stammar

i obevakade ögonblick sticker skott i ut

fingrar

blickar

kvistögon

vakande in i vägar

komme till

välkomnan

vik undan

striden i ditt bröst

stugan har fönster

fönstren vandrade långa vägar

komme till

han väckte eldens flammande hetta lade sanden i

av glastrådar vävde hon fönster

de målade tillsamman dessa fönster

helt utan att

skymma

sikten

en dörr finns

intarsia vackra

intarsia ur ebenholtsstigen

han väckte eldens flammande hetta

lade järnkorn däri

smidde handtaget hand tag till dörren

lägger du din hand därpå

omfattar handtaget kan du uppleva

deras

välkomnan

komme till

väl komme till dig

taket är

av

jord

är du kommen till

av mossa av gräs

smargdtak bär

stugan

möter himlar

mossan ler stundligen

vi bjuder dig in i det du visar ditt ansikte

rökgången

skorstenen

skor stenen

proberstenen

prövostenen

stenar

murade han av stenar ur

deras mötesvägars skönhet

av eld

skimrar rök

i vackra slingor

och röken

röken avbildar deras dans i kärlek till

himlars klarrådiga skönhet

i denna stuga andas lycka i vida ringar

till skogsfolken vida glädje till allt till alla och

en

var

blir sittandes med boken

sluter händer

sakta

lågan

sinar

ut