en trasig
man
kvinna
följer det oerhörda
då de vikt av vägen
lyfter
han
hon
barnet in i sin famn
smärtan
ångesten
vrider om
glömda
barnet är
borta
hålet i bröst är
ett mörkerhål däri traumaandar tar plats
intet förmår jag
han
hon
slår sig
klöser
sina inre rosor
till taggar
vilka sliter sönder
hans
hennes
vilje
månmnoder sköljer
hans
hons
händer
sköljer
hans
hons
ögon
ni tror
er ej kunna giva
barnet näring
föda
se ditt barn och vet att du kan
ty du har alla gåvor du behöver
se den trasiges helade
ansiktsljus
med barnet i sin famn
det barnet är hans hons barn
är också barnet ditt
så den mannen kvinnan är du och du är
den mannen kvinnan
det är så mycket
ni ej tror er
kunna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar