han lyfter sin vilja ur
de nakna
kvistarna
de vilka växa vid bergen
bergen med tydligvarande ansikten
vars ögon flyger ugglevindar
fria i nattens
stjärnvända
dalar
av slända
spunnen
silvertråd
han breder ut händer
andas in bergens
ådror
varje hans steg är klangstavar
inför hans
visshet
andas nakna kvistar djupt gröna
omfamnar hjärtblad
vit är rosens
doft
han ser myrtendaggs
silverspänne
lösas
därvid öppnas
öppnar de bruna hedarna
molnträdens stämmor
var
vid
ljung doftar
honungsdroppar
flygande humlor björnar
sprider doft
och stenar lägger sig till rätta
han räknar stigen till hennes
handdröm i års seglens väv av
rosengång
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar