ur snövita
reser björnen
i ide
med halvslutna ögon
i sitt rede
ombonad är
grottans andning
drömmer du
mjuka mossan
stammars skönhet
bärens
sötma
är du
buffeln
vilken strövar i stäppernas frodiga börd
är du
buffeln
vilken bär
molnen
mellan hornens spetsar
molnkrona bär du
och de visste dig
vita buffel
ty du
vattnade
regnade hennes hus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar