dina ögons besök
är fotspår i sanden
leder upp ur havet in
hav sköljer
vassens fingrar
porlande
sorlande
stilla
solskepp hör upp vid hennes silverne trappa
de seglar
följda av snöhökens
tysta
strålglans
väcker icke de sovande stjärnbarnen
de färdas
till
snäckmoders morgonvind
däri träden skimrar
kopparklanger
venus
afton morgonstjärna avbildas stigen ur snäckskal
så vackervisande är denna bild av hennes värnad
ty snäckskalen är två är en
hon vakar över pärlans rena ljusstämma
i morgonvindens
aftonvindens samtal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar