de kunde ej möta ögonen sänkte blicken
slöt orden inom kanske av skam
deras gärning lade isar vilka ej är isar runt
hon sluter spegeltjärnens vingar om blomfågeln
skogsstjärna är hon i upplösning av ostracism
intet kunde hon göra för att vidga deras ögonsegels rev
myrtenkronan lades runt elden
andades myrtendaggs
röda
droppar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar