vindar drog kalla lakan över bädden
fukten hängde fortfarande kvar
ödsligheden rös i draget
heden
ödsligheden sporde istappen
vad är det de vädrar
orden
det råder dispyter
korkarna pyser
brevarken i flaskorna vattnas
vad månne det bliva
i det posten når hand
kanske får de vrida ur orden ur arken
så faller orddroppar in i sandhuden
varför har de lyft alla hakar med en gång
öppnat alla fönster
de släpper ut
eller släpper in saker de ej kan hantera
solvingar bredes ut
kanske är detta solfjädrar
kanske är detta ögonvingar
ljuset
ljuset andas milt
sepiamilda toner
ur pupillen
ur den svarta natten
rider maharadja
tanken
luftväsen är
inlindad i turban
kaftanen är brokad vit
byxor är vida vita
han bär ej juveler
ögonen äro ädelstenar
nattens drottning blommar i hans ögon
hennes namn är juvelen
den vita springaren bär hans framkomst
vid dammen
vid dammen lindar han av sig insignier
sätter sig
lutar sig helt stilla
till
stammen
den vita springaren
breder ut sig i trädets krona
han lyssnar in i vindens
mörkvioletta
skrud
hon kysser hans fingerord
mjuka
kamelia
sänder
doftregn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar