ordvinden
bär fåglarnas
vingar
jag är andeljusets tanke
ser du
spindelmor
nätet i gryningen
nätet efter regn
nätet
ser du
spindelmor
vandra springa
lugnt
upp och ned
ned och upp
de plägade måla ansikten
inför glädje inför slag inför sorg
spindelmor
väver
ansiktsväven
ditt
livs
ansikte
hon gör det ej med yviga gester
hon gör det ej med stora åtbörder
spindelmor väver
drömväven
så är vi alla drömfångare
vad är det vi fångar mor
och mor – fångar vi verkligen
är detta ett fång med vackra ögonblommor
de plägade rulla in drömkornen i blad av pergament
de plägade rulla in drömkornen i blad av hudar
ser du
spindelmor
kornet med vingar vingkornet
flyger in i nätet
hon rullar in detta tankekorn
sänt av intighetens visdomsgivare
så vita äro dessa korn
rena
renast klara
otadliga
i detta blad djupnar börden
ur blad
flyga
regnbågsfjärilar
befruktar orden
jag har släppt all sand ur timglaset
glas bubbla svävar fri
hur skall jag kunna sörja såren dessa renade mitt sinne
i
ur
elden
stiger gnistor
elden sprakar
släpper gnistor ur vedträd
gnistor av vatten flyger upp ur
förenas med himladroppar
var och en kom med en sten i ena handen
var och en kom med ett glödkol i den andra handen
de hälsade varandra i möteskärlek
elden inväntade deras närvaro
i det månmoder steg upp
i sin fyllda skönhet
begynt
berättelserna
elden viskade
vi tycker om berättelser
hel
andades deras närvaro
en och en lade de en sten till elden
en och en lade de glödkol till elden
alltmedan de
berättade
vävde ur
minnesskålens
skönhet
de berättade folkens vandringar in i denna cirkel
de såg cirkeln de lagt runtom elden
såg glöden väcka elden
vidare
så starka var
så starka är deras ord
ordens vägar sinar
läpparnas strupsegel torkar
vi ser världar
vändas
visa oss
hur kan vi bevara
orden
ordvinden
bär fåglarnas
vingar
jag är andeljusets tanke
orden förverkligar i värme drömmen
ur elden stiger gnistor
elden sprakar
släpper gnistor ur vedträd
gnistor av vatten flyger upp ur
förenas med himladroppar
vattnade hennes hud
jordarna fylldes av börden
ur haven de vida skänktes färger indigoblå sepia
milda toner
växterna lade sig tillrätta
arken andades
väx vackra
livs
väv
spindelmor
väver
ansiktsväven
ditt
livs
ansikte
se henne i ditt hjärtas ljus värme
fjädrar lades
i deras
händer
de skrev orden i enhet
för dem hieroglyfer
rullade arken samman
lade dem i sandfågels vida vingar
de plägade rulla in drömkornen i blad av pergament
de plägade rulla in drömkornen i blad av hudar
regnbågsfjärilar
befruktar orden
andas visdomsbevarare
uttala
orden
regnbågsfjärilar
befruktar orden
tolvstjärna strålar vägljus
tolv rullar i sanden
för dem vilka fann orden
ännu hieroglyfer
så svåra att
andas
in
så är dessa tecken för barnets ögon
se tecknen i barnens glädje
i barnens utforskarvilja
tecknen är för barnen
hieroglyfer
krumma
ben
se tecknen i barnens kärlek till orden
de öppnar
sinnesdjupen
ur pergament vaknar växter
sträcker sig upp
till din
glädje
ur hudar vaknar djur
det är
detta
barnen
ser
i
orden
hör valarnas djupa sånger stiga
se snöleopardens mjuka godhetsblick
hör silverklockor i träd ljuda
fingercymbaler
hör gonggongens
vida vågor
lär er läsa dessa
tecken
så vita äro dessa korn
rena
renast klara
otadliga
tolvstjärna strålar vägljus
tolv rullar i sanden
och jag förtäljer er edra vägar
i kärlek av urvida vandringsstråk
hör strängar
stämmas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar