kan blixtar
slå
upp
under ifrån
marken
hon ser blixten löpa
ser blixtens svarta linje
höken
skriar
det är sprickan
stanna
marken glider isär
glaciären
särar läppar
sväljer henne
i en tugga
hel
ismarkens sår mottog
hon faller
virvlar
gapet slår igen
blixten
molnens vandringsstav
lindas in i skiraste siden
turkos
apachetår
andas trädets förkolnade gestalt
förtörnad är jag ej
viskar
rosen
törnfågel
vakar i trädets sorgedräkt
en gång
var svart
brudens
dräkt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar