trumpeten

silverstrimma lyftas till läppar

andedräkt strömmar

det var en gång

ett

moln

molnet ser silverblänken

regnvåta

ser

bergens ådror

märkliga rörelser

irrandes hit och dit

osandes

rykandes

och mitt i alltihop

glädjeskutt

ett större moln seglar nära

molnet frågar

varför använder de trumpeter inför celebrationers öppnande – inför strider

det större molnet funderade en stund – vad tror du

änglarnas andningshorn himmelstrumpeter, trumpeter väcker dem – tvagar bort avunden ställer själen in i viljegärning

en trumpet önskar jag mig sa molnet

jag skall se vad jag kan göra åt den saken

det större molnet satte sig vid det stora bergets port

knackade lätt med fingertoppen

berget harklade stämman

porten gled upp

och den gråskimrande med pliriga ögon av mineralljus

med de stenveckade händerna

med stjärnvisdomsfötter

mötte molnets

önskan

jag skall se vad jag kan göra åt saken

sa bergsväktaren

molnet lade sig i solhand inväntade se vad jag kan göra åt den saken

i bergets inre

kupade bergsväktaren händerna runt

källan

silverpärlor stiger in

länge

och väl

ber han silverpärlor bli trådar

han lindar och lindar

dagar nätter tolv vandrar

så ljuder

tonen

molnet vaknar

porten öppnas

jag har nu sett vad jag kunde göra åt saken

molnet tackade och begav sig till

molnet

överräckte

den vackra trumpeten av silver

och molnet tackade

glittrandefröjdande

och blåste

däri

tonfjärilar

mildrade ordstriderna