den glömda ön

ser du dimman stiga upp ur sjön

ser du den glömda ön

och natten höjer sina vingar

om

kroppen

kan du i livet

leva elementens rörelse

vara i dem

 stundande

då är du

tillitsvägen

i detta nu

är du

tillitsvägen

hon rör vid mina ögon

jag ser en mjölkvit ellips

opal

jag vet att detta är ett vitt tomrum

och det är vackert

jag hör henne i mina blodströmmar

har de

har ni

bestämt er

för att leva i huset

i kärlek

nu

vara

i

jag gråter stilla

ty jag behöver någon som tar hand om mig

vaknar i bädden

fryser

igen

*

(så må)

så må

jag vara floden

floden vilken ej dränker

så må

jag vara stigen

vilken ej

sänker

så må

jag vara vingar

vilka ej vissnar ögon

så må

jag vara bladen

vilka ej svärtar

orden