en gång vandrade jag i fullmånens natt
inlindad i sjalar
kunde ej sova
natten var kristallregnsblad
toner
höga
kylan
var
ren klarhet
andedräkten rosor ur munnen
håret blev alltmer vitpärlande
och stegen
stegen
knarrade
det var en vacker natt
jag hade tandvärk
och den med vilken jag levde
vände ryggen till
det var en vacker natt
den gav mig balsam att leva vidare
han lämnade mig
återvände
var gång
han
andades
tungt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar