mossdörren

stod inför stenklungan

stenbuketten

fåglar fyllde luften ur dagens liv

moder måne

skimrade silverslöjor

silverpärlor

gnistrande

måndroppar

plötsligt i all denna stillhet

framför stenklungan buketten

vek en hand undan

mossa

hon satt i den milda natten

golvet täckt med snö

snökatter

spann

med

gnistrande ögon

träden hade lagt

sina grenar samman

i hennes knä

hon smekte trähuden lugn

spindelmor fäste måntrådar

i vävramen

eldfjärilar gav ljus

hon vävde dörren av

mossa