fingerfjäder

blomman vid hennes fötter

snuddar vid hennes tåspetsar

vid hennes tåblad

vid hennes mjuka pärlmockasiner

hon ser henne sitta

vid stenringens eld

sömmandes mockasiner

hennes ansikte skimrar cinnoberblad

skruden hon bär är röd

är du elden

du med

silvernålsgnistan

så mjukt i dina fingrars bädd

mjukt vänder hon ansiktet till kvinnan

sveper ut handvingen

kupad

tar emot

nattvindens andedräkt

pärlor ur daggkåpeblad

fäster hon

i mönster

av

liv